Våren är redan långt kommen, bra att meteorologernas och tv-folkets tjat om sommar kommer på skam. Vi är bara i maj ännu. Och det har funnits gånger då jag haft termobyxor på vid valborgselden, så det så.

En taltrast har gjort entré i Parken. Från fyratiden på morgonen till sena kvällen, utan uppehåll, har han konserterat från våra högsta träd. I en hel vecka. (Fotad på mycket långt håll) Man kanske inte ska fälla asparna, trots allt…

Lämnade hundmat till kompisen idag. Samt några leksaker, tuggben och vitaminer som Sigrid inte längre behöver… ”Den enes död, den andres bröd”… Låter makabert, men de gamla ordspråken har en tendens att poppa upp även när man inte önskar det.

’Jimmen’ mötte i grinden, gläfsande på vakt. Kände förstås igen mig. ”Ha, den där känner jag ju,” sa blicken skälmskt. Vände strax på klacken och lufsade i förväg in till matte. Tack och lov är han ung och busig. Leksakerna kom strax till användning. Att se en tax galoppera på sina korta ’käppar’ och med flaxande öron bak på nacken är en rätt skön syn.

En dyster Valborg passerade i Lilla Huset. Plötslig olust och matthet fann sin orsak när jag insåg att det nog var sorgen efter Sigrid som kom ifatt mig. Ingen plockar längre upp smulorna under bordet. Ingen slickar efterrättsskålarna… 20 års inrotade vanor har brutits. Hamnade till slut framför Sigridfilmen med tårarna flödande. Lika bra att släppa fram det när det kommer. Inga glädjens raketer här inför våren. Saknade också studentsångarna på tv, allt ska dom spara in på…

För övrigt har Ranelid gjort bort sig. Tagen på bar gärning i en våldsam frontalkrasch som han ensam bar skulden till. Han brukar ju säga att: ”Ingen annan författare har någonsin nått så många människor”. Gör visst allt för att synas, den där… Denna gång så omdömeslöst att han riskerade flera andra människors liv. Så tomt hans metaforer om kärlek och ödmjukhet ekar nu. Så här gör man bara inte. Polisen har visst inlett en förundersökning mot Ranelid rörande vårdslöshet i trafik.

Märkligt så gott det är att äta ute. Jag menar ute – utomhus. Med skogsdoft och fågelsång. Det behöver inte ens vara soligt och varmt. Korv och bröd är rena delikatessen… särskilt vid en lägereld. Husbonden fann att dagens mulna dis efter nattens regn var lämpligt klimat för eldning och startade en av de tre brasor som står på vänt. Inte läge att lämna den, så jag anslöt med lämplig lunch. Alla vet väl att grillvantar är särskilt bra varmhållare för varm korv….

På tal om mat så prövade Lilla Huset nåt smarrigt häromdagen; sweet & sour sås (Uncle Ben´s original) till vanligt ris och falukorv. Inspirerade efter en kväll på Bykrogen med thaibuffé. Inte särskilt svag för det thai-starka, men sötsurt… det är grejen. Att vi inte prövat detta förut… Men så går det när man bojkottar reklam-tv. Vad alla andra redan sett – och prövat – det hittar vi femton år senare. Bättre sent än aldrig. Tänker nog lära mig att ’göra själv’ dessutom.

Deklarationen är lämnad åt sitt öde liksom en lång rad annat pappersarbete. Kämpat med ’översättning’ av ljudinspelarens engelska manual till svenska. Nå, det där lät tufft, va… Googles gör jobbet, men det ska ju presenteras på rätt sätt också. Kämpigt nog.

Ett tussilagofält lyser upp tillvaron i närheten. Man blir alltid lika glad av de små solarna. Så länge tussilagon blommar är det vår. De blommar länge i år. Rent lycklig blir jag också av hästdressyr på hög nivå. Bänkade mig vid tv:n i går med näsdukar redo. Medaljörerna var suveränt härliga fast tårarna rann så jag knappt kunde se dem.

Så har Husbonden försökt ordna nåt för svalorna på taket. Vår gamla tv-antenn togs ju ner efter rostangrepp i vintras. Den nya duger inte till många svalor. Svårt dilemma. Bråttom. Det finns numera ingenting för svalorna att sitta på ute i landsorten. Undrar hur ledsna de ska bli när deras favoritplats är borta. En sparad koppartråd spändes mellan skorsten och ny antenn. Mindre lyckat, anser vi. Kanske blir koppartråden mer en åskledare rätt in i tv:n också…?

Nymfbarnen har lugnat sig efter hökattacken. De går ut igen. Rätt tufft ändå. Häromdagen syntes ett helt gäng lufta sig med tant Sussie som förkläde (se bilden). Sussie som skadade foten har ju inte häckat själv i år och tröstar sig kanske på detta vis, vem vet. Åsså fick den hemska mobilbilden med fasanen komma med. För färgernas skull, hehe...

Sigrid Polis patrullerar inte längre i Lilla Huset. Tasstrampet har tystnat. Sigrid Väckarklocka har slutat larma om morgonen. Sigrid Storråda domderar inte längre vad som ska göras. Eller när – och hur. Man var så van vid dessa påminnelser att lunchen nu ibland blir en halvtimme sen. Eller så glömmer jag av marsvinen vid ”exakt rätt” tid.

Lilla Husets Väktare styrde och ställde med järntass. Trots avtagande förmågor. ’Plikten framför allt’ in i det sista. Faktum framstår i sitt omilda sken; man var rätt styrd. En viss befrielse är det dock. Mitt konstant dåliga samvete (en läggningssak) har fått frid. Men ändå… fattas oss den lilla 'slavdrivaren';-)

Nå… det finns fler ’slavdrivare’ i livet. Här ligger t.ex en deklarationsblankett och grinar illa mot mig från skrivbordet. Inte för att den är jobbig (egentligen hur lätt som helst) utan för att det är ännu ett MÅSTE. Till ett bestämt datum.

Försäkringskassan är en annan sådan som gör skäl för namnet. Gäller som vanligt inte mig (tack Gode Gud) men kompisen AL får skrivelser i en jämn ström. Trots att de gamla reglerna ska återinföras till 1 juli  ges ingen lindring. Är inblandad som ’tjänande skrivhjälp’. Snart dags för ett nytt yttrande.

Roligare är att beställda teknikprylar droppar in. Adobe Photoshop 10.0 ska in i datorn. Moderskeppets Photoshopkurs likaså. Ljudinspelaren Zoom har anlänt. Med tillhörande ljudredigeringsprogram… puh! Och lite annat smått och gott. Spännande.

----------------

För övrigt tycker jag nog att Utöya-terroristen (vars namn icke nämns i denna blogg) fick alldeles för stort utrymme i norska rättegången idag, vilken jag inte alls följer. En hel timme för att framföra sina skäl för illdåden, och tillfälle att lägga skulden på offren! Samt yrka på frigivning!

Denna flathet och fega undfallenhet verkar nästan lite svensk. Jag trodde bättre om norrmännen. Vilka andra massmördare behandlas så generöst? Och nu undrar man om försvarsadvokaten verkligen ska yrka på frigivning… mot ett människorättsbrott…!?  DET vore ju ändå helt 'sindsykt'.

Tänk att en karamell kan fastna bakom bilratten. Hade just tagit fram en hård karamell under färd. Den slant iväg och gled ned i ett för den exakt avpassat mellanrum bakom ratten. Hade ingen aning om att där fanns en glipa. Vid rattrörelsen gled karamellen allt längre ned och kilades fast! Vågade inte riskera eventuell låsning av ratten. Stannade och fick världens jobb med att pilla upp den lille attan. Utan ett enda lämpligt verktyg.

Äntligen kom den loss… puh. Men vad gjorde den lilla karamellen då? Studsade upp mot instrumentbrädan och gled in i en annan glipa som jag inte heller visste att den fanns. Det var värst så många karamellfångare det fanns i den bilen då;-) I den glipan var det ingen risk för skador men… den skulle bara ut. Små förtretligheter som prövar tålamodet, stjäl tid och kantar vår vardag.

Bortsett från Sigrids hädangång i en jobbig vecka hölls avslutning med PRO:s studiecirkel om ’Så levde vi förr’. Men bara för säsongen. Vi fortsätter till hösten igen. Hemfärden gick via Grannen och 'cirkelkamraten', där akut hjälp erfordrades mot en plötsligt upphoppad dialogruta - på engelska. Glad att kunna rycka in vid enklare stillestånd. Men… varför måste engelska program installeras till datanybörjare i pensionsåldern? Som om det inte vore jobbigt nog ändå med ’nybörjeriet’. 

Besök idag av Vännerna som kom med trösteblomma. Kort samling vid graven, men för övrigt en glad ’reunion’ med hundarna genom filmens värld. Vi förnöjdes åt de nyligen sparade och åt eftervärlden räddade gamla filmerna på vår lilla flock. Många minnen fräschades upp. Film är fantastiskt, som att vara återförenade för en stund. Där och då. Det  är som att man har dem kvar för en stund. En lånad stund.

Inte en tår fälldes. Faktiskt bara roligt. Trots att deras Toste och vår Ulrik smågnabbades mest hela tiden. Ska bränna en DVD till Vännerna vid första bästa tillfälle.

Under mina tandäventyr städades fågelhuset av Husbonden. Det blev så fint. Häckningar för risfåglar, kanarier och småfinkar har avbrutits. Dels har kanarierna haft otur, och dels har risfåglarna gjort alldeles tillräckligt. Smärre ombyggnader väntar. Endast nymferna jobbar på ’som vanligt’. Sigge och Isadora ruvar redan på andrakullen. Pärlvit och Rudolph har kelat och gosat alldeles förskräckligt och har lagt ett nytt ägg trots att deras ungar inte lämnat holken än. Men idag… kom den förste. 

Sussies fot har läkt finfint. Det var den lilla nymfan som skadat sig så eländigt att vi under några dramatiska dygn befarade hennes fortsatta liv. Hon rör sig nu obehindrat, som det tycks. Och håller inte längre upp foten. Innersta tån som var sårig har läkt och… förkortats. Den långa tån används till gripning igen - ibland. Men det tog sina modiga två och en halv månad. Så roligt för henne.

Kan inte svära på att precis allt är återställt, men det ser tusan så bra ut. Man ska inte avliva djur innan de fått en riktig chans.

För övrigt har ännu en liten ny film klippt ihop. Om Fnykis – vår lille marsvinspojke som blev moderlös vid födseln och kunde räddas. Tack vare en ’firewire’ kunde värdefulla filmsnuttar efter år av väntan laddas upp och här läggs den filmen upp. Det hände sig vid den tiden - anno 2006.

TV-soffans mysvrå var extra skön idag efter helgens vedermödor och besök hos tandhygienist. En ”furkatur” (mycket ska man lära sig) gör tillvaron knepig. Hon rensade så gott det gick. Furkaturen har uppstått i underkäkens innersta kindtand där tandens rötter delar sig, och tandköttet inte sluter upp över delningen. Alltså kommer det in skräp. Som ska ut!

Det går knappt att komma åt. Än mindre komma in i. Och inte med vad som helst! I vilken riktning gick furkaturen nu då? Patienten anförtros att klara detta på egen hand – som med allt annat numera. Med ren tur har det hittills lyckats väl, men i påsk var det kört. Stor ömhet kring hela området, inflammation i tandköttet runt hela tanden.

Tandhygienistens stålpinne gick rakt in fem mm. Jag äger ingen stålpinne. Bara små 'flaskborstar' som viker sig för minsta motstånd. Eller är för tjocka. Bakteriedödande gel är ett måste… bara man nu får in den på plats. I kväll gick det bra med tandpetare och blå flaskborste. I morgon har jag nog glömt åt vilket håll kanalen gick. Just nu bultar det därstädes. Livet - ett äventyr.

Efter Husbondens ugnspannkaka följde tre timmar i koma. Undra på att det knappt gick att väcka mig inför kvällspasset hos fåglarna.

Resten av påsk ägnades åt vila. Middagslur varje dag. I kväll sågs faktiskt ett par tv-program vilket inte är för vanligt. Först nåt om Power Meet, såna där cruisingträffar med glänsande raggarbilar. Och sen sista avsnittet av ”30 grader i februari” med nån tsunamiliknande storm. Den serien har vi bara sett första och sista avsnittet på, vilket känns alldeles lagom.

Är därtill rent lycklig över att jag såg båda avsnitten av Nils Holgersson, i den nya tysk-svenska filmatiseringen. Mycket välgjord. Mårten Gås var sååå söt och go. Han fick ju både fru och barn där uppe i lappmarkerna. Egentligen alldeles för dramatisk för min smak, men också härligt känslosam. Snyftade förstås vid det lyckliga slutet. Missade den första filmatiseringen från anno dazumal - det kanske man ska vara glad för.

Väl använda timmar framför tv:n. Så roligt att följa den vita tamgåsens äventyr med vildgässen. Och Akka från Kebnekaise* var en riktig hjältinna. Glädjande också att uttalet av vårt högsta berg var perfekt i filmen. Dvs precis som det stavas, vilket man inte är bortskämd med ens från journalister och nyhetsuppläsare. Nej, de har nästan genomgående sagt Keb-e-nekaise vid rapportering om Herkulesolyckan. Det måste vara något fel på svenskars artikulation numera. Snart uttalar vi väl både engelska och kinesiska bättre än vår egen svenska. Kanske behövs uttalscoacher i skolan. Det gamla fina ordet talpedagog är väl för gammaldags i dessa coachtider.

För den som missade de båda avsnitten ligger de på SVT Play inåt maj. Egendomligt är del 1 tillgängligt till 14:e maj och del 2 till 8:e maj. Knepigt, men så står det på Play! Länk HÄR.

*Kebnekaise heter förresten ”på nordsamiska Giebmegáisi, eller modernare, av svenskan påverkad form, Giebnegáisi”. Enligt Wikipedia. 

Jag fick ett ”case”! Ett genombrott som heter duga. Ärendenumret som skulle ge mig frid: #01895227. Det nya filmprogrammet ville inte ta emot formatet AVCHD från nyaste filmkameran. Lyckan grusades trots tjusig layout och funktioner. Va’ fasikken! Hela skärtorsdag vid datorskärmen. Sökte tränga fram till supporten på Pinnacles hemsida. Lögn i helsikke. Länkades runt i en evig kretsgång.

Hjärtklappning, öronsus, såg stjärnor. Befarade allvarligt att jag överskridit gränsen. Min gräns. Att Återfallet var på G. När ingen annan utväg anades begärdes ett ”case” före nattning. Det blev sent. Omöjligt att varva ned. Husbonden stod mig bi.

Långfredag blev lång och trött. Tänkte inte röra grejerna förrän efter påsk. På kvällen kom mailet... På engelska! (Tack för Googles översättning.) ”Ber om ursäkt för de besvär du råkat ut för. Aktivera följande nycklar i programmet!” Va! Mitt under påskhelgen!

Hann knappt vakna i morse förrän Husbonden peppade för en fortsättning. Har sagt det förr – detta ÄR överkurs. Kolla bara listan som skulle fyllas i:

När detta väl var gjort funkade allt. På sekunden. Alla filmformat kunde plötsligt tas emot. Efter dystra dagar i grubblerier bröt tårarna fram av lättnad. Frid. Var nog extra lättrörd efter att ha läst Berit- Elisabets inlägg om Mysans återkomst. En rysare. Rekommenderas.

Energin återvände i ett huj. Startade tvättmaskinen, strök några plagg, tog en extra mugg cappuccino och en redig chokladbit. Skakade dukar. Och lite annat smått och gott. Superfina bilder på Baby Stella (vi har 40 motiv) är tagen av duktiga fotografen Brolin. Njöt av snösmältningen med kameran hemmave'. Blev snöblind på kuppen;-) Men börjar känna igen mig själv. Lite flyt måste man ha i tillvaron.

klickbilder