- Nu matar Annagreta!, meddelade Husbonden i går när han kom in från fågelhuset. Åh så roligt med våra förstföderskor. Nu har vi två; Tuvalisa och Annagreta. Vem kommer sen? Gulan och Grynet trycker hårt. Varje kläckning är STORA nyheter.

För att njuta av detta gick jag ut till dem vid niotiden. Då blev jag varse nåt helt annat…

Pipsillen, en gul ettåring, som hittills inte gjort väsen av sig låg plötsligt i Annagretas bo. Den nyblivna mamman var mycket orolig och tilläts inte komma tillbaka till sin unge. Pipsillen hade tagit över!

Öppnade dörren och hötte med pekfingret för att få bort henne. Fick göra så ett par gånger innan Annagreta verkligen kunde återvända och borra ner sig över ungen. Då… kom Pipsillen som en oljad blixt genom rummet, landade på bokanten med en smäll, glodde intensivt på Annagreta i en sekund, hoppade sen in och hackade hårt och frenetiskt på modern så att hon flydde för sitt liv.

--------

Pipsillen till vänster ihop med Pandora. Visst ser hon kaxig ut. Bilden från första bobyggnadsstart i januari. Hon var intresserad, men har inte lyckats bilda något eget. 

------------

Där brast det för mig. Fåglarna höll på att natta, det blev bråttom. Ut efter Husbonde och håv. Pipsillen infångades lugnt och effektivt och förpassades till Royal Suite där hon får begrunda sina gärningar bland nymferna. Hon är hur alert som helst och blev inte ett dugg deprimerad över detta. Hon får väl i all sin dar, bygga eget och para sig såsom brukligt är, tycker man. Detta aggressiva beteende har vi inte sett på någon kanarie förut. Man vet aldrig vilka instinkter som väcks till liv.

- Nu matar Helmut! I morse gladdes vi på nytt när Helmut (som är en hona) sågs mata något i sitt bo. Det är hennes tredje år som avelshona. Det här ÄR som att vara på BB varje dag. Nu är det verkligen roligt i fågelhuset.

---------

fotnot

Varför namnet Pipsillen? Jo, i fjol hade Helmut två pipiga ungar som utmärkte sig just p.g.a sitt enträgna pipande och tiggande. De blev Piplisa och Pipsillen, båda lika gula. Fick ringmärkas för att se skillnad.

 

Ruth

3 februari 2009 21:22

Hen huvva så dom gör mot varandra, kidnappar barn och bo, så lustigt det kan vara i fågelvärlden, synd om föräldrarna, men nu har ni löst det problemet. Hoppas inte mamman lämnar ungen nu, håll uppsikt !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Marianne

8 februari 2009 00:34

Vilken tur att ni hann ingripa i tid. Hoppas pipsillen kan fixa till ett eget bo. Vad spännande med alla fåglar som bygger och kläcker samtidigt. Hoppas ni får ett lycksamt år.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...