Ett "jyyp" och sen är isen bruten... Så går det till när sebrafinkar finner varann.

Det började med att sebrahonan låg död i går morse. I och för sig väntat, hon var lite risig i två dagar. Far och son sörjde. Och vi som inte tänkt skaffa fler sebrafinkar...  Vi får se... sa vi, med halvt löfte och en from förhoppning. Vi skulle nämligen leverera en grön lessonpojke. Turligt nog fanns där även två unga vackra sebraflickor (ovan t.h.) Pojkarna kan ju inte sitta ensamma och sörja, tyckte vi.

   När flickorna placerades i egen bur med ett "jyyp" svarade pojkarna med en rad tutanden. Vi trodde allt var klart, men näedå... Tyst hela dagen. Änklingen syntes sitta ute och titta sig omkring. Han letade efter frun och trodde nog vid första jyypet att hon vaknat till igen. Jamen... man blir ju så ledsen. I morse satt han så sorgsen i en vrå och sörjde (t.v.). Vi kunde inte hålla oss, flickorna måste in med ens.

På med nya fotringar, en svart och en gul och sjuss in i voljären. Frrrrrtt, smattrade vingarna... "jyyp, jyyp". Gissa om han sträckte upp sig, änklingen. Va! Vad var detta? Tjejer! Tuteri-tuteri-tut! Från båda pojkarna ljöd serenader av trumpetstötar. Sällskapet följde lätena och fann varann genast i flocken bland måsfinkar, risfåglar och kanarier.

Senare på dagen syntes änklingen studsa ur och i foderskålarna för att visa att här är det fritt fram. Och honan kunde ta seden dit hon kommit. Sebrafinkar är otroligt charmiga glädjespridare, så fulla av energi och livsglädje.

 

Flanören

29 september 2009 17:26

Trevlig fågelberättelse.
Vi hade zebrafinkar, lät dem avlösa de lite stökiga undulaterna.(2-rumslägenhet, 2 vuxna och 2 barn +fåglar).
Håller med om att det var trevliga fåglar.
Vi fick en kull av dem och så helt plötsligt så var de sex.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

 

Väninnan

29 september 2009 18:17

Kan man ana en tår i ögat på pappa sebra? Med en klump i halsen läste jag denna berättelse ur verkliga livet men blev glad då jag förstod att ”sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”.

 

Ruth

29 september 2009 22:18

Trist att han förlorade sin fru, så vacker och ledsen där han sitter. Bra att det kom in 2 nya flickor i lilla flocken som lättar upp stämningen så alla blir glada. Fina bilder och en trevlig berättelse ur verkligheten.
God natt !

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Marianne

30 september 2009 23:17

Härliga foton till den fina och gulliga berättelsen om de små fåglarna.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

 

Flisan

1 oktober 2009 23:54

Men stackars liten....
Så LEDSEN han verkligen såg ut där på bilden!
Hjärtskärande...
Men vilken tur att Ni hade ett par nya brudar till hands nu då att skicka in till änklingen!
Jättegullig berättelse om Era fina "zebror"!
Och fina bilder till!
Kram, Flisan!
Ses till helgen, eller?
Ringer dej i morgon!

http://alittalabitconfused.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...