Vår lille blå lessonpojke sjunger sin sorgesång i voljären ikväll. Han miste sin fru i morse. Lilla 'Blåsan' blev med tiden allt sämre. Åldrades liksom väldigt snabbt. Flygandet gick allt sämre och den sista dagen i livet vågade hon inte ens hoppa mellan grenarna. Till sist satt hon bara i ett hörn på golvet. Orkade inte mer.

I ett obevakat ögonblick tog jag bort henne. Utan att han såg. Och sen har han ropat… och letat. Både ute och inne.

- Mitt hjärta brister, sa jag. Vad gör man? Vi skulle ju dra ner på antalet sparvpapegojor.

Lessonen är svåra och man kan inte släppa in dem till vilka fåglar som helst. Ibland är de även i stånd att mörda.

- Det får väl bli naturlig avgång, tyckte förnuftet. Men när lessonpojken ropade sådär tog känslorna över. Det sitter redan en ny liten 'blåsa' i reservburen. Hon hämtades idag. Han har förstås sett henne. Men ikväll ger han luft åt sin sorg i skymningen. Vemodigt.

Det har hänt lite tråkigheter på fågelfronten under vår och försommar. Svårt att bara tränga undan. Man blir lite nedstämd. Omöjligt att då låta förnuftet få göra allt som är rätt. Känslorna tog över. Man är ju inte mer än människa;-)

Klicka för större bilder.

 

Erika

29 juni 2012 14:20

Spelar ingen roll vilket djur hur litet det är, ett litet levande väsen som gick till en annan liten värld. Man blir ledsen nedslagen av den anledning att man känner för denna lilla varelser. Vissa av oss berör det medan andra tänker....ja ja det var bara en fågel osv. Jag tänker som du därför jag ömmar för allt levande oavsett om det är mitt eget eller andras eller i de vilda djuren man ser i djurprogram som råkar illa ut.

http://enstrimmaljus.blogspot.com

Margus

29 juni 2012 20:59

Ja, så är det. Varje gång jag läser om t.ex djurkollisioner undrar jag mest hur det gick för det stackars oskyldiga djuret. Det anges inte alltid.

 

Ruth

29 juni 2012 23:17

Så tungt för Lessonpojken som har mist sin kära, hoppas han kan ta till sig en ny fru när han förstår att hans tös inte finns mera. Har för mig att dessa fåglar kallas för kärleksfåglar och lever i par hela livet, så gulligt. Det är fina fåglar, gillar den blåa färgen.
Sorgesnyft från mig / Ruth

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

29 juni 2012 23:21

Flickan är insläppt till honom hos nymferna. De umgås på armlängds avstånd - ingen närkontakt. De här rackarna har stark integritet.

 

Berit Eliabet

1 juli 2012 23:41

Hoppas att han nu, några dagar senare, kan börja njuta av sitt fågelliv igen. Och att den lilla nya fröken blå kan trösta honom lite.

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

2 juli 2012 22:58

Han har åtminstone fått annat att tänka på, men känner sig inte redo för nytt förhållande än, vad det verkar;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...