Kanarierna är mysiga med sitt nyfikna och tillitsfulla sinnelag. Kelgrisen Emmy älskar sitt äggfoder så till den grad att hon kommer ut till oss på golvet och vaktar skålen mot andra intressenter. Som tur är delar hon med sig senare, men hon vill absolut vara först. Bruno är närmast, Menjadå t.v och i dörröppningen troligen Rusty. Efter fotot var vi tvungna att köra in dem annars hade alla de andra kommit efter. I år behåller vi alla kanarieungar hemma.

En härlig samling nymfkakaduor med Pappi i mitten förstås (grå m gult huvud). Här är alla 20 samlade. Pappi och Thomas med sina familjer överst. Längst ned sitter det barnlösa paret Lillis & Isabell som är lägst i rang och förbjöds av de andra hanarna att häcka. Sju stamfåglar blir kvar, medan årets 13 ungar snart ska snart levereras. Vi väntar på att "Sladdan" (brokig, nr 2 fr.v.) ska bli vuxen och äta själv. På bilden saknas förstås Mellis och Pärlvit som häckar i en annan voljär.

Pärlvit och Mellis sköter sina nymfbarn som växer fint i holken. 16 dygn på bilden och i igelkottstadiet vid halvtid. Tofsarna framträder uppkäftigt i pannan och de vaggar och väser när man tittar in.

Här är Pärlvits och Mellis förstfödda 10 dygn gamla nymfungar, cirka fyra gånger större än äggen de kom från. Har klarat den första kritiska tiden och föräldrarna visar att de kan. Börjar få ögon vilket syns på ungen till höger. Fulsöta små gamar. Det fanns tre ägg till som avlägsnades efter fem dagar. De visade sig dessutom vara tomma. Men oj, så stor bilden blev.

Äntligen är han/hon uppe. Sladden är betydligt yngre än sina syskon, en riktigt liten, liten sladd. Nymfkakaduor är duktiga föräldrar så vi väntade. Thomas och flickorna fick ut den ena efter den andra och väntan på minstingen drog ut på tiden.

Pappi och Topsy började para sig direkt efter de fått ut sin andrakull men vi tog bort deras holk - det räcker med två kullar, tack! Nu tänkte dom mobba Thomas som från början ryckt åt sig bästa holken – själva Residenset.

Dagarna gick och de blev allt mer irriterade på att Thomas holk hängde kvar. De tittade in, jagades bort av Thomas men hängde ihärdigt på hans holk, klättrade, knackade och skrek. Kikade in på ungen men var ändå så fräcka att de promenerade in där för bosättning. Trots att lille Sladden satt där i ett hörn!

Ungen som skulle växa till sig i lugn och ro, mogna i sin egen takt och slutligen våga språnget ut blev väl skräckslagen när vilt främmande fåglar trängde sig in till honom. Hur mycket vågade han tänka på uthopp då…? När Topsy lade ett ägg där inne var måttet rågat. Vi blev tvungna att lyfta ut lillen på golvet. Holken gick inte att ha kvar.

Häckning i flock har sina sidor. Mycket rangordning och spel om dominansen. Den där holken hade lite status. Den var egentligen Pappis förra året och nu skulle han väl ta tillbaka den… Nähä… blev inget med det. Nästa år kommer alla istället att ha större utrymme.

Hur som helst satt Sladden nu på golvet i ett hörn… I evigheter, tycktes det. Sen började han klättra upp på en trädstam vi har till ungarnas hjälp. Han kom en halvmeter och blev kvar där… länge. Först i går tog sig Sladden själv upp på pinne 1,5 m högt upp. Duktig liten!

Att han sen dråsade ner igen är inte konstigt. Fick väl ont i fötterna och blev trött. Men nu visste han hur man gör och på kvällen var han tillbaka däruppe. Eller hon. Tycker nästan det ser ut som en liten flicka. En Sladda kanske…?

Födosök pågår. Har vandrat längs vägarna och plockat hem strån med halvmogna fröer till fåglarna. Gräs av alla sorter, daggkåpans fröställning, grobladsstänglar och allt vad man kan släpa hem lönas rikligt. Fåglar är skapta för ett aktivt liv med födosök och meningsfull sysselsättning.

Några tar en lutare i solen som Nacka och Pavarotti.

Måsfinkar syns nästan inte mot den mörka jorden. Det går bättre när hela flocken är där.

Sol- och badsemester var det ja... Helmut har tagit ett dopp i bybrunnen och torkar sig i solen.

Äntligen är skissen klar, tänk vad man kan ha "semestrar" till mycket ;-).

Nymferna ska få nytt utrymme och så här är det tänkt, sett ovanifrån. Blåtonad yta är befintlig, planerad ny yta är grön.

Utbyggnaden för nymferna blir efterlängtad. Från ett helt godkänt utrymme (enligt Jordbruksverket) på 3,5 kvm ska vi öka till 12,7 kvadrat. Ett helt rum. Först när nymfbarnen levererats kan vi verkställa den årsgamla drömmen.

För skojs skull har jag markerat ett kryss i varje hörn av rummet för att känna efter hur långt det verkligen blir mellan holkarna. De små kryssen i varje rumshörn är alltså holkar. Större blir de inte i den tänkta nya miljön. Ett härligt utrymme tycker vi vilket också förses med fönster så att de även får dagsljus och vi kan se dem därinne. 

För att få plats med detta bygge måste vi stjäla halva platsen för utevoljären. Den stulna ytan byggs på i andra änden av voljären med motsvarande del. Voljären får därmed oförändrad yta, kanske större med tiden.

Ett carportliknande förråd för grejer som alltid flyter omkring ska ge bättre ordning och skydda redskap, vattenspridare mm från "tidens tand". Här ska marsvinen kunna ha sommarhus under tak.

Husbonden bygger förstås själv. Dags att börja ta hem virke. Vissa knepiga detaljer återstår att lösa och vi tänker så det knakar…

Stora saker hända i Fågelhuset under bloggsemestern.

Äntligen kom Baby Blue ut, bevakad av sina likaledes blå föräldrar. Vår första blå lessonunge. Paret har väntat länge. Vi också.  

De ruvade tappert i fjol men misslyckades för det regnade så förbaskat och den holk de valt utomhus var utsatt. I år visste vi bättre. Tak och solskydd över uteholken, men ingen har valt just den. De valde en inneholk och ruvade först en omgång ägg, två ungar kläcktes men dog i ung ålder. Kanske inverkade dåliga erfarenheter från i fjol. Eller är det ovana och tafatthet som sabbade årets första kull. 

Hur som helst har Baby Blue sett dagens ljus, vår första blå unge. Bevisligen är han på pinne också. Övriga ägg blev inget av. Men nu har paret sett att det går. De vet inte till sig av stolthet och vaksamhet. Och vi börjar inse att det ska vara låååånga avstånd mellan holkarna för att lessons sparvpapegojor ska lyckas frihäcka i voljär.

Tre gröna gojungar har också kommit ut från sin holk, helsyskon till Sturebröderna som föddes tidigare i år, se inlägg HÄR och HÄR. Lite plockade på ryggen är de men det får man ta. Fågelföräldrar kan göra så ibland, men det växer snart ut. Den tredje och siste på bilden t.h får representera kullen.