Håhå jaja, här var det soppa på längden och tvären. Ingen soppatorsk här. Hamstrade olika sorter i går. Man får försöka variera sig men soppor rätt och slätt utan matbitar i blir väldigt blaskigt. Jag som ÄLSKAR mat...

P.g.a sjukdomen äter jag vanligen  lite och ofta så nu har jag gôrtråkigt. Skvalpigt i magen. Men ser fram mot nyponsoppa med glass i. Tur jag får dricka mitt älskade cappuccino också.

Försöker ägna mig åt roliga saker för att minsta tristessen. Typiskt i-landsproblem.

- Nu matar Annagreta!, meddelade Husbonden i går när han kom in från fågelhuset. Åh så roligt med våra förstföderskor. Nu har vi två; Tuvalisa och Annagreta. Vem kommer sen? Gulan och Grynet trycker hårt. Varje kläckning är STORA nyheter.

För att njuta av detta gick jag ut till dem vid niotiden. Då blev jag varse nåt helt annat…

Pipsillen, en gul ettåring, som hittills inte gjort väsen av sig låg plötsligt i Annagretas bo. Den nyblivna mamman var mycket orolig och tilläts inte komma tillbaka till sin unge. Pipsillen hade tagit över!

Öppnade dörren och hötte med pekfingret för att få bort henne. Fick göra så ett par gånger innan Annagreta verkligen kunde återvända och borra ner sig över ungen. Då… kom Pipsillen som en oljad blixt genom rummet, landade på bokanten med en smäll, glodde intensivt på Annagreta i en sekund, hoppade sen in och hackade hårt och frenetiskt på modern så att hon flydde för sitt liv.

--------

Pipsillen till vänster ihop med Pandora. Visst ser hon kaxig ut. Bilden från första bobyggnadsstart i januari. Hon var intresserad, men har inte lyckats bilda något eget. 

------------

Där brast det för mig. Fåglarna höll på att natta, det blev bråttom. Ut efter Husbonde och håv. Pipsillen infångades lugnt och effektivt och förpassades till Royal Suite där hon får begrunda sina gärningar bland nymferna. Hon är hur alert som helst och blev inte ett dugg deprimerad över detta. Hon får väl i all sin dar, bygga eget och para sig såsom brukligt är, tycker man. Detta aggressiva beteende har vi inte sett på någon kanarie förut. Man vet aldrig vilka instinkter som väcks till liv.

- Nu matar Helmut! I morse gladdes vi på nytt när Helmut (som är en hona) sågs mata något i sitt bo. Det är hennes tredje år som avelshona. Det här ÄR som att vara på BB varje dag. Nu är det verkligen roligt i fågelhuset.

---------

fotnot

Varför namnet Pipsillen? Jo, i fjol hade Helmut två pipiga ungar som utmärkte sig just p.g.a sitt enträgna pipande och tiggande. De blev Piplisa och Pipsillen, båda lika gula. Fick ringmärkas för att se skillnad.