Milda makter, vilket väderomslag. Vinterkappa på och halv storm på midsommarafton. Nu, fyra dagar efter är det kvalmigt som en bastu. Vindstilla - när det verkligen behövs lite blåst. Ingen idé att klaga. Vädret blir som det blir och det är bara att gilla läget. Men konstigt är det.

Husbonden var hos läkaren (stafett dito) för att be om sjukskrivning pga axlarna (impingementsyndrom i tuberculum majus). Nä, se det vågade inte stafetten som hänvisade till ordinarie läkare vilken har semester...! Vad har samhället stafettläkare till...? Och ruinerande löner ska dom ha!

Nya pensionsprognoser är gjorda för kompisarna. Det lossnade efter något samtal till AMF. Kul när det funkar som tänkt. Nu har dom mycket att tänka på.

Lilla barbarnet har lämnat BB och anlänt till hemmet där hon vaktas av familjens lilla hund, Hero. Undrar när han fattar att hon ska bo där - för alltid. Det drar ihop sig till visit.

Vännen AL har haft fullt upp med lokaltidningen, uppföljande samtal. Artikeln ska visst komma ut i morgon. Även DN har hört av sig, publicering nalkas även där. Vi stannar nog uppe till midnatt för att se om den ligger på nätet... Telefonen har gått varm av flera olika skäl.

Sigrids kräkning upphörde liksom det onda i magen - nästan. Hon har piggat på sig under dagen och fått några små mål med ris och fiskbullar, samt Canikur. Verkar gå vägen - så långt. Men värmen gör det svårt att se allmäntillståndet, gamla hundar tål inte värme så bra. Mycket vila förstås.

Värre är läget för Sigrids bror Toste på Djursjukhuset. Han ligger på svält och dropp med smärtlindring. Njurarna är hårt slitna, vilket utesluter operation - om det skulle behövas. Illa. Uppföljning med ultraljud nummer två sker i morgon, för det finns något i tarmen. Frågan är nu om detta sitter i tunntarmen (kris) eller tjocktarmen (hopp om lösning). Specialisten ska läsa av. Allt hänger på hans utlåtande.

Man slits mellan hopp och förtvivlan. Alla tummar och tassar hålls för Tostes liv, vilket nog avgörs i morgon. Dagen slutar i sorglig stämning.