Ringmärkte tre kullar risfåglar i går. Det går bättre och bättre. Förr mådde jag direkt illa av att störa föräldrarna med att stå och gräva i deras bon. Men faktum är att det går bra. Föräldrarna flyger till bortre hörnet och avvaktar lugnt och tyst. Vi jobbar också lugnt och tyst och det verkar som om de vant sig vid att vi kontrollerar bon, ägg och kläckning likaväl som att vi ringmärker ungarna. Alla ungarna är ju kvar när de återvänder och lika pigga och friska som innan.

Under dessa koncentrerade pysselstunder surrar kanarier nyfiket runt våra huvuden och kikar på vad vi gör. Dom studsar runt våra fötter och passar på att äta och tycker inte att detta är något konstigt alls. Kanarier är så ljuvliga.

Sju kanarieungar har hoppat ur boet. Grynets tre små "svältor" har växt till sig och var på golvet i morse. Det märktes redan i går att nåt var på gång, för en av ungarna stod upp i boet (bilden). Gulans två ungar har också gjort stora språnget i dag. Tillsammans med Helmuts unge och Tuvalisas tre häromdagen blir det nio ungar. Gretchen har sina tre kvar, liksom Grit. Gulan har fyra ägg i nytt bo, och Grynet har tre liksom Tuvalisa.

Helmut (som är en hona) har lagt fem nya ägg i nytt bo (bilden). Hennes enda unge fick namnet Helmer. Tänk om också den är en hona…! Med det namnet… När ungarna låg i bo matade hanarna i var sina utvalda bon men när ungarna har lämnat boet matas de av vilka hanar som helst. Intressant. Vet inte om detta är gängse sedvänja hos kanarier, men hos oss funkar det så.

Detta fenomen har vi inte sett förut eftersom vi tidigare bara haft en hane till alla honor. Men i år var honorna fler så vi chansade med fler pojkar, vilket gått över förväntan. Man lär sig ständigt nya saker.

Det blir inte många kanarieungar som kan döpas i år. De flesta blir bruna och är som ungar trist och intetsägande grå. Helt utan kännetecken. Svårt att sätta namn på, man känner helt enkelt inte igen dem. Vilda Bebin var ett lysande undantag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...