Lilla Husets första dator 1995 var 486:an, en AST Computer. Alla experter sa då att ”en 486:a är det bästa man kan få, du behöver ingen mer för resten av livet”. Vi fick ett långlivat skrattanfall när vi nu tänkte på saken. Vansinnigt roligt. Programmen låg på disketter! Nu står 486:orna på pc-museum.

- Klart du ska ha dator, sa Husbonden som fick förmånliga dataköp genom jobbet i flera år. Ett slags folkbildning. Försökte på egen hand. Kämpade med yttepyttigt fyrkantsfönster, knappt större än en A5. Vågade aldrig använda helskärm – trodde inte jag skulle hitta skrivbordet igen. Filer kunde döpas med max åtta tecken. Skrivaren väsnades som ett tröskverk. Kursen genom AF gav mig datagrunder som ger nytta än idag. T.ex för bokföringen. Internet var inte aktuellt då och det skulle 486:an aldrig orkat med.

1998 dags igen. Compaq Presario Pentium II, med Windows 95, gjorde entré. Det finaste man kunde ha – då. Började med Internet och e-post via tjutande K56-modem vilket sprakade som yttre rymden när den sökte kontakt med cyberspace. Frossade i färgglada långa mail i Outlook Express, lekte med texter i varierande storlek och VERSALER. Fick bassning för detta av ”dataeliten” som då fick ”ont i öronen” om man inte höll sig till ”netiketten”. En kompis lärde mig göra scrollmail vilket jag inte sett sen dess. Dog de bara ut? Första scannern, en Mustek, inköptes. Begrep aldrig hur den funkade - stretade på i blindo med knappt nöjaktiga resultat.

HP Pavilion, 2001, med CD-ROM-läsare och högtalare tog oss med storm. Första multimediadatorn! Spelen som medföljde begrep vi oss aldrig på men dårades av den tjusiga designen. Rundade former i svart och silvergrått. Experterna hade nu slutat tro att varje ny modell var den sista. Pavilion var snällast och duktigast av alla. En trotjänare som utrangerades först 2012, vid tio års ålder. Trådlös mus och tangentbord var dock inga hitar och slängdes ut. Bytte till optisk mus, lik en liten racerbil med stor röd lampa som blinkade mysigt i mörkret. Kostade 700 kr, värd varje krona och en fröjd att jobba med. Har sen dess kört med trådanslutet. Tills nu. Med HP-scannern började jag fatta hur man gjorde. En bygga-hemisda-kurs ledde dock endast till ett embryo – av tidsbrist.

Giganten Fujitsu Siemens Scaleo kom 2003, ett kraftpaket med två inbyggda hårddiskar och kolossal burk, både hög, lång och tung. Windows XP. Högtalare med booster! Gôrstark, men ’åt’ moderkort. Flera kollegor fick problem med modellen. Särskilt tung att dra till service med och flera resor krävdes. Fläkten tjöt och hoppade loss, men när den gick så gick den bra. Och den går än. Efter noggrann genomgång hos Byns databutik så tuffar det ännu. Med denna byggdes första egna hemsidan 2009! Fujitsuns alla reparationer skrämde nog, för sen var det slut på förmånliga datorköp genom jobbet.

Vi fick genom Husbondens jobb en lång introduktion i datavärlden - nästan 20 år. Nu... med appar och ”lapar” i väntan på ”paddan” fortsätter vi resan på egen hand, en resa utan slut…

 

Berit Elisabet

12 januari 2013 00:11

Oj - nu minns jag också min första dator! Från början på 80-talet!! IBM hade introducerat persondatorn. Ingen hårddisk, och bara en enda diskettstation. Stora, mjuka disketter... Och bara s.k traktorskrivare... vill minnas att den hette Proprinter.
IBM sålde sina persondatorer direkt från sin butik i Stockholm. En timmes introduktion i datakunskap ingick i köpet. Två personer per företag fick delta... Jag var den ena, köpet var för övrigt helt och hållet min idé.
Ja, kära nån... :)
Tänk, en sån utveckling vi varit med om! Och fortfarande är. I synnerhet du (för jag börjar sätta ner foten nu). Fast en laptop blir det nog, endera veckan/månaden...

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

12 januari 2013 06:33

Ojoj, sååå tidigt! Fanns windows då? Eller fick du jobba i den 'förhatliga' svarta rutan med vit text (som jag får ångest av)? Tänk, så mycket vi varit med om! Hisnande, när man tänker på det.
Se se, en laptop också, jojo... Man tror att man sätter ner foten, men vi gör nog bara en halvhalt, vetdu. Fast betalar med mobilen gör jag INTE - tror jag... hehe.

 

Berit Elisabet

13 januari 2013 00:46

Inte fanns Windows, inte! Första PCn hade bara EN diskettstation. Operativsystemet hette DOS 1, hehehe...
Skärmen var svart med grön text! Småningom kom skärmar med gul text. Ännu senare kunde man välja mellan svart bakgrund och vit text eller tvärtom. Ett sånt framsteg!
Flera fabrikat tillkom, med s.k IBM-kompatibla datorer.
Ett stort fall framåt var TVÅ diskettstationer, för att inte tala om hur det kändes att göra bekantskap med en HÅRDDISK! Fantastiskt.
Vänliga sättare och grafiker gav mig så småningom tips på vad jag kunde göra själv när det gällde sättning och layout.
Tänk, att under senare år inte behöva sitta där med sin typometer och beräkna textutrymme... och vara beredd på både strykningar och passbitar...
Tänk, att ännu senare kunna lämna färdigt material till ett tryckeri! Gör delvis så fortfarande. Stackars många reprofirmor...

En sån fantastisk utveckling man fått vara med om!

Min fasta dator börjar kännas skakig, så det är den jag tänker ersätta med en laptop. Som nog i och för sig kommer att få fungera som fast. Eftersom jag har och tänker fortsätta att använda ADSL-uppkoppling. Bor i "radioskugga".

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

13 januari 2013 18:36

Tack för underbar historik! Vilka erfarenheter. Men nu blir jag nyfiken... är du också från tidningsvärlden?
Fick via jobbet en grundkurs i DOS-miljö just när PC-revolutionen stod på tröskeln (vidrigt!), men sen kom windows - tackochlov.
Radioskugga här också. Vi kör ADSL. Här är fiber på gång, men grannarna är inte alltför pigga på det så man får väl "gräva själv" till slut, hehe.

 

Berit Elisabet

15 januari 2013 13:33

Min erfarenhet finns snarare i tidSKRIFTSvärlden. Som redaktör och sedermera även layoutare, bl.a
Men det var då, det. :)
På den tiden det var status att finnas på Expressen (minns du de legendariska redaktionscheferna!?) var jag gift med en av de tunga fackreportrarna, fast det kan nog knappast räknas... :D
Och som sagt, det var då det...

När man ser bakåt har utvecklingen gått oerhört snabbt. En del yrken har försvunnit, andra har förflackats. Det är mycket som numera görs "hellre än bra".
Jag minns t.ex ett repro, där en av de jättetrevliga ägarna kastade en blick på ett av mina alster och konstaterade "över min döda kropp...". (Hans bakgrund var förstås sättarens.) Och så gick han in och snyggade upp.

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

15 januari 2013 22:54

Vilken trevlig information! En fläkt från flydda da'r. Och, jo... ALLT räknas. Själv hade jag tillgång till en erfaren mentor som lärde mig 'allt'.
Mediavärlden, i alla former, är fartfylld och inspirerande - så länge man orkar med. Och brukar ge massor av minnen, för det HÄNDER ju så mycket. Jodå, man har gjort sina tabbar... och scoop. Tack för att du delade med dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...