”Något” rörde sig över mina fötter i voljären när vi skulle hjälpa en liten nymfunge som fastnat i skymningen. Fullt upptagen av detta hann jag bara sporadiskt fundera över om det varit en orm. När ungen var fri och insläppt tänktes inte mer på saken. Sittandes vid datorn kändes något som rörde sig på min kropp. I ljumsktrakten! Var det tröjan som föll ned? Var det livremmen som spökade?

Kände på detta ”något” som var avlångt och mjukt som en marschmallow samt vid påklämning sa ”yyip”. Jäklar, är det en mus, tänkte jag. Reste mig upp och började knäppa upp jeansen i halvdunklet. Jo minsann… något litet gråbrunt trillade handlöst och ljudlöst ur byxorna, rann ner på golvet och gick stillsamt in under soffan. Musunge, troligen.

Fasen… VARFÖR gick jag inte UTOMHUS innan jag drog av mig byxorna! Fast det vore mycket begärt. Nu har vi alltså en mus i huset. Har lyst med ficklampor utefter golvet, petat med kvastskaft i alla tänkbara skrymslen och vrår. Samt gett upp. Den dyker väl upp nån gång. Kan dock ännu känna hur det rör sig i ljumsktrakten...

“Your language is very beautiful” - ditt språk är vackert. En kommentar i bloggen från en firma som saluför ett potenshöjande medel som börjar på V och vars spam fyller allas våra mailboxar. Det finns bara ett sätt att hantera dessa kommentarer och det är: Ta bort och blockera IP-nummer.

Bra produkter säljer sig själv utan att mailbombning eller telefonterror måste tillgripas.

Var detta bloggbesök en följd av att spam med ’detta medel’ nu mer sällan droppar in i mailboxen? Har Telia äntligen lyckats blockera dem? Man kan hoppas.

Alltså måste tillverkaren hitta andra vägar att tuta in sin existens i våra hjärnor. Genom att t.ex göra nedslag i bloggar där ord som ”parningar” förekommer. Det gör det ju i min blogg då och då, särskilt om fåglar och andra djur. Just ett av dessa inlägg användes för placering av tänkt reklamplats (även kommentarer är ju sökbara). Undra på att mitt ”language” påstods vara ”beautiful”.  Tji vad man bedrog sig. Men fåglar, sniglar och grodor har klarat sig i årmiljoner utan dylika medel.

För övrigt sågs i går kväll något verkligt beautiful, en gosig grävling som glatt kom släntrande på gången från fågelhuset rakt mot farstun där vi stod. När han märkte vår närvaro blev han först riktigt långhalsad. Slog strax till en tvärnit, vände på klacken och rusade förskräckt rakt emot fågelvoljären… donk… varpå han på höga ben och i högsta fart fortsatte till trädgårdens bakre regioner och troligtvis smet ut när han kommit in. Hellegod – en riktigt trevlig upplevelse. Tack gode Gud för ljusa sommarnätter!

Tänk, hur totalt man ändrar sin uppfattning ibland. Som hundlösa ser vi nu med välvilliga ögon på grävlingbesök i trädgården. Alltid tar han väl någon snigel. Trodde nog aldrig att jag skulle få se en grävling släntra fram. Inte heller att i något avseende förefalla långhalsad, men så var det. Vetenskapliga namnet för vår västeuropeiska variant av detta mårddjur är meles meles meles. Se Wikipedia HÄR.