Äntligen har vi varit och röstat. Det var efterlängtat. Har stampat av otålighet ända sen förtidsröstningen inleddes, ja... i fyra år faktiskt. Känns skönt när det är gjort. Nu har vi gjort vad vi kan för att rädda Sverige. Att låta bli är snudd på landsförräderi. 

Egentligen förstår jag inte hur någon VÅGAR vänta till valdagen. Jag menar, man kan ju få magsjuka JUST DEN DAN, eller nåt annat akutfall. Ett högriskprojekt... Valet är alldeles för viktigt för att hänga på en sådan skör tråd. Tänk om man skulle missa sin demokratiska rättighet på grund av sjukdom. Aldrig i livet att jag släpper den chansen. Lite makt har man iallafall. 

Just i dag satte vi också upp valaffscherna hemma på gården. De kom med posten i fredags och ser ut så här.

Alltid leder detta till några samtal. Flera bönder i grannskapet tänker rösta rött i år! Undrar om Sifo talat med dem...?

------------

Värre är det med datorn, där har man ingen makt alls. Dödläget har brutits, men hem kom den inte. Moderkortet sitter på plats men den jobbade darrigt. Vi var där för hämtning, men datorn behövde stå på under natten för uppdateringar. Den har ju stått i snart en månad. I morgon är en ny dag.

Husbonden har gjort det igen. Överträffat alla förväntningar. Han fick in all ved på egen hand, på inalles sex arbetstimmar… 12 kubik. Är djupt imponerad – han är min idol.   Min ömma ryggmuskel är mycket tacksam och har kunnat läka mycket bra idag, trots att jag fullföljde hundarnas försenade sommarbad.

Kände mig faktiskt förvånansvärt vig ikväll vilket behövdes för när min andra idol - vänsterns Lars Ohly - frågades ut i tv var det högtidsstund med uppdragna knän i soffan och skärpt uppmärksamhet som gällde. Han är alltid lika go’ att höra - och se. Mysigast av alla partiledare.   

Ohly är särdeles lämpad för tv-medier, utnyttjar tiden väl och får alltid fram mycket av partiets politik. Många har efterlyst ideologier och eldsjälar i årets valrörelse. Förstår inte det… då har man inte lyssnat på Ohly.

Socialist – javisst. Det framgår inte minst av SVT:s VALKOMPASS som jag testade nyligen (ovan). Testet måste vara särdeles bra för mitt resultat blev riktigt hyggligt som jag trodde. Men vad gör SD så högt upp? Tja, det var väl nån fråga om invandrare och slöjor då. Och, förresten… så gillar jag inte centern mer än moderaterna… men okej då. Nåt fel ska det väl finnas. Testa själv HÄR.

Är just nu alldeles uppfylld av Lena Endre, skådisen. Vilken tur att man valde Här är ditt liv för tv-kvällen... och vilken tur att man kan ändra sig! Att hon skulle vara en besläktad själ hade jag ingen aning om, rebell och anarkist som hon tydligen var i tidiga år. Gissa om jag kände igen mig själv när hon och kompiskollegan Gunilla Röör berättade om sina unga uppror.

Lena ville så mycket, hette det. Hon ville, och ville och ville… och hon trodde att allt gick att påverka och förändra... Ja, då var jag där i minnet, liksom när pappan fick hämta hem henne från mellanölsdrickande pojkar om kvällarna. Något hus har jag dock aldrig ockuperat, som hon, men så är hon lite yngre också. Det kom på modet lite senare. Verkligen en hellyckad kväll.

---------------

För övrigt har vi fått hem ved för två säsonger i dag. Kluven och torr, 12 kubik. Den gångna vinterns myckna snö dödade alla tankar på trädfällning då, så detta blev en nödlösning på behovet. Märkligt att det tunga lasset inte grävde djupare hål i uppfarten till vedbon.

Nu återstår för Husbonden att ensam lasta in all ved. Tyvärr. Själv har jag överansträngt en ryggmuskel som får mig att stöna bara av att byta fot när jag står stilla. På något så löjligt som reservdatorns tangentbord vilket är helt felplacerat ur ergonomisk synvinkel - det är ju bara för reserv (håhå, jaja). Detta provisorium har kanske (?) nått vägs ände, för nu har datadoktorn äntligen fått moderkortet till "den trasige".

--------------

Inte blev ryggen bättre när jag var till grannsocknen och plockade nypon för fåglarnas vinterbehov i dag, men det var tvunget. Samsades med humlor och nässlor i buskarna och det var riktigt mysigt. Men när myggorna fick nys om mig var både ryggen och jag nöjda med två fulla hinkar. Hoppas nu få ihop ännu en hink på hemmabuskarna. Bråda tider när solen gassar på.

Vi har den senaste tiden bevittnat hur tre s.k tunga sossar kritiserat Sahlins valarbete och därtill spekulerat om hennes avgång. Dessa avdankade egocentriska tölpar har gjort var sin präktig plump i protokollet. Så här gör man bara inte!

De tre krypskyttarna vet precis hur osäker valutgången är och vad som står på spel. De vet precis hur man hanterar media och därmed valopinionen. De vet exakt vad som riskeras, nämligen en valvinst för rödgröna. Men gör det ändå med vett och vilja. Så fungerar härskartekniken när man till varje pris vill stoppa en stark och kompetent kvinna.

När dessa gamla rävar med sin långa politiska erfarenhet och vetskap om hur mediedrev fungerar går ut i valrörelsespurten och kritiserar sin partiledare i media så bevisar detta bara en enda sak:

Nämligen att alla tre, Feldt, nattklubbspajasen Rosengren och den avsatte domptören Persson föredrar att Alliansen fortsätter att riva sönder Sverige istället för att de rödgröna kan föra en politik närmare socialdemokratins ideal. De har därmed för all framtid diskvalificerat sig från att sammanblandas med sossar och borde med omgående verkan uteslutas ur partiet om det inte redan skett.

Undra på att det är motigt för Rödgröna. Med sådana vänner behöver Mona Sahlin inga fiender, som AB:s Lena Mellin skrev.

------------

Nu är det också bevisat… Mona Sahlin har konsekvent missgynnats av medierna. På radions P1 i morse sändes en intressant genomgång av hur Mona Sahlin framställs mer negativt än Fredrik Reinfeldt på tidningarnas förstasidor, och värst är Expressen. Reinfeldt har fått betydligt fler positiva artiklar än Sahlin, och Sahlin har beskrivits på åtskilligt fler negativa sätt än Reinfeldt. P1morgon har gått igenom förstasidor från Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Båda inslagen hittas HÄR, först ett reportage på 5 min och därefter ett samtal på 6 min. Hörvärda.

Hör bara: "… det är blodspengar vi fått. Stulna från sjuka, arbetslösa och de som betalar a-kassa och fackavgift. Vi får dessa pengar för att köpas över som medlöpare i systemskiftet. Borgarna behöver oss för att montera ner solidariteten. Du kanske fått tusen kronor, men någon har fått hundratusen. Pengar tagna av någon sjuk eller arbetslös som behöver pengarna bättre. De gör oss till murbräckor mot våra egna intressen. Vi måste säga nej till Borgs blodspengar."

Citatet fann jag hos den bästa politikblogg jag vet - ETT HJÄRTA RÖTT. Så sant! Och så på pricken fångat av Ilsemarie om högerns skattesänkningsregn över alla svenskar som råkar ha ett jobb och råkar vara friska. Så rasande hänsynslöst fångade högern aningslösa svenskar som i sitt giriga ego gick på lögnen om den så kallade "arbetslinjen".

Blodspengar… sug på den. Uttrycket borde spridas som en löpeld i valrörelsens sista skälvande sekunder. Ja, oppositionen borde ta det till sina röda hjärtan och trumfa ut i det i de sista avgörande valdebatterna. Sprid Ordet!

Det är lätt att dåras av en självsäker ledare. Han framstår kanske för en del som briljant i motsats till gamla hederliga Mona i sin typiskt kvinnliga ärlighet. Men handen på hjärtat, hur många förstår egentligen vad Reinfeldt säger? Egentligen…? Nja... han smattrar ju bra… och han verkar säker. 

Hur bra är det för ett folk i en trygg liten ankdamm med ledare vars intelligens vida övergår både gemene man och den granskande journalistkåren? Det kan bli väldigt farligt.

"Det enda arbetarepartiet" avslöjas för övrigt också av samma bloggare, Ett hjärta rött. Hon har en LÅNG LISTA över Reinfeldts samlade "insatser" i motsatt riktning. Hur undgick detta journalistkåren?

Den listan är läsvärd, du finner den HÄR liksom citatet om blodspengar ovan.

Vädret liknar mer en vandring mot ny istid än växthusklimat, om man frågar mig. Nordliga vindar… redan… brrr. Solens värme når liksom inte fram – ens i tidig september.

Översyn av hundarnas öron fick därför ske inne. Ulrik har signalerat lätta besvär så det måste kollas. Ju äldre och mer skumögd man blir, desto viktigare är ljuset. Sommaren har gjort en lite bortskämd.

Yes… pannlampa borde vara perfekt för ändamålet, tänkte jag. Men vad gör man när Lilla Huset saknar sådan. Dagens hemmagjorda variant blev tämligen skrattretande. Hundarnas miner var obetalbara när de skeptiskt sneglade i ögonvrån på mig där jag satt med liten stavlampa fastklämd i ett snöre runt huvudet - utanpå liten sommarhatt (glidskydd mot håret). Hahaha… "Nu har det väl ändå slagit över totalt" tänkte dom. Men lyste bra, det gjorde det! Pannlampa står redan på önskelistan, snart står ju marsvinen på tur.

På tal om syn… när jag vaknade efter en timmes ’lutare’ i fåtöljen i kväll var livet inte kul alls. Jag såg rejält luddigt på båda ögonen. Inte dubbelt, utan mer som om någon gegga skulle blinkas bort. Fast det var inget sånt. Såg varken på långt eller nära håll. Bytte vatten hos fåglarna utan att faktiskt se dem alls, det var riktigt äckligt och faktiskt skrämmande.

Sakta, sakta efter 45 långa minuter kunde jag ana en viss förbättring och när jag såg mig i spegeln var båda ögonvitorna röda. Inte förrän efter 1,5 timme var synen återställd. Vad hände under sömnen? Tryck på synnerver?

De unga kan sluta att jaga efter upplevelser, de kommer tids nog helt naturligt. Att åldras är äventyr nog ;-)

Första besöket hos arbetsterapeuten renderade utöver paraffinbehandling och tips även frikort inom vården, vilket räcker till juni nästa år (!). Så snabbt har det aldrig gått förut, men är man stamkund så är man. Hemläxa med blanketter om ledbesvär ska fyllas i. Bokades även nya tider. Rent lycklig blev jag för den underbara katalogen från Varsam.se full med hjälpredskap att beställa ur.

Husbonden hade middagen klar (stekt fläsk och potatismos) och sen till optikern som ringt om mina nya glasögon, både läs- och terminaldito för 2 x 700 kr. Man är billig i drift, struntar i mode och tar paketerbjudande. För övrigt av nöden tvunget, så vårdslöst som jag handskas med mina brillor…

Man måste beundra dem som varsamt och behärskat tar av och på blixtrande rena glasögon och prydligt lägger dessa i sitt fodral efter varje användande. Sånt har jag inte tålamod till... de ska av och på illa kvickt och hänga lättåtkomligt på kläderna för akut bruk – i en patentnål vid skjortkragen. Så blir de misshandlade också…

De gamla har kroknat av hundkramar där de hängt på utsatt plats, repats av dunsar i betongplattor, fått spretande skalmar av alla av-och-på plus att ett glas på sista tiden ständigt hoppat ur vid de mest olämpliga tidpunkter som t.ex hos läkaren;-)

Efter spännande impulsfärd på skogsstigar sex km rakt ut i skogen till rena obygderna vid Store Mosse såg jag fram mot en härlig hemmakväll vilken istället slutade på Byns botaniska trädgård. Erinrade mig i sista stund Fotoklubbens möte… blixtutryckning. Kollektiv fotoövning var utlyst, men jag anlände utan kamera. Min konstnärssjäl vägrar att skapa på befallning och för övrigt är kameran full och datorn frånvarande (länge saknat moderkort kommer kanske på fredag).

Klubben har inviterats av "botaniska" till fotoutställning därstädes. Vi kan delta med några bilder vardera. Inramade, förstorade och för försäljning. Sug på den.

------------------

Den som missade de Rödgrönas Valmanifest kan kika HÄR, hittade länken efter stort besvär.

Svalorna har nog lämnat oss nu. Det var alltså ett sista farväl när de surrade runt Lilla Huset häromdagen. Sen dess har de inte varit synliga. Spejade förgäves efter dem på dagens promenad men ingenstans syntes de. Ovanligt tidigt, de brukar vara kvar åtminstone någon vecka in i september.

En enda slända har jag sett i augusti. Den for runt trädgården i en faslig fart och ut över åkrarna. Bråda tider efter mycket regn och med kölden nypande i tåspetsarna. När man lever bara en dag måste man ha tur med vädret. Det har inte varit något sländår.

Ugglorna hoar ute i den stjärnklara natten. Syrsorna spelar bara dagtid, undra på det. Husbondens jobbkompisar hade skrapat frost på bilrutorna i morse. Nä, en konstig sensommar har det varit. Skyller på den gångna vintern, den har nog skuld i mycket. Inga rönnbär blir det heller att samla in till fåglarna, de spridda klasar som skymtar får hänga kvar. Vi får satsa på nypon för vintern istället.

------------

Valdagen rycker allt närmare och röstkortet har anlänt. Av hälsoskäl följer jag INGA borgerliga utspel eller utfrågningar alls, men Mona är både se- och hörvärd. Sällan har vi sett henne så säker, stark och tydlig som under dagens presentation av Rödgrönas valmanifest. Så klar, så klok, så erfaren, konsekvent och trovärdig. Kolla in henne! Hon har växt med uppgiften.

Hon har sytt ihop ett fantastiskt regeringsprogram med Laget och förtjänar mer kredit för detta. Trots små resurser har man fått fram rejäla jobbskapande insatser och Mona har lyckats poängtera skiljelinjerna mellan blått och rött, något som SVT:s utfrågare inte klarar när de rotar runt i sina plånboksfrågor för välbeställda.

Jag ska förtidsrösta på biblioteket, alltid bäst. Pappa gjorde alltid så och av ett enda skäl: ifall han skulle förolyckas så var det gjort. Lämnad röst är lämnad - och den räknas. I år är det särskilt viktigt.