Idag återupptogs det som senare ska bli en god och daglig vana.  Promenaderna. Sex kilometer på dryga timmen. Hade således rätt bra fart.

Såpass gick jag förr varje dag, i ur och skur, snöstorm och blask, dvs. före 2002, sen dog det av flera skäl.

Verkligen på tiden att starta upp igen. Nödvändigt för hälsan, och vikten! Kan tacka de dyra "svävarna" och gångstavarna för detta. Annars skulle jag aldrig klarat det, har haft långdraget krångel med fötterna.

För någon vecka sen startades det på nytt med tre kilometer, fick träningsvärk både här och där. Skorna är små underverk och mycket speciella, tränar hela kroppen. Till dem hör en manual (!) som talar om precis hur man handskas med dem.

När det blir körigt på annat håll är det nästan lögn att införa nya vanor, det får ofta stå över... det tar jag nästa dag, osv... Men nu har det lugnat sig på fågelfronten ett tag så jag "tog tag i saken".

Sex kilometer var absolut för mycket för en otränad. Nu vet jag. Fick ont ÖVERALLT, men inte i fötterna (bra!). Har man väl kommit ut på en runda, finns liksom ingen återvändo. Lika långt att fortsätta som att gå tillbaka... Sista biten genom skogen var jag så trött och öm att jag tackar stavarna för att jag alls kom hem. Stakade mig fram som en skidåkare i uppförsbacke... he he. Och somnade genast efteråt i baden-baden på verandan i fullkomligt perfekt väder. Vilken dag!

 

skogsfrun

2 augusti 2007 10:25

BRA! synd bara att inte doggarna kan följa men det protesterar väl stavarna emot. Skogsfrun känner att hon måste utöka sin lufs och lufsa på bättre;)

http://barasaras

 

Ruth

2 augusti 2007 13:49

Duktig tös ! Även om jag har hundar så skulle promenaderna bli flera och tätare, även om jag går ut 2 vändor à 30 min varje vända med 3 + 2 hundar. Nu har jag ju småvalparna och kennelhostan härjar så nu blir det bara gräsmattan för Cavaliererna. Vill inte utsätta småtten för någon smitta.
Men det skulle ju inte hindra mig från att knata på, men det blir liksom inte av ;-(

http://

 

margus

2 augusti 2007 20:51

Helt rätt, Skogsfrun, stavar och kopplade hundar, hihihi... vilket snärj... Man kan stå på öronen för mindre.

Ja, Ruth, det är lätt att fortsätta när man redan har vanan inne. Bryts den och fötterna krånglar då är det värre. Nu är det återhämtning som gäller, pinna på, pinna på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...