Direktlänk till inlägg 23 november 2012
Vita ankan. Många bilder för att jag älskar den så. Den vackraste anka jag sett – ur alla vinklar. Hur jag än vrider på den så är den perfekt. Kunde inte välja.
Ankan är ett av mina käraste föremål. Fick den en gång på hundutställning i Herrljunga, 1989 typ, där jag inte ens deltog. Råkade bara vara där. Ombads att visa en hund när ägaren skulle visa ytterligare en hund samtidigt.
- Du behöver inte göra någonting. Bara gå. Hon visar sig fint ändå.
Och västgötaspetsen Hovmeneds Åsa-Tå från Falköping var en naturbegåvning. Ankan var nog hederspris eller nåt. Som gick till ägaren… som gav den till mig som tack för hjälpen. Ett fint minne av ägaren Monica som tyvärr dog i cancer en tid efteråt.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 |
15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 | 30 |
|||||
|