önskas bloggens läsare!

Solen gassar utanför fönstret men det är bara en illusion. Ute blåser kalla vindar som jag inte kan avgöra ursprung på, de kastar omkring hit och dit. Gissning: Nordan.
Påskpyntet kom fram i tid för en gångs skull. Fönstren äro icke putsade - för kallt. Kallt var det också för nyköpta penséer i blomlådorna som var stela av frost i morse. De tinar just nu upp i solen.
Fadern väntas hit i dag för att fira 84-årig födelsedag - med egenhändigt gjord (!) paté till middagen! Blir trevligt.

...på tranornas besök på fältet utanför vår tomt. Vi hörde dem från häckningsplatsen och letade efter silhuetter på gråmulen himmel. Plötsligt stod de bara där och skrek och dansade. Fram med kameran, smyg, smyg, smyg…. Tryckte in kameran i ledig ruta i spaljén, siktade på måfå - förblindad utan glasögon och brände av. Bättre blir det inte på det avståndet utan teleobjektiv, men oj vad jag är glad ändå. Troligen ungar från fjolårets häckning som återvänt till hemtrakten.

...eller är det på lördag… eller hur är det nu igen…? Haft så mycket att göra… puh, puh… Köpt två par nya glasögon (läsning o bilkörning), köpt skrällande väckarklocka, letat present till pappa, frågat tv-handlar’n om tekniska problem på våra apparater (svar fanns - hem och pröva), handlat mat, städat och påskpyntat och slutligen hjälpt Kompisen med överklagande till försäkringskassan.. Rush hour.

Grodornas enträgna lek om kvällar och nätter har gett upphov till stora romsamlingar i dammen. Dessa äts nog upp av fiskarna i och för sig, men några klarar sig alltid.
En damm ger mera liv åt trädgården. Den lockar såväl fåglar som insekter men tyvärr även ormar. Inget paradis utan en orm.
Vanligen finns en till tre snokar vid dammen om somrarna. De äter några av grodorna och ev. några fiskyngel (suck). De kan även skrämma fåglarna. Naturen är gåtfull.

...för Nanny som misslyckats med två kullar i år. Hon har hittills envetet valt sitt hjärtas kung Loa med vilken hon fick två kullar i fjol. De har tillsammans setts ruva och vakta äggen - sååå hjärteknipande gulligt. Tyvärr fruktlöst.
Så syntes hon en dag med sur min acceptera Pavarottis närmanden, nöden har ingen lag, och strax byggde hon i ett litet astrildbo som hon inte ens kunde vända sig i.
Vid städningen upptäcktes två ägg i detta hopplösa näste, varför vi klippte sönder överdelen för att hon skulle lyckas. Efter trogen ruvning kläcktes i morse två ungar! Nanny vet inte till sig av moderskärlek. Vi håller fingrarna korsade.

Hos nymferna pågår civiliserat ställningskrig om vem som ska ha bästa holken. De unga kurtiserar varandra, vem ska ha vem... lite som på dansbanan.. eller i buskarna bakom densamma. Det är första gången för alla och inga etablerade par finns. Fart på hormonerna blev det i alla fall. Bedårande söta är de!

Nu är holkarna på plats hos nymfkakaduorna! Med långa halsar gjorde de stora ögon alla åtta, steppade i sidled, klättrade på nätet och på varandra i rena ivern, vred på sina huvuden. Lite pirrigt inför det okända men med avgjort intresse.
Snart var det stor bostadsinspektion. Många aspekter att ta hänsyn till. Det var ett klättrande och ett klivande i och ur de små husen. Kvistar som satt i vägen knipsades bort. Man vände och vred på argumenten och tog sig understundom en funderare i gungan, varvade med lunch och en stund ute i solen för att strax fortsätta inspektionen. Det var ett kacklande och ett ropande: ”kom här får du se vilken fin utsikt”…
Pappi verkar med ålderns rätt ha första tjing. Med kännarmin knackades i väggarna som för att pröva hållbarheten – finns mögel eller röta… är det lyhört… prövade in- och utgång, kollade utsikten inifrån, inspekterade ur olika vinklar. Han är för rar.
Fina flickan Topsy Trånsjuk som han tagit till sin brud satt intill men på lagom avstånd, avvaktade besiktningen utan att lägga sig i.

Märkligt vilken effekt holkar har. De känner igen miljön oavsett det är första gången som vuxna. Är försiktiga generaler och kan annars bli kolossalt rädda för nymodigheter.
Som när vi hängde in en ny leksak i höstas. Då kutade alla ut och vägrade gå in på flera timmar. Satt utanför och trängdes för att kika in i hålet och förstå vad det var. Har ni sett… vad är det för nåt… rör det sig… osv. Till slut tog dom Gud i hågen och hoppade strömhopp in - alla utom en som vi fångade in med håv före nattens inbrott.
Dagen därpå gungades det i de stora ringarna som om de aldrig gjort annat. Populära leksaker som används flera gånger om dagen.
Nå... nu är bostadsvisningen gjord. Lycka till nymferna!

På Ekot sägs idag att regeringen nu ska titta på arbetslösas beteende efter att a-kassan försämrats. Man oroas över att ”arbetslösa ska sjukskriva sig för att förbättra sin inkomst”. Som om det handlade om ett val!? Nåt man gör för skojs skull…
Den som inte är sjuk KAN INTE sjukskriva sig idag. Det är rent omöjligt. Försäkringskassan stoppar t.o.m dem som ÄR sjuka, drar in deras sjukpeng, förvägrar dem utredning, påstår att de simulerar, kastar iväg dem till arbetsförmedlingen som sen inte vet vad man ska göra med tusentals halta och lytta. Ingen arbetsgivare vill ha dem!
Nu har AF tvingats skaffat sjuksköterska (!) för att avgöra vilka som alls går att skicka ut i jobb. Det är dagens sanning, Kompisen är just där. Hon har fibromyalgi och är utbränd och går ett ovisst öde till mötes om hon stressas mer. Hon befinner sig på den mentala avgrundens rand men jagas med blåslampa av FK och pinas med beslut som ska överklagas stup i ett – trots att hon har rätten på sin sida.

Rapporter av detta slag från regeringen har bara ett enda syfte: att framställa arbetslösa och sjuka, som simulanter och samhällets parasiter och värsta fiende. Som ska jagas. Det är att slå in redan öppna dörrar. Varken arbetslösa eller sjuka kan fuska längre. Att ge sig i kast med ”förkränkningskassan” är ingen sinekur. Den som försökt aktar sig noga.

Jag är inte bara arg och förbannad. Detta är så sorgligt, ledsamt och bedrövligt att man vill gråta. Regler ska följas av alla och rätt ska vara rätt, men måste man kränka människor så hänsynslöst under tiden? Detta är ovärdigt ett välfärdssamhälle på 2000-talet.

Nu är bönderna igång lite lätt. Inte stora rusningen ännu, men… en del kände trevande på bärigheten. Någon var faktiskt ute med såmaskinen. Snart brakar det loss och stora tävlingen "Vem Blir Först Färdig” är igång. Att bo i lantbruksbygd är både trevligt och vackert men också riktigt spännande under vår och höst.
Bamsetraktorer kör så jorden ryker, det ligger jordmoln över vägarna. Man får ha överseende med jord- och lerstänk (och gödsel!) på bilvägarna och med långa köer av spannmålsvagnar om höstarna. Lite vanskligt att köra om, dock. Man får förvissa sig om att det inte finns nån sidoväg som traktorn plötsligt ska svänga av på.
Att på småvägar möta traktor med ”dubbelmontage” (sammankopplade däck) är knappt möjligt – ännu värre med megaharven Orvar. Det är inte tillåtet att köra så i trafiken, men… man får maka på sig ut på vägrenen och hjälpa till - allt för att Stora Tävlingen ska fortgå. Det blir ju så vackert på fälten! Det är en fröjd att glida omkring i landskapet från vår till sen höst.

Körde till ortopeden idag och fick mig (dvs. köpte) ett par skor som man ska kunna gå i. "Rullsulor", är lösningen – alltför tekniskt för att ge sig in på, bara de går dit jag vill. Puh… Smärtan kanske kan ge med sig. Får se…