Direktlänk till inlägg 28 februari 2008
Charlotta har haft en stroke. Vår lilla tjocka kanarieflicka som inte bryr sig om familjebildning över huvud taget, som öppnar munnen och fräser friarna rakt upp i ansiktet och som bara glassar med och njuter livet.
En dag kunde hon inte flyga. Hon var helt normal för övrigt men orkade inte lyfta vingarna till flykt. Hon åt och drack och hoppade omkring på golvet, men kunde inte lyfta. Pigg för övrigt, tittade längtansfullt upp mot grenarna, neg som för att ta sats, rörde på vingarna bara lite, lite… men mer blev det inte. Vingarna föreföll förlamade på nåt sätt.
Detta varade en dag. Vi tänkte att hon kunde lägga sig i något hörn på nåt mjukt, det går faktiskt. Många kanarieungar gör så i början. Vi var helt beredda på att finna henne död nästa morgon. Men si… då satt hon uppe på grenarna igen. Som vanligt. Hon var nere och åt och drack, och uppe igen. Flera gånger. Allt var som vanligt.
Hmm… man undrar. Vad var detta? Hjärnblödning?
Hon är bara två år. Kanarier lever väl i tio år minst. När det gäller fåglar får man oftast inget svar. Men det är roligt att hon hänger med ett tag till.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|