Svalorna har nog lämnat oss nu. Det var alltså ett sista farväl när de surrade runt Lilla Huset häromdagen. Sen dess har de inte varit synliga. Spejade förgäves efter dem på dagens promenad men ingenstans syntes de. Ovanligt tidigt, de brukar vara kvar åtminstone någon vecka in i september.

En enda slända har jag sett i augusti. Den for runt trädgården i en faslig fart och ut över åkrarna. Bråda tider efter mycket regn och med kölden nypande i tåspetsarna. När man lever bara en dag måste man ha tur med vädret. Det har inte varit något sländår.

Ugglorna hoar ute i den stjärnklara natten. Syrsorna spelar bara dagtid, undra på det. Husbondens jobbkompisar hade skrapat frost på bilrutorna i morse. Nä, en konstig sensommar har det varit. Skyller på den gångna vintern, den har nog skuld i mycket. Inga rönnbär blir det heller att samla in till fåglarna, de spridda klasar som skymtar får hänga kvar. Vi får satsa på nypon för vintern istället.

------------

Valdagen rycker allt närmare och röstkortet har anlänt. Av hälsoskäl följer jag INGA borgerliga utspel eller utfrågningar alls, men Mona är både se- och hörvärd. Sällan har vi sett henne så säker, stark och tydlig som under dagens presentation av Rödgrönas valmanifest. Så klar, så klok, så erfaren, konsekvent och trovärdig. Kolla in henne! Hon har växt med uppgiften.

Hon har sytt ihop ett fantastiskt regeringsprogram med Laget och förtjänar mer kredit för detta. Trots små resurser har man fått fram rejäla jobbskapande insatser och Mona har lyckats poängtera skiljelinjerna mellan blått och rött, något som SVT:s utfrågare inte klarar när de rotar runt i sina plånboksfrågor för välbeställda.

Jag ska förtidsrösta på biblioteket, alltid bäst. Pappa gjorde alltid så och av ett enda skäl: ifall han skulle förolyckas så var det gjort. Lämnad röst är lämnad - och den räknas. I år är det särskilt viktigt.

 

Ruth

2 september 2010 09:48

Nu är det höst, saknar många småfåglar. Temperaturen har varit nära noll ett par nätter. Valet står för dörren, politikerna lovar och lovar, men inget infrias när dom väl når sitt mål, det känns bara som ett stort jippo hela alltet, men till valbåset går jag.
Kram vännen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...