Dagens trädfällning ryckte upp mig ur lyckoruset från igår. Husbonden har fällt sex träd på egen hand men så var där några kluriga...

Grannen Allan (bilden t.v.)anlände till hjälp, han har jobbat i skogen i hela sitt liv. När man ser honom i aktion är det nästan omöjligt att tro att han snart är 80 år!

Först åkte Stora Tallen som jag tjatat om i flera år och som nu blivit ännu större och skuggade ännu mer. Sen några björkar. Med sakkunnig hjälp var det gjort på 40 minuter.

Och alldeles rätt hamnade dom. Utan skador på varken folk eller egendom. Resten klarar Husbonden själv. Och jag ska väl försöka bidra på mitt vis.

Den hedervärde Marcus Birro kritiserar media i sin blogg den 6 februari angående en Eko-intervju av FK-chefen Curt Malmborg som "häpnadsväckande oemotsagd" fick skryta över att FK har fått ner sjuktalen. Birro frågar sig och oss alla följande:

Är det helt säkert så att de minskade sjuktalen garanterat betyder att människor är mindre sjuka? Eller kan det vara så att systemet, målet, blivit viktigare än människorna? Kan det kanske vara så att vi inom tio, femton år kommer få ångra bittert att vi vägrade se detta lands faktiska tillstånd?

Finns det en risk att den stenhårt bakåtdragna snodden kommer lossna och svida i det här landets ansikte tills det blöder? Kan det vara så att människor kommer i kläm i FKs iver att till vilket pris som helst få ner antalet sjuktimmar?

Men inga sådana frågor, konstaterar Birro. "Malmborg var nöjd. Reportern var nöjd. Alla var nöjda. Folk är mindre sjuka nu. Vi mår bättre. Sverige mår bra. Malmborg har varit lydig soldat i sitt lilla krig. Han har gjort sin plikt, följt sina lagar och regler." (Så långt Marcus Birro.)

Journalistkåren har släppt sitt granskningsuppdrag, menar jag. Media är inte längre demokratins främste försvarare. Vi har väl det land vi förtjänar när vi låter det Edsvurna Etablissemanget (medier och politiker) sköta allt åt oss. Det blir därefter.

Men när medierna slutat kritisera och ifrågasätta är det Skarpt Läge. Anarkin breder ut sig. Vi bara tittar på i stället för att sätta tummen i ögat på problemen.

Jag vill erinra om portalparagrafen i vår nuvarande grundlag "All offentlig makt utgår från folket" vilken kan sägas vara demokratins grundsten. Har vi glömt den?

Vi, Folket, bör ideligen kräva av våra makthavare att ge oss det samhälle och den samhällsutveckling VI VILL HA.

Inbördeskriget i Sverige fortsätter. Jo, det ÄR inbördeskrig när pöbeln ger sig på själva samhällsstrukturen. Hörde i dag på Ekot om brandmän som blir ATTACKERADE i sitt släckningsarbete.

Det började för fem år sen i Malmö där brandmännen för första gången möttes av stenkastning och hot. Sedan dess har stenkastning, raketbeskjutningar, spottloskor och äggkastning blivit allt vanligare i framför allt storstäderna. Brandmän i Göteborg och Stockholm ställs i liknande situationer, men även i Landskrona och Kristianstad.

Brandmännen svävar i livsfara när de ska släcka bränder. Varför, undrar man. Till vad nytta? Av vilket skäl? Nu bildar Brandmännens Riksförbund en arbetsgrupp för att reda ut hur våldet ska hanteras…

VAD GÖR JOURNALISTERNA ? Journalister sköter inte längre sitt jobb. Här finns massor att ifrågasätta och ställa politiker till svars med. Hur ska skadegörarna hanteras? Hur ska brandmännen gå skadefria? Vad händer om brandmännen lägger ner jobbet? Var finns Polisen? Militären? Vems är felet? Ska Sveriges folk acceptera att brandmännen blir hindrade och hotade i sitt jobb?????? Hur ska ni stoppa inbördeskriget???

Men journalisterna är tydligen nöjda med att rapportera om vårt pågående inbördeskrig och släpper sen bara saken. I andra fall kan medierna minsann höja rösten och låta tusan så indignerade, men detta bara man släpper. Ska brandmännen lämnas ensamma att själva lösa vårt inbördeskrig…???

Dagens höjdpunkter i fågelhuset lät sig knappt fångas med kameran.

Mer än så här syns inte av kanarieungarna den första tiden. Huvudet som lyfts mot en förmodad mor dalar snabbt igen. Tre ungar finns i boet, en vecka gamla ungefär.

När mamma eller pappa kommer blir det annat ljud i skällan. Då både hörs och syns de för en kort stund.

Halsarna sträcks upp som tulpaner i rabatten.  Helmut matar, Greta Garbo håller koll.

Sebrafinkarnas ungar är grå och gråsvarta rakt igenom, ett utmärkt kamouflage. Vackra tycker jag. Denna kom ut ur boet med ett syskon idag, cirka tre veckor gamla.

Planeringen bröt samman redan i morse när det stod klart för mig att bokföringen skulle avslutas just idag. Men det var det värt! Sen var jag som fastnaglad vid datorn.

Framåt femsnåret var det klart och jag drog ut i skymningen på en rask promenad i en allt kyligare kväll. Halvmånen lyste min väg hemåt. Glömde reflexvästen men det spelar ingen roll. På mitt grusvägsrace kommer bara bonden på sin traktor och några andra spridda grannar... om ens det. Och dem ser jag långt före de ser mig.

Inne hos fåglarna hade två sebrafinkungar kommit ut ur sitt bo. Skulle just till att kolla Helmuts ungar och plötsligt satt de där mitt i vägen. En glad överraskning. Undrar vem som blev mest paff, de eller jag? Ännu gladare blev jag när Helmuts bebisar visade sig vara tre istället för två som jag först trodde. Nacki och Orange ligger i nya bon, vi hoppas bättre på dem än det som först misslyckades.

Tja... så var bokföringen klar. Bara så där. Som att knäppa med fingrarna. Så går det när revisorn griper in. Och som jag har gruvat mig för detta, och väntat och väntat. "Gör så, gör så och så..." sa han. Och jag följde en lång lista. Allt skulle nollas, bostadsrättsföreningen avslutas efter ett år i likvidation, fastigheten är såld.

I hela 18 år har jag jobbat med den. Först som ordförande när vi flyttade in, sen som ekonomisk förvaltare när vi flyttade därifrån. Det var jättekul i många år. Har lärt mig massor, bokföring och redovisning till exempel, lagar och förordningar.

Efter att Svenska Stålbadet på 1990-talet var över och banken skrivit ner lånen fanns det en god chans att det skulle kunna gå uppåt... men osämja och split utbröt. De sista åren var vidriga även om jag haft det på avstånd. Nu har man bara längtat efter att lägga det hela bakom sig. Det enda jag saknar är lönen. Bara sjukpensionen kvar.

Nu återstår bara utskrifter av bokföring och specifikationer. Att överlämnas för revision i nästa vecka. Sedan rensa hyllor och bankfack till en träff med likvidatorn, ajöss och goodbye. 

Sedan finns bara anekdoterna kvar. Fridens Liljor och Amen.

Har just sett den nya tv-serien Klass 9A på tv och är alldeles lyrisk. En serie i 13 avsnitt. Om den svenska skolan. En niondeklass på en av Sveriges sämst presterande skolor får under en termin sina ordinarie lärare utbytta mot några av landets främsta pedagoger. Och vilka lärare...!

Helt underbart att se matteläraren Stavros Louca ta hand om klassen, och att SE eleverna, inte minst killarna. Han talade om att visa kärlek och det GÖR han verkligen. Den här serien kommer jag att följa, var så säker.

Rent pinsamt var det att höra de ordinarie lärarna berätta om att klassen var så trevlig och "eleverna såå duktiga". Ja, trevliga är de helt klart, men ack så svaga. HUR kunde lärarna säga nåt sånt, när klassen är dokumenterat lågpresterande! VAD har klassens lärare sysslat med alla dessa år...? HUR har dom kunnat låta Ala skolka helt från gympan i flera år? Utan åtgärd...! Om flertalet lärare har jobbat så dåligt över hela landet, och det förvånar mig inte, så börjar man förstå var felet ligger med den svenska skolan. Fyy sjutton.

Det är nog inte betyg på eleverna som är viktigast, det är ordning och reda. Man har också börjat tala om högre krav på och om att betygsätta lärare. Inte dumt. Man frågar sig hur rekryteringen skett hittills. Eller har lärarkåren i gemen så bristfällig utbildning, vilja och talang? Då brinner det i knuten.

En typisk public service-produktion när den är som bäst!

Nu är jag förb--nad på alla lobbygrupper som snurrar omkring i landet (och globalt) och ställer till det. Var dag hörs nu rapporter om hur farligt nötköttet är för miljön. Ju mer en lögn upprepas, desto mer sann tycks den. Jag går inte på det!

De "förhatliga nötkreaturen" står för 20 procent av våra växthusgaser, sägs det. "Hela fem procent mer än all världens transporter, dvs alla flyg, bilar och båtar tillsammans" enligt en FAO-rapport. F-n tro't.

Det är inte svårt att räkna ut att många av lobbyisterna består av veganer och av flyglobbyns handgångne män. Snacket om kornas fisande är löjligt genomskinligt, ett krampaktigt argument som verkar kläckt på en blöt lobbyfest.

Man jagar på med idiotin och tjatar in absurdum och ska "styra över oss till kyckling och vegetabilier". Nu nämns en klimatskatt på nöt- och fårkött! 20 procents påslag på den "KLIMATFARLIGA MATEN", hörde jag på radions Studio Ett idag. Nöt- och fårkött jagas mest. Därmed inräknas även alla mjölkprodukter. Urgamla livsmedel för människan.

Undrar vad upphovsmannen till dessa idéer fick betalt?

Lobbandet är ett otyg. De tränger sig före i kön i påverkan av politikerna. När fakta når oss är det redan avhandlat och klart efter lobbyns ihärdiga påtryckningar. Det krävs stort civilkurage hos politiker för att stå emot, men civilkurage är en känd bristvara idag.

Om det är några utsläpp som tycks nödvändiga så är det väl kornas, människans urgamla livsmedel.

Heureka... här är lösningen:

• Om man lät bli att skicka djuren runt hela jorden för att slaktas här, styckas där, saltas där, tillagas där, paketeras där osv. i all oändlighet skulle massor av koldioxidutsläpp sparas.
• Tillbaka till lokala slakterier, mejerier och livsmedelshantering. Det skulle ge oss arbeten och skatteinkomster, bättre mat och ett minimum av utsläpp. Så enkelt är det!
• Den svenska arbetskraften sägs ju vara så dyr. Knappast mer än den påtänkta klimatskatten på nötköttet kanske. Och vad har i så fall all världens transporterande kostat, och kommer att kosta oss i utsläppsproblem...?

Hur länge ska vi låta kvartalskapitalism och lobbyister styra oss...?