Tom låda. Tomma sidor. Fullt av möjligheter, drömmar, fantasier.

Trälådan köpte jag för ett år sen, för att den är fin och för att ha grejer i. Den är fortfarande tom, har inte bestämt vad jag ska fylla den med. Det är just vitsen med vissa grejer. När man fyllt dem finns inte valet kvar.

Skrivböckerna är minst tio år gamla, sidorna alltjämt orörda. När man börjar fylla dem finns inte möjligheterna kvar. Precis som med det nya årets almanacka, en härlig känsla med alla tomma sidor.

Tänk… vilka möjligheter… ett helt år… 365 dagar att fylla med…? Sen går dagarna, handla, tandläkaren, städa, tråkiga möten… och andra trivialiteter man fyller den med, dag för dag. Förbrukat. Den ena dagen efter den andra.

Jag har en viss böjelse för att behålla möjligheterna, har det visat sig. Många skrivböcker har inhandlats genom åren, med linjerade blad, rutade blad, fina pärmar… mm. Några blir använda.

Likadant är det med omålade skåp och dörrar. Ju längre de är omålade, dess längre kan jag fantisera om vilka färger de skulle kunna ha. Jag ser det så starkt framför mig att skåpet ÄR blått med schablonmålningar. Tills jag tänker grönt med stänkmålade partier, eller nåt annat. Det är frihet. Den dag man verkligen målar skåpet är möjligheten förbi, man är fast.

Är det feghet? Ett sätt att alltid ha bakdörren öppen, behovet av en ventil?

Beslutsångest är det inte. Är känd för snabba rationella beslut. Mitt liv har varit fyllt av plikter och beslut. Kanske för många…?

Här sitter jag nu med nya kritor och pennor, en tom skissbok och en tom pannå. Känns fantastiskt. Hur länge? Viktigt att det inte blir till ett måste att fylla dem. Eller är jag handlingsförlamad?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...