Ljusstakarna har tagits ner. Julen är definitivt slut i Lilla Huset. Nu börjar nya tider. Vår i luften med tö och sydvästvindar. Nä, vi tror väl inte det egentligen, men vi kan väl få låtsas ett tag…

Liten Stella gör framsteg efter sjukfallet och går nu åter själv utan att benen viker sig. På tårna ibland! Ett gott tecken. Nu har vi sett det med egna ögon, och det var en liten dämpad flicka vi mötte. En som på ett hårdhänt sätt erfarit att livet inte alltid är en dans på rosor. Hon som alltid strålat av glädje, nyfikenhet och aptit på livet. Men så ska också återhämtningen ta tid. 1,5 år är en alldeles för tidig ålder för att behöva drabbas så där, men man kan inte välja. Det slår bara till. Familjen hämtar sig efter pärsen och ska på uppföljande återbesök i veckan.

Livet består numera av väntan på läkarrapporter... Väninnan var på sjukhus med svårutredd öm fläck på benet. Diagnosen som i tur och ordning från såväl vårdcentral som sjukhus växlat från djup blodpropp, rosfeber till borrelia (och tre häftiga penicillinkurer) fick sin slutliga (?) diagnos: åderbråck. Ordination: stödstrumpor! Låter enkelt, men inte med reumatikerhänder! Den suveräna strumppåtagaren BENjamin (fyndigt) ska därför testas. Läge för en sån där vårdrobot jag skrev om en gång, en som kommunicerar med gröna blinkande ögon och som kan berätta vitsar;-)

"Familjen Stellas" anmälan till patientnämnden om vårdcentralens nonchalans (”åk hem och ge alvedon”) resulterar nu till fredag i familjens möte med läkaren som bakåtlutad och med korslagda armar inte ens tog blodprov när barnets hälsa och eventuella överlevnad hängde på minuter. Men det är klart… hur många blodprov kan man ta med korslagda armar…!

”Allmänfarlig vårdslöshet med risk för annans liv” vore en lämplig åtalspunkt om sjukvården kunnat ställas till svars på riktigt. Men både polis och läkare utreds ju av polis respektive läkare, och då läggs locket på. Hur länge ska vi finna oss i detta?

 

Inga från Närke

2 februari 2013 17:08

Min mamma samma problem som din väninna. Foten blev röd trodde rosfeber på vårdcentralen där de skrev ut penicillinkur men det blev inte bättre utan vi åkte till lasarettet där de konstaterade en propp och att hon även blivit allergist mot penecilin så nu kan hon aldrig äta det. Var kvar i 9 dagar och fick då Waran+ordination m stödstrumpa. Hon har stark artors så hemsjukvården kommer o sätter på o tar av varje dag det fungerar bra. Be väninnan söka det via sin doktor. Min mor är fortfarande inte bra för hon har fått svårt att gå också p.g.a en vätskefylld cysta isamma knä som proppen var och de kan inget föra förän hon slutar äta Waranet. Får se hur det blir.
Mycet fin blogg du har.
Hälsningar från Inga i Närke

Margus

2 februari 2013 23:18

Tack, Inga, för kommentar med visdom från Vårdsverige. Ojoj, så besvärligt din mamma har det! Tydligen lätt för läkare att ta miste på dessa diagnoser. Med grundliga undersökningar ska det ju gå att pricka rätt från början, tycker jag.
Ditt förslag är framfört. Hoppas verkligen att din mamma blir bättre och att det ordnar sig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...