...så sakteliga. Insekterna rör lite på sig, fiskarna glider stillsamt omkring på promenad, slår lite med någon fena ibland, knycker till med kroppen som för att vakna. Koi-karpen verkar ha växt under vintern, den störste är lång som en A4-pärm och minst 6 cm bred. Kanske är de fem år…?

Vi tackar Gud för den milda vintern. Fiskarna har haft det beviljat i år. Endast ett par veckor med istäcke, pumpen var igång, forsen flödade friskt utan att frysa till istappar. Fiskdammar bör vara minst en meter djupa. Vår är lite grund, 70 cm, och vi måste ständigt sörja för syretillförsel med luftpump när det fryser, något vi lärt av erfarenhet. Pumpen ska placeras ut i förväg, annars går slangarna inte genom isen. Har prövat el-kabel för att hindra bottenfrysning som ska gå igång när omgivningen är under 0. Vet inte ens om den gjorde nytta.

En vinter växte isen tjock, låg länge med massor av snö ovanpå. Över -20 i flera veckor. Forsen frös alltmer, slangarna tätnade av is. Pumpen måste till sist stängas av. Kondens i luftslangen frös också och tätnade. Vi led av kylan och oroade oss mycket för livet därunder… man har ju noll koll. Knackar man hål på isen skrämmer man ihjäl fisken som i sin dvala inte tål några påfrestningar.

Islossningen blev ett trauma. Den ena döda kroppen efter den andra kunde skönjas genom isen. Vi förstod då hur illa det var ställt. Stora fiskdöden hade inträtt. Det var en sorgens vår. Endast en av 40 fiskar hade överlevt. Särskilt sörjde vi Den Gamle, en präktig koi-karp, nästan 50 cm lång, vilken överlevt fem vintrar, blivit en nära vän och glidit omkring som en ubåt i dammen.
Inte nog med det. Ett 30-tal paddor hade under hösten krupit ner i dammen och blivit fast där. Vi plockade döda kroppar i evighet. Usch. Det vill vi inte uppleva igen. Men det var då. Nu har det gått bättre.
Om man vågar hoppas på något positivt av "klimathotet" så är det just mildare vintrar.

 

skogsfrun

8 april 2007 08:49

Grattis till 100% överlevnad! Vilken rogivande vacker bild.
Jag har ett alldeles speciellt förhållande till dammfiskar. 4 år ung, lärde jag mig en schlager som handlade just om fiskar som sam och sam tillsammans i sin damm, gjorde succé och tjänade ihop till glass och godis. Hur är det, har er damm, naturlig vattentillförsel? Måste ni inte gräva upp en del bottenslam då och då, för att behålla djupet s.a.s.?

http://barasaras

 

margus

8 april 2007 10:44

Jösses, vilken låt! Aldrig hört den. Säker på att det inte var en dröm? Jag kan drömma fantastiska saker.
Ingen naturlig tillförsel, men funderar på att ordna detta. Joodå, visst måste vi rensa. Planerar att skaffa "sjöstövlar" eller vad de kan heta.

 

Yvonne Jordbten

8 april 2007 11:29

Vad bra att fiskarna har klarat sig i år! Det måste vara lite oroligt innan man vet hur de mår efter vintern.

http://www.jordbiten.bloggagratis.se

 

skogsfrun

8 april 2007 12:58

Nejdå ingen dröm, jag kan melodin än fast bara första textraden. Det var en riktig slagdänga på 40-talet sir du lillan;)
Sjöstövlar? -ni kan väl passa på att tvätta fötterna;)

http://barasaras

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...