God fortsättning, därute!

Tuggar en fransk nougat och njuter av att granen är ute. Svårt med gran i litet hus. Bara ljusstakarna är kvar ett tag till. Jisses vad det har regnat. Sjöar överallt där det inte brukar vara sjöar – inte ens vid tidigare översvämningar. Dräneringar är frusna och en stor del av ladans jordgolv är 'sjöblött'. Husbonden har med mannakraft dikat ut det värsta ytvattnet. Ännu en kanariehona har lagt sig på ägg, byggt själv kanveta’, innan vi ens har tänkt på redena. Vinterfåglar inpå knuten vilar och sjunger istället för att bara äta. Ägnar mycken datortid åt efterlängtad ombyggnad av vår hemsida. Det tar tid och får göra så. Planerandet är det roliga!

Helgernas magra tv-utbud har haft sina måsten, bl.a filmen om ABBA. Första delen gruvligt trist med ett evigt analyserande av Dancing Queen, men i del två blev det äntligen fason på grejerna med all historik. 1960-talet var ljuvligt på sitt vis, men musikaliskt otroligt töntigt så här i backspegeln. Populära Hootenanny Singers och Hep Stars som vi ju gillade... Man nästan skäms över att man var med.

Palmeserien var rent deppig. Tog enbart upp Palme ur en kritisk vinkel – inget om hur fantastiskt skicklig, lysande, omtyckt och populär han var. I vänsterkretsar vill säga, men de var ju också dominerande under flera decennier. Med löntagarnas ständigt ökande löner (30% på två år under en period) och kravet på löntagarfonder förstår man ju att arbetsgivare och borgerlighet fick nog. Visst var det ett politiskt mord – vet inte hur, bara att. Det har jag hävdat från timme ett.

Claire Wikholm nämnde i sista avsnittet om en champagnebjudning dagen efter mordet på Palme, där hon frågade värden om orsaken till detta plötsliga firande. Hon fick svaret att Palme ju hade mördats. Vad gjorde hon med den informationen, undrar jag. Själv skulle jag gått raka vägen till polisen.

Vidrigt att återse alla grymma karikatyrteckningar som spreds i medierna på den tiden och som eggade det s.k Palmehatet. Så vidriga karikatyrer har ingen annan – varken levande eller död – politiker utsatts för. De sprängde alla gränser. Tänk att sådan offentlig förföljelse var möjlig. Makten ska granskas, ja – men den som är i stånd att göra så vämjeliga teckningar av någon mår inte bra. Granskades karikatyrernas upphovsmän någon gång av mordutredningen, undrar jag.

Idag granskas makten inte alls. Som Håkan Juholt sa i radion häromdagen så ”står media i givakt inför både Reinfeldt och Borg - som det gullas med dem”. Idag när alla partier snor retorik från varann "vore det verkligen på tiden att medierna istället försökte tränga in och ta reda på vad partierna verkligen står för i grunden". Så sa han, den gode Juholt till tv-chefen Eva Hamilton, rakt ut i etern!  Tankar vid årets början.