... efter TVÅ dagars städning i Fågelhuset. På gården står fyra skottkärror fulla med begagnat grus och jag blev plötsligt matt. Inte nog med att städa, man ska göra det så omärkligt som möjligt för att inte störa häckningarna. Detta är egentligen omöjligt. Hur omärklig kan man vara när man kryper runt på alla fyra och tömmer den ena hinken efter den andra...? (bild: sebrafamilj äter hirskolv)

Men det hjälpte att gå på alla fyra i alla fall, man blir lite mindre. Kanarieungarna som kommit ut är bedårande när de kommer fram för att kika vad man gör. De är så nyfikna. Men risfåglarna blir upprörda precis som papegojorna. Nymferna stack ut så det blev ju väldigt bekvämt.

(bild: vita kanarieungen liknar visst en snöripa, det får bli hennes namn)

Det är ett sjå att vara ensam om uppgiften. Först ska ett antal hinkar skräp ut i skottkärran intill voljären. Sen ska stor påse grus spridas på golvet. Därpå lite anissand (för extra väldoft), en hink grit (annan sorts grus), bok- och cederträflis (för ännu mer väldoft) samt färsk mossa utifrån och hö. Höet doftar gott, är utmärkt byggmaterial och innehåller fröer i torkade frövippor. (bild: sebrabarn prövar höet)

Tog några bilder när allt var klart, men fick bråttom ut för då behövde föräldrarna in till ungarna igen. Oooo, så skööönt att det blev gjort. Nöjd.

ååhhhuuuhhhiiihhhihhiii, det kittlas.    Hur kan kloklippning bli så kul?

Kunde inte motstå att visa bilderna från kompisens valpsida HÄR. Där finns fler bedårande valpbilder, klicka på upfödning/aktuell valpkull.

Den här kunde jag bara inte undanhålla bloggens läsare. Skickligt gjort!