Det fanns en tid i min ungdom då jag längtade efter snö. Vid snöfall tog vi bilen upp till Partille, någon mil utanför stan, för att se ett riktigt vinterlandskap. Det låg lite höglänt och var sagolikt vackert. Där låg snön kvar lite extra. Det gjorde den nästan aldrig i Göteborg.

Jo… ett år under 60-talet låg snön i drivor. Det var 33 grader kallt och jag hade en sällsynt period när jag gick i kjol... kortkort! Det fortsatte jag med trots kylan för jag hade upptäckt att tjocka ribbstickade yllestrumpor värmde mer än vilka långbyxor som helst.

Den vintern halkade en tant och drattade på rumpan inför ögonen på en kompis och mig. Väluppfostrade som vi var hjälpte vi henne upp till fjärde våningen och hon ville prompt ha våra namn och telefonnummer. Ifall, ifall… Skulle man få något tack, kanske…?

Efter ett tag ringde ett försäkringsbolag och ville ha bekräftat att det inte varit sandat när damen föll. Hon hade stämt hyresvärden. Och tänkte använda oss ungar som vittnen. Sandning var det minsta jag tänkt på vid tillfället. Om jag försökte erinra mig hur det såg ut mindes jag snarare att snön varit lite brunaktig… kanske… Och fattade först efteråt att damen därmed gick miste om skadestånd. Men rätt ska vara rätt.

Nuförtiden skiter dom i att sanda alls. Folk vänjer sig farligt fort och snart protesterar ingen.

Idag har det snöat hela dagen. Lyckoruset jag kände i förra inlägget blev kortvarigt. Nu börjar man få nog, mest av kylan… men också av snön. I mogen ålder med både småvärk och lite mera värk har man så mycket annat att tänka på när snön faller. Som t.ex att inte falla! Och hur mycket verandataket pallar för! Och växthuset… Ved går åt i massor och ska bäras in! Gångarna ska skottas! Ja, ni vet precis… Och det fortsätter, och fortsätter… Växthusklimat… HA!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...