För ett måndagsexemplar byts ibland den vanligen enahanda tillvaron raskt till utflykt i ambulans. Krampartad värk i mellangärdet som satte in direkt efter kvällstéet gjorde natten plågsam. Var det min esofagit (matstrupsinflammation) eller gallstenarna? Kände igen smärtan, tog extra medicin och inväntande ett avklingande som andra gånger. Men nej, det snarare tilltog under nattens vakna timmar. Ambulansen kom 02.30

Husbonden som nyvaken hjälpt till att samla nödvändiga utensilier i plastkasse kunde sedan inte somna utan fortsatte med påbörjad golvläggning på övervåningen, medan jag drog ut på eskapader. Trista värkande timmar i akutens korridor fick äntligen lite nerv när jag ropade på kräkpåse… skulle den hinna fram i tid? Det gjorde den. Vänliga själar skockades runt mig och frågade deltagande hur det gick. ”Bra”, svarade jag mellan ulkanden. Jag menar, kräkas kan man ju vid 60+ med eller utan sällskap, men det var snällt tänkt - det var det.

Flera trista timmar med tafatta sköterskor som stack mig blå i armar och händer. Uttröttad och under flera varma filtar orkade jag inte bry mig. Stick på bara, tänkte jag. Men sjukvårdare måste nån gång lära sig hitta ådror även hos svårstuckna, för det är inte alltid de har narkospersonalen bakom ryggen. Vad får narkospersonal lära sig som inte vanliga sköterskor får? De hittar gömda ådror hos halvdöda på ett kick.

”Nu har jag legat här så länge att jag liksom är återställd”, sa jag när läkaren kom efter sex timmars väntan. Vilket stämde. ”Ja, se där… det är den nya tekniken i sjukvården” skojade han tillbaka. Mer väntan på ultraljud av mitt inre. Lika klok efter som före, inget besked om skulden var esofagitens eller stenarnas, men hur som helst var det över. Efter 17 timmars fasta kom jag äntligen till NÄL:s cafeteria.

Jaha, det här var ju också ett sätt att använda sin egentid, funderade jag stillsamt till tuggorna av torr smörgås och kaffe innan Husbonden anlände för hemskjuts. Underbart att sedan pysa ut i tv-soffan tillsammans, uttröttade av nattliga äventyr. Borta bra, men hemma bäst.

 

Berit Elisabet

28 februari 2013 00:52

Men kära nån - en sån natt! Tur i alla fall att den slutade som den gjorde.
Vet du Margus - jag tycker du är en fantastisk person. På många sätt. (Joodå, det *tycker jag*, så slicka i dig bara...)

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

28 februari 2013 21:23

Okej då, tack så mycket!;-)
Jo, man är glad så länge det inte är värre, och jag gitter inte längre oroa mig. Man får ta det som det kommer...

 

Väninnan

28 februari 2013 16:22

Jättetrist att läsa om dina nattliga irrfärder där även smärta ingick. Du har dock en förmåga att få till det när du skriver. Får jag kalla det ”sjuk humor”? Skönt att du mår bättre nu. Ta det lugnt och krya på dig.

Margus

28 februari 2013 21:25

Kan inte hjälpa det, men trots allt som är jobbigt finns det alltid nånting humoristiskt överallt, hehe...

 

Elisabeth

28 februari 2013 23:10

Nejmen ojdå vad du hittar på!!! Tur det gick bra trots lång väntan. Krya på dig nu

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

1 mars 2013 08:28

Visst e' jag påhittig, eller hur...;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...