En liten, liten tant började plötsligt leta efter plånboken i optikerns väntrum. I varje ficka, om och om igen.  ”Nu har jag nog glömt pengarna”, sa hon. ”Man ska inte ha så mycket att tänka på när man är över 90. Och man får inte ha bråttom, då fungerar inte minnet.”

- Ja, det blir lite oroligt förstås, instämde jag varpå hon berättade att hon har trygghetslarm som ringer varje kväll. Ända sedan hon haft inbrott i bostaden två gånger ”...men då var jag inte hemma, som tur var.”

Till slut fann hon plånboken i byxfickan. ”Där ska den inte ligga, för dessa byxorna har för små fickor”, fortsatte hon. ”Det är mycket, när man är över 90.”

Så skulle hon betala för tjänsten och letade igenom plånboken både en, två och tre gånger. ”Nej, jag har nog glömt pengarna.” Men då hade jag sett hundringen skymta förbi i ett lurigt fack därnere och erbjöd mig att fiska upp den.

När tanten skulle gå ut höll hon på att fastna i dörren. Öppna dörr med rullator i händerna är inte lätt, och rullatorn hade tagits med in ”för det var en bekant som blivit av med sin när den lämnats utanför”. Optikern hjälpte förstås till med dörren – och med lilla fingervanten som tappades under manövrerna…

Man är utsatt i den åldern. Ett lätt byte. Så mycken oro för både pengar, plånbok och rullator. Helt hänvisad till vänliga människors hjälp. Här var hon tvungen att ordna med ärenden, hålla reda på pengar, en rullator som inte skulle bli stulen, och tappade vantar. Och denna lilla tant var ändå till synes frisk – och klar i huvudet!

Vår värld är inte längre trygg. Jag önskar alla gamla ett tryggt boende, där personal uträttar en del ärenden eller går med när det är nödvändigt. Vid den åldern ska man inte behöva handla hem varor själv. Man ska ha hjälp med det mesta för att kunna njuta sitt otium. Få lagad mat, sällskap på promenader. Lite service. Kropp och själ kan hållas igång på annat sätt än att fastna i dörrar, oroas för pengar, utsättas för rånrisk och att tappa sina ägodelar.

 

Väninnan

5 maj 2013 18:02

Du gjorde ju dagens goda gärning genom att göra henne uppmärksam på hundralappen. Ibland kan det räcka med en liiten hjälp för att åter få upp styrfarten. Ja, gud sig förbarme! Vad väntar bakom nästa hörn? Vill jag veta? Men... det kan ju faktiskt vara nå't trevligt också.

Margus

5 maj 2013 22:17

Ja, tanten var så söt där hon sedan tassade fram på stadens gator. Då kände jag att världen borde vara en trygg plats för såna som hon.
Själv kommer jag nog inte att bli en sån söt liten gumma. En riktig räpa med vass blick och tunga, eller för den delen en vass penna blir nog mitt öde.
Äh, jag är bara lite lättretlig efter kvällens partiledardebatt. Får upp adrenalinet på såna där...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...