Vill inför mitt nästa inlägg HÄR bidra till att bringa ljus över sniglars egendomliga kärleksliv. Bäddar därför in en enastående och märklig film från YouTube om ett naturens under, med tal av Sir David Attenborough.

Midsommarafton.

Dagen var nog bra för dem som dansade kring lövade stänger. I våra trakter. Men i kväll smattrar regnet på tak, fönster och… vedtrave. Vi har inte ens börjat köra in den. Visst måste det bli mer än ett par dagars sol i rad … någon gång i sommar. När detta lågtryck passerat, alltså.

Dagen firades hos Vännerna på balkongen. Lugnt på trakten. Fridfullt rent av. Tornsvalorna fyllde luftrummet. Gladdes åt deras bon på hyreshusens tak. Stora seglare, de där, vilka man annars vanligen ser högt i skyn.

Dagen inleddes med filmning i arla morgonstund. Redan klockan sex låg solen som bäst på ladusvalornas inflygningshål i vår lada. Och där satt jag på pass. Missade svalans attack på nyfiken kråkunge uppe på nocken då ’ekonomiläget’ valde att stänga av kameran. Just då. Sen flöt det på. Fångade flera passager i ’svaleporten’.

Attans kvicka rackare. Fåglarnas jetflygare. När sekvenserna kollades på datorn anades endast två genomfarter. Först i slow motion-läget framträdde sex sådana tillfällen! Nöjd.

Varma dagar vilar grodorna på näckrosbladen i dammen. Mysigt sällskap. Inte för att de säger så mycket.  Men de FINNS DÄR. Näckrosorna blommar. Skogssniglar parar sig i parken. Två flugsnapparpar häckar hos oss, ett par i trädgården och ett par i parken. Allt filmas.

Men idyllen är inte total. Ibland får man sina chocker… Som när Husbonden under barfota läsning av gårdagens blad hade en orm ringlande över foten. Den sniffade faktiskt en bit uppåt benet! I tron att det var en fluga sparkade Husbonden ut med benet… och vips fick ormen sig en luftfärd och sedan väldigt bråttom ned i dammen. Puh… det var bara en snok, men vad hade hänt om det var huggorm…?                                            Klicka för större bild