... kanarieungar i slutet korgrede. Detta är Helmuts (som är en hona) tredje kull på raken. En för mycket egentligen, men hon var bestämd!
Ingen vanlig typ av rede för en kanarie som helst vill ha öppet runt om, men är man bestämd, så är man. Sagt och gjort.
Taket ger inga begränsningar när ungarna är nykläckta, men snart får de långa halsar och mamma brukar stå upp för att kunna mata. Då måste bokorgen antagligen klippas upp. Fågelungar räknas dock inte förrän de lämnat boet - mycket kan fallera. Vi håller tummarna.

Idag kom en av fyra risfågelungar i "Hemlighuset" ut. Då dröjer det inte länge tills resten hoppar ut. Åååå, det är som att vara på BB och uppleva födsel på födsel för varje unge som tittar ut.
Bilden visar en av sex i "Torklådan" och de är betydligt yngre. Såg ingen pga mörkret därinne men räknade med att blixten skulle lysa upp... och si... det gjorde den! Lyckat experiment.
Holkarna får namn för att hållas isär när vi bokför i loggen. Torklådan kallas så för att alla fåglar sitter på dess tak för att torka efter duschen. Den är nämligen belägen nära ett lysrör.
Fantastiskt att risfåglarna ville häcka i den, men tydligen upplevs inte steppandet på taket som en störning.

... säger bönderna i Skaraborg om den efterlängtade vätan som får allt att gro bättre. Sen kan värmen komma. Snöat stora flingor hela natten. Blötsnö som förutspått, cirka 4 cm.
Enkom för att plåta de ledsna påskliljorna denna gråkulna annandag påsk hasade jag mig ut i Husbondens stora träskor – ett livsfarligt projekt som inte ska upprepas.
Fasanen tycks ha kommit för att stanna. Han skrek kööö-kööö och slog med vingarna nånstans ute i Parken. Hundarna har antingen resignerat eller så var det snögloppet… Jag tror på det senare för de ville in genast.
Stararna drillade hoppfullt i gamla aspen och lyckades precis överrösta högljutt takdropp. Vi har nog tre häckpar. Starar ger en intressant ljudflora i vilken många olika arter anas helt eller delt. De härmar, blandar och ger alltefter humör och kompetens.
Skippade min vanliga cornflakesfrukost och avnjöt varma frallor och te i ensamhet. Vädret inbjuder icke till övningar av något slag. Näää, nu snöar det igen. Och ooops, bloggen har haft flera besökare i ottan. Många som är uppe med tuppen - eller är det nattugglor.

Såg i går ännu en film med Glenn Ford (Det kom en man från Texas) på TCM. Är lycklig för parabolen som låter oss ta del av denna filmskatt. Glenn Ford har jag aldrig stiftat närmare bekantskap med innan dess, annat än genom filmstjärnebilderna vi bytte som små. Nu har vyerna vidgats, han är fantastisk. En riktig skådespelare, trovärdig i vilken roll som helst. Undra på att moster Ulla döpte sonen (min kusin) efter honom.

Upp kl 6.00 Kan inte ligga kvar och somna om när det redan är ljust – trots att jag är trött, särskilt med 2 cm snö på blomlådornas penséer, stela som papper. Nymferna gick ut, vände och gick in igen. Fyllde sista reserven fröer och talgboll till vildfåglarna. Fasantuppen var framme under fågelbordet och krafsade. Hundarna blev förbaskade när han gol. Tranorna ropade och sädesärlan gjorde ett nedslag. Han verkar ensam. Har frun omkommit under den långa färden?
Bokfört lösa noteslappar till fåglarnas loggbok. Hittills utflugna ungar från bon: 17 kanarier, 10 måsfinkar, 16 sebrafinkar och 3 risfåglar. I reden och holkar väntas ännu några kanarie-, sebra- och risfågelungar.
Trist kontorsarbete väntar i högar, inte minst deklarationer; Husbondens och min, pappas och jobbets. Suck. Det är fel att sitta med deklarationer framåt våren. Förr deklarerades i februari, en bättre tid för innearbete. Undras om e-legitimationen fungerar i år…?
8 cm blötsnö väntas i natt enligt meterologerna… det har redan börjat - det vräker ner. Grannens getflock betar ute på fälten, de tycks inte bry sig om väder – de har väl vettiga kläder… he he;).

...hur försäkringskassans personal mår. Att på jobbet vara utsatt för konkurrens från alla sina arbetskamrater, man vet inte vem som sorteras bort nästa gång… Att följa regler där man stjäl sjukpenning från sjuka för att regeringen påstår att alla kan arbeta, trots att man vet att så inte är fallet. Att tvinga ”halta och lytta” släpa sig till arbetsförmedlingen för att där få höra det de redan visste ”du är för sjuk för att arbeta”. Att ständigt få bakläxa på sina beslut i sjukärenden eftersom de var fel från början.
Det kan inte vara lätt.
Jag förstår att detta är sjukt för fk-personalen, men… hur långt är människan beredd att förnedra sig och trampa på andra för att behålla sitt jobb. Finns inget civilkurage? Kan inte personalen protestera när de ser att sjuka blir sämre av uppenbara misstag? Finns ingen som kan reagera? Hurudana har människorna blivit?

Jag önskar ingen människa någon olycka nånsin, men... till regeringen och dess medlemmar önskar jag var sin liten lagom plågsam sjukdom så att de får smaka på eget påskris.

...så sakteliga. Insekterna rör lite på sig, fiskarna glider stillsamt omkring på promenad, slår lite med någon fena ibland, knycker till med kroppen som för att vakna. Koi-karpen verkar ha växt under vintern, den störste är lång som en A4-pärm och minst 6 cm bred. Kanske är de fem år…?

Vi tackar Gud för den milda vintern. Fiskarna har haft det beviljat i år. Endast ett par veckor med istäcke, pumpen var igång, forsen flödade friskt utan att frysa till istappar. Fiskdammar bör vara minst en meter djupa. Vår är lite grund, 70 cm, och vi måste ständigt sörja för syretillförsel med luftpump när det fryser, något vi lärt av erfarenhet. Pumpen ska placeras ut i förväg, annars går slangarna inte genom isen. Har prövat el-kabel för att hindra bottenfrysning som ska gå igång när omgivningen är under 0. Vet inte ens om den gjorde nytta.

En vinter växte isen tjock, låg länge med massor av snö ovanpå. Över -20 i flera veckor. Forsen frös alltmer, slangarna tätnade av is. Pumpen måste till sist stängas av. Kondens i luftslangen frös också och tätnade. Vi led av kylan och oroade oss mycket för livet därunder… man har ju noll koll. Knackar man hål på isen skrämmer man ihjäl fisken som i sin dvala inte tål några påfrestningar.

Islossningen blev ett trauma. Den ena döda kroppen efter den andra kunde skönjas genom isen. Vi förstod då hur illa det var ställt. Stora fiskdöden hade inträtt. Det var en sorgens vår. Endast en av 40 fiskar hade överlevt. Särskilt sörjde vi Den Gamle, en präktig koi-karp, nästan 50 cm lång, vilken överlevt fem vintrar, blivit en nära vän och glidit omkring som en ubåt i dammen.
Inte nog med det. Ett 30-tal paddor hade under hösten krupit ner i dammen och blivit fast där. Vi plockade döda kroppar i evighet. Usch. Det vill vi inte uppleva igen. Men det var då. Nu har det gått bättre.
Om man vågar hoppas på något positivt av "klimathotet" så är det just mildare vintrar.

Döm om vår förvåning när vi upptäckte vem som bygger i nymfernas holkar… sebrafinkarna!
Ett gäng unga sebrapojkar (13 st) bor hos nymferna sen i fjol. Det föddes många killar som gick dåligt att sälja udda, så dom är kvar i ”stutabåset” inne hos nymferna med gott om plats - och letar ständigt nya byggprojekt. Bygger och väntar fåfängt på att nån hona ska dyka upp. Dom ger aldrig upp. Sebrafinkar tror att dom ensamma ska föröka världen. Med sin obändiga fortplantningsdrift har dom lätt för att överdriva byggandet, vilket syns på bilden från ett annat bo med flygfärdiga sebraungar i.
Kul att dom är sysselsatta, men… nu hade dom släpat in grenar och kvistar, fjolårsgräs, dun, mossa… you name it, i en av nymfholkarna! Där har dom i och för sig att göra för holkarna är av megasize i förhållande till dem själva. Jösses, vad dom hade slitit. Och haft roligt förstås. Det finns inget så uppslukande som byggprojekt. Vi får förstås sätta in nytt björkris som dom har att bygga i - lugnast för alla parter.
Nymferna avvaktar nog värmen, verkar det som. Pappi har gnagt på ingångshålet och det ingår i ritualen. Om och när de väl bestämmer sig för häckning rensas nog sebrornas ”skräp” ut.

Långfredag flödar tankarna fritt.
Plötsligt infinner sig följande minne, ett självupplevt, som hände sig vid tiden före Systembolagets snabbsköpsbutiker:
Dag före helg. Landsbygd, 25 år sen. Långa köer på systembolaget. Svårt att välja den kö som går snabbast. En ny kassa öppnas. Kassörskan: ”Nu går det bra i denna kassan” .
Ingen rör sig. Jantelagen förbjuder oss - inte ska väl jag…
Resolut kassörska: ”Vi kan börja med dig där i kepsen”.
Då hörs en röst ur folkdjupet:
”Det var allt tur för dig Sven, att du tog kepsen på idag.”