Den svarta skärmen med vit text på datorn är rena skräcken. Med en enda blick konstateras att INGENTING ÄR SOM DET SKA. Här är man inne i BIOS-systemet, något en vanlig dödlig ”användare” inte fixar. Fy attan. Hela kroppen reagerar, strupen snörs åt, hjärtklappning ökar, blicken blir stirrig. Det handlar om Husbondens dator, den med Windows XP. ”Du, vad gör jag nu?” frågar han optimistiskt…

Man begriper inte ett jota. Något med processorn är det, så pass kan man läsa. Men när orden Boot, Master och Slave dyker upp slår larmet på… RÖR INGET!

Längst ned står ”press F1 to resume”… Vad ? Inte gissa nu… Googles översättning ger besked ”återuppta”. Kan ju inte vara fel. Vi tryckte på F1 och datorn startade om PÅ RÄTT SÄTT. Puh…

I såna lägen är det bra med fler än en apparat. Stress- och alarmreaktionerna härrör från förr i tiden, när man bara hade en dator och var helt ställd när skärmen blev svart.

Men saken är ingalunda löst. Problemet kvarstår. Tre kvällar å rad har XP:n startat så där. Något vi måste ha hjälp med. I kväll fotades skärmen. Ska bibringa bilden till Byns databutik för råd. Har moderkortet kapsejsat igen, tro. Den där modellen ”käkar” moderkort…

”Det som inte dödar, härdar” tröstar jag mig med efter en heldag med mobilen. Eller ”lilla fickdatorn”, som vi också kallar den nu. En samlad hjärntrust har sammanträtt vid köksbordet och lyckats med både googlekonton och gmail. Husbonden som aldrig trodde sig om att vare sig googla eller maila kan nu ’allt’ om detta. Nu är han så datavan att han till och med löser problem på min mobil! Impad!

En heldag med problemlösningar, snacka om hjärngympa… Det långa sammanträdet ajournerades emellanåt för promenad på sex km, lunch, renbäddning i sängar, dammsugning och badrumsstäd samt för ta hand om djuren.

Orsak till ’mötet’ var skrämskottet i går. Kikade på kommande faktura för mobilen där Internettrafik plötsligt kostat 148 kr..!!! Trots att jag betalat 600 kr för årssurf! Telia bekräftade att det var rätt, ”årssurfen gäller bara för refillkonton” - och jag hade ett fast abonnemang. TÄNKTE INTE PÅ DET... Detta byttes på stört - trots uppsägningstid på tre månader (mångårig kund). Bekräftelse på refillkontot kom i morse (puh...). Och då skulle årssurfen registreras… Sen var sammanträdet igång.

Och bara en tekniknörd kan associera soppåsens logga med gmail-ikonen... hehe!

”Jag bad om styrka, och jag fick svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom, och jag fick problem att lösa.
Jag bad om välgång, och jag fick muskler och hjärna att arbeta...
Jag bad om mod, och jag fick faror att övervinna.
Jag bad om kärlek, och jag fick människor i nöd att hjälpa.
Jag fick inget jag ville ha.
Jag fick allt jag behövde.”

Passande visdomsord från ’okänd’ via facebook.

En sån där dag då det inte blev nåt vettigt gjort. Startade med utmärkta föresatser och lång att-göra-lista i huvudet. Dagens Rätt åkte in i ugnen på en timme varpå jag tyckte mig ha väldigt mycket tid över. Då solljuset äntligen var rätt fotades mina senast köpta kläder från Gudrun Sjödén med fascinerande färger. Fattar inte hur vanlig lin/bomull kan ha en sådan lyster. I skugga är plaggen avsevärt mörkare, men i starkt ljus skimrar de. Den orangebruna har rentav kopparlyster.

Är mycket förtjust i den här modellen som oftast kallas artistrock, ibland något annat. Sjödén (kulturtanten) vill väl ha variation, kan jag tro. Den färgglada scarfen ryckte jag åt mig inne på Cassels för reapris.

När det var klart och marsvinen fått rent hus, var maten klar. DÅ upptäcktes att jag GLÖMT att koka ris till köttgrytan! Hur kan en timme gå så fort? Rusch utbröt i köket.

Resten av dagen irrade jag mest omkring. När jag väl satt händerna i nåt ringde telefonen, och så höll det på. Tappade orienteringen, kom ur rytmen och hamnade vid nya mobilen. Den är en prövning. På livstid.

Trastarna far omkring i trädgården och frossar i alla bär. Svårt för dem att hitta mask p.g.a torkan. Först tog de mispelbären, sen aronians lite strävare och nu är det rönnbär för hela slanten. De har räckt länge. Massor med koltrastungarar i år. När de inte äter bär flyger de mest omkring och busar med varann. Flera morgnar i rad har jag hört dem sjunga långa drillar. De övar väl som bäst inför vårens konserter.

Dopinbjudan från lille Oliver Karl Oskar damp ned i brevlådan. Och Husbonden firade sina två år som pensionär genom höstgrävning i rabatterna. "Kommer tillbaka i gryningen", sa han och försvann. Men när kylan kröp på kom han allt in i värmen. Det var ju fotboll på tv. En ödesmatch som tacknämligt slutade med vinst.

Tog korna till föredöme idag och vilade. Naturen tog ut sin rätt. Eftermiddagsluren i nya soffan gjorde gott.

Strax före skymningen företogs anspråkslös promenad bara för att njuta av höstfärgerna. Rätt som det är har alla löven fallit, och det vill man inte missa. Just nu blir det inte heller riktigt mörkt vid den tiden. Nu gäller att titta – och verkligen TITTA – på allt runtomkring. Sakta, sakta skred vi fram i tystnaden på den lilla fuskrundan runt Råbockabergen. Och prövade mobilkameran medan löven föll på vår väg. Grävlingen började ett bobygge för en tid sen utanför vår park, men tyckts ha ångrat sig. Och Dagens Rätt gör sig bra på bilden för Lilla Husets blivande kokbok.

Har fnattat runt på bôggda i flera dagar och väl hemma när jag borde laddat egen energi, blev det istället att fnatta runt på nätet också… För att börja i rätt ände lämnades båda skinnsofforna till en kompis som behövde dem bättre. Hamnade i stor ljus lokal med högt i tak där de såg både mindre och ljusare ut. På rätt plats, med andra ord. Ljuvlig valp fotades där.

Dan därpå en hastig visit i Lilla Huset av textilkonstnären Cecilia medförandes make och nybakt kaka. Vi kollade våra senaste nyförvärv, utbytte tips om smartphones mm. Upptäcktes att jag borde uppgradera systemet ett par versioner...

Detta fick vänta, ty dagen efter levererades några risfåglar till vänner i Mariestad. En heldag med bl.a titt i album. Tro det eller ej, där blev det mera tal om surfmobiler. Hot stuff numera. ”Titta så här är det på min, hur ser dina appar ut... men har ni inget virusskydd, det är jätteviktigt… osv.”  Fåglarna är redan hemmastadda, enligt rapport hos Belara.

Hela sällskapet drog sen vidare i samlad tropp in till stan där dottern just tagit över Sybutiken. Rena godisbutiken för ’en med nyinredd syhörna’, en hel vägg med tråd i läckra färger, band av alla de sorter, samt hobbygrejer, färger o penslar. Vi lämnade också in två gamla skinnjackor för utbyte av trasiga foder. Det enda som hemfördes från frestande hyllor – och det är inte det sämsta - bra textilsaxar.

Borde lagt mig att sova i fem timmar, efter alla nya intryck, men nääedå… då startade uppdateringar på våra mobiler. Uppgradering av system på min, antivirus i båda (samt på paddan) – två olika system (android och apple), för min del även registrering hos HTC och Google+, det sistnämnda obegripligt, men tvunget för att få appar till androiden. Efter detta bara ettor och nollor i skallen, troligen mest nollor… kände mig skelögd i hela huv’et.

Då… kom ett mail om att Adobe förlorat känslig info efter en hackerattack, varpå man tvangs byta lösenord på inte mindre än fem sajter… puh. Tur att man ALDRIG lämnar ut sitt kontonummer i alla fall. Så knepigt tekniskt livet blivit!

Då är det gott att njuta av koflocken som är tillbaka i hagen utanför. De VILAR mycket i ljumma höstvädret. Alla ligger ned samtidigt. Goda föredömen! Hösten är återhämtningens tid. Helt underbart väder. 13 grader i går kväll. 15 grader i skrivande stund.

Man blir så glad över rapporter om de första orden från tvååringen. Ingen egen mening ännu, men väl en fras hon hört mamma säga många gånger. Så efter frågan om hon ville ha mer mat, kom det plötsligt en dag: ”Nej tack, det är bra.”

Inte bara glädje med ungarnas nya ord, ty, senare hördes värre saker… ”fan”. Och sen kom det fler… ”fan, fan… fan”… hoppsan... (Detta kom INTE från modern, kan jag säga.) Lägger ut ännu ett bildkollage på barnbarnet från Rabalders katalog. Plus en privat från fotomodellandet.

Husbonden ägnade en heldag åt den gamla jordfräsen vars motor strejkade efter tjugo års trogen tjänst hos Lilla Huset. Hela motorn var isärplockad med mera, med mera. Den var ganska begagnad redan när vi köpte den, så det var inte mycket att göra. Motorn var slut. Det blev till att skaffa en som inte var lika mycket begagnad och si… nu fräser det i jorden igen.

Nu är man övervakad vid symaskinen. Kossan som fick stora goa ögon har 'ko-koll' från sin upphöjda plats. Trevligt sällskap. Idéer samlas för storverk därvid, kanske blir det såna där fina kuddar som jag såg i ett skyltfönster häromdan…

För övrigt…

konstateras att senaste medicinfakturan gick på 2200 kronor. Frikort för läkemedel efter ett enda inköp. Man håller sig för skratt. Så har det varit i många, många år nu. Det var humanare när gränsen för högkostnadsskydd låg vid 1600 kronor. Rätt tungt att behöva lägga på nödvändiga preparat. Tänk att det finns många som inte lägger en enda krona på mediciner... 

Åsså…

har Husbonden varit så himla duktig med att på egen hand ladda hem en massa smileysar till sin iPhone. Här ligger man nu i lä. Har just lärt mig att surfa och sms:a på min nya HTC – och det är stort, bara det! Mer orkar jag inte för ögonblicket;-) 

Idag kom soffan vi beställt. Man är ju alltid orolig över att nåt ska vara fel eller fattas vid en leverans. Men allt var rätt, även nackstöden fanns med. I rätt antal och färger. Samt den smarta hyllan för armstödet, där man kan ställa kaffemugg eller padda. Därtill impad över fraktarnas kortbetalningsapparat - en riktig ’Babs’ som skrev ut kvitton, precis som i vilken affär som helst, trots enbart batteridrift.

Möbeln är provsutten och nya kuddarna utplacerade. Ett lyft för det lilla tv-rummet som blev avsevärt ljusare. De mörka skinnsofforna står redan på släpkärran för snar leverans till en kompis. Dem bar vi ut redan i går. Husbonden har redan gjort en upphöjd gräddhylla för gosedjuren så att de inte ska trilla ner bakom soffan. Ska bara kläs med tyg i morgon.

Första tv-stunden i nya soffan ägnades åt Min Sanning där gamle kd-ledaren Alf Svensson intervjuades. En man med sällsynt visdom och klokskap och som talar mycket om vikten av att vi har värderingar. Minns tyvärr inte de bästa bitarna så jag måste lyssna av det en gång till i SVT Play.

Dock sa han i radion häromdan så här: ”Ett samhälle utan värderingar rasar samman”. Precis vad som sker idag, menar jag. Nuförtiden talar man inte alls om värderingar i politiken. Det är bara pengar och triangulering för hela slanten. Usch och tvi.

För övrigt…

…läste jag följande i bloggen i går för tre år sen, 2010, det år då jag hade ansiktsförlamning:

”En sak är säker… jag kommer aldrig, aldrig att skratta åt detta! Om mitt tappade ansikte återfås ska jag aldrig mer rädas spegeln, vilket annars är lätt gjort vid stigande ålder. Och aldrig mer klaga över livsfårorna… så länge de rör sig.” 

Och minsann det har jag följt. Inte för att jag beundrar vad jag ser, men jag vet hur illa det kan vara.