Flydde just fältet efter Antikrundan när Camilla Läckbergs Tyskungen började på TV. Klarar inte av spänningen. Glad att Husbonden slog över till sport så jag slapp höra den dramatiska musiken. Fegt. Eller hur. 

Idag var första vettiga vardagen efter juldimman. En dag då man fick både tidning och post. Minsann. Nytt år! Och kärt besök från unga familjen med Stella och baby Oliver. Och åter vanlig mat. Efterlängtad indonesisk kycklinggryta som begärligt slukades så att man fick skrapa botten på grytan. Ljuvligt. Den ska vi ha snart igen. Och grönskakssoppa! Jisses vad jag längtar efter vanlig mat igen. Och normala rutiner. Ett pulserande liv. Om det inte varit för besöket skulle julgranen varit ute redan, men nu fick plundringen anstå en dag.

Storasyster Stella utvecklas i rasande takt. Leker självständigt med sin eviga följeslagare ”Flygis” på vilken hon nu byter blöjor och kläder stup i ett. Och öppnar föräldrarnas mobiler med pinkoderna. För att inte tala om att hon kan räkna till femton... med lite hjälp. Inte kunde jag sånt när jag bara var två och ett halvt! Här ett collage ur almanackan vi fått i julklapp. Den roar och gläder länge. Själva bidrog vi med poncho och nalle när de firade jul med annan gren av släkten.

För övrigt har Husbonden och jag gjort dagliga promenader trots blåst. Nödvändigt efter allt regnande. Men mycket TV blev det denna jul… Nu väntar en massa sysslor som lagts på is ett tag - eller sjö kanske man ska säga. Bokföring, säkerhetskopieringar, med mera…

 

skogsfrua på dal

3 januari 2014 22:36

Vardagar är bäst och du gjorde rätt som undvek Tyskungen. Har läst boken och det är en rälig bloddrypande historia, varför ska man se sådant och må dåligt.
Barn suger åt sig som svampar, det finns mycket i dag att suga på och de får mycket mer uppmärksamhet än vad vi fick -eller jag kanske ska tala för mig själv;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

4 januari 2014 00:11

Barn har under alla omständigheter fler möjligheter, fler leksaker och mer stimulans. Kanske för mycket på sina håll?
Ibland tror jag att fantasin på sikt blir lidande med alla dessa stimuli. Men den som lever får se;-)

 

Berit E

5 januari 2014 00:54

En vådlig massa vatten i förra inlägget. :) Till och mer lite mer än jag fått, tror jag, även om här är väldigt vattensjukt på sina ställen.
Dator Moses firade nyåret med att börja en utdragen, tre dagar lång krasch. Nu är den fullbordad.
Gamla trotjänaren haltar, men står mig ändå bi. Men en väldig massa framförallt bilder har jag förlorat!

Men det finns sånt som är mycket värre. Och jag har haft en riktigt fin och lååång julhelg! :) För ögonblicket är jag dessutom omgiven av två hundar och tre katter. Känns härligt.
Lycka till med allt du ska ta itu med, framförallt säkerhetskopieringen!!!! :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

5 januari 2014 19:31

Det sistnämnda känns motigt. Har ännu inte orkat ta itu me'et. Tröttare än vanligt.
Så tråkigt med dina krascher !!! Det menar jag verkligen. Vi vet alla hur vidrigt nedslående sådant är. Men du tycks luttrad, mitt i alltihop. Det är så ledsamt att mista bilder. Men man är inte mer än människa, trots allt. Man orkar inte vara perfekt hela tiden och utkämpa alla strider på en gång. Eller hur?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...