Ett tungt bekymmer som ingen ville befatta sig med är plötsligt puts väck. Hur kan ett hundrakilos sittbadkar bara pysa ut genom dörren sådär..? Därtill måste någon ha monterat av delar för att lyckas. Men jag ska ta det från början…

Pappas lyxiga badkar blev snart en visa på bygden. Att han aldrig fick använda sitt efterlängtade kar för 30.000 pistoler är tragiskt i sig. Efter hans bortgång undrade alla vad vi skulle göra med det. För oss blev det en extra börda. Sittbadkar är ingen dussinvara och vi orkar varken annonsera, telefonera, demonstrera eller leverera. Vi ger hellre bort det - gratis.

Erbjudandet gick till kommunens äldreomsorg som efter visst grubbel accepterade. Det kunde placeras på rehabavdelningen till glädje för flera.

- Se nu till att dom betalar bra, tyckte någon från hemtjänsten till oss. (Tänk att många har problem att se kommunägt som en gemensam tillgång. Som nu inte skulle belasta skattebetalarna. Konstigt.)

Plötsligt säger kommunen nej till det schangdobla erbjudandet…(!!!!) "njae… underhållet och så…". Suck… Karet kändes plötsligt blytungt. "Men vi kan ha det i vårt förråd tills du hittar någon som…"

Husbondens ögonblickliga snilleblixt gav nytt napp inom tio minuter. En friskvårdare insåg karets värde. Hon kom, såg, segrade och ringde tjänstemannen om broschyren samt vaktmästaren (svågern) så att alla skulle känna till det. "Flytta inte karet, jag hämtar det på tisdag". Alla nöjda och glada. Tills idag. Alles ist weg, weg, weg… 

Vid en kort titt i lägenheten upptäcktes det spårlösa försvinnandet. Neeej, friskvårdaren hade inte hämtat det och vaktmästarn som hon såg i helgen lämnade inga nya besked. Bekymmersamt. Och helg…  

Ser nu för min inre syn hur badkaret guppar iväg på Byhåle-ån och hur Pappas badkar verkligen blir en visa i hela bygden för resten av våra liv…fniss, fniss. Vi kanske aldrig blir av med bekymren för detta badkar…

 

Ruth

21 juni 2008 23:24

Bleknar, hur kan det vara möjligt? vilken soppa. Hur många har nycklar till lägenheten ? skall väl inte vara så svårt att hitta boven och göra en anmälan. En annons i tidningen och ni kunde säkert fått 20.000:- för det och köparen har själv fått monterat ner och forslat bort det. Det här skulle jag gått till botten med och ställt den skyldiga mot väggen, ingen kan göra så här, men det har tydligen något gjort..

http://bernamis.bloggagratis.se

 

skogsfrun på dal

22 juni 2008 11:22

Någon på äldreboendet måste väl veta! annars får du väl gå ut med en efterlysning i lokalpressen, då törs aldrig tillgriparen montera upp karet hos sig. Men egentligen är ju "problemet" löst, du är ju av med det:)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...