Flykt. Senare delen av dagen präglades av verklighetsflykt undan plikter. Ska strax ta mig an ännu en inlaga till FK för Kompisen, men idag bar det emot. Nästa veckas fastekurer, laxering och coloskopi hänger som ett spöke över tillvaron. Fick lämna walkover till PRO-mötet. Det blev fyra timmars tupplur i soffan istället. Puh.

Husbonden rättfärdigade sin fotbollskväll framför tv-n genom att riva upp hönsnät runt tomtgränsen ute i Parken. Det har hindrat våra hundar från att smita ut på vägen. Nu finns inte det behovet längre och delar av näten hade säckat ihop under snörika vintrar. Nu var de mest en livsfara för rådjuren som passerar. Ett hjältedåd av honom!

Kvällens clou var väl matchen mot Tyskland där Sverige lyckades spela oavgjort 4-4. Helt otroligt. Det hade ingen trott. Hade ingen aning om en rafflande dramatiken när jag anslöt mig i avgörandets stund och det ännu stod 4-3. Det hade också räckt långt, tyckte jag. Sen blev det ännu bättre. Detta är stort!

Nya tag i morgon.

Daggbåge kan det också kallas. Syftar på mitt inlägg med bilder på regnbågar på marken häromdagen. Fick svar från Sverker Hellström, klimatolog på SMHI, som var nöjd med bilderna: "Det är sannolikt fråga om en horisontell regnbåge som bildas ur droppar på marken. Dock borde det inte vara i rimfrosten som det optiska fenomenet har bildats utan i droppar som kanske härstammar från smältande rimfrost. Att det blir så väldigt markerade färger har hog att göra med kontrastverkan mot den mörka åkerjorden."

SMHI diskuterar saken vidare med kollegor och hör av sig vidare om bilderna läggs ut på SMHI:s hemsida.

Man hänvisade också till att fenomenet finns beskrivet HÄR.

Bilder kom förresten in i lokaltidningen.

År av idiotiskt energislöseri har rensats ut. En rejäl röjning har gjorts i Lilla Husets innersta vrår där pärmarna stått till sig under sju år. En intensiv period som förtroendevald och allmänt engagerad medlem i ideell förening avslutades då, och har sedan inte ägnats en enda tanke.

Tiden var mogen. Röjningen var över på några timmar. Det gick lätt. Utan en enda återblick. Fjorton pärmar tömdes rationellt på sitt innehåll. En del historik, konferensmaterial, protokoll, riktlinjer, policys, andras föredrag såväl som egna, korrespondens, artiklar, statistik, expertutlåtanden, fakta, broschyrer, gamla tidningar, klipp… Otroligt så mycket energi som lagts i denna gammeldags administration och tiden runt omkring.

Kändes som en utrensning liknande den med Tintin-böckerna fast av icke rasistiska skäl, även om det handlar om en ras – västgötaspetsen. Vilket ’bokbål’ det ska bli. Västgöten består – kanske – med eller utan dessa dokument. En ny era har inletts i Lilla Huset. Befriande. Många pärmar lediga. Liksom plastfickor.

Nåja, man lärde sig mycket under tiden. Det gör man alltid. Här är jag inte det minsta nostalgisk. Det man minns det minns man. Och när man inte längre minns, är det väl inte värt att minnas. Ingen saknar dessa papper. Sen drog jag till Fotoklubbens möte med planering inför helgens Företags- och föreningsmässa på Byn.

Ett märkligt skådespel. En regnbåge på marken, nej… två – som sig bör. En till vänster om oss och en till höger. Ofta ses ju två regnbågar samtidigt på himlavalvet. Den ena över den andra - med motsatt ordning på färgerna.

Dessa låg på marken. En till vänster om oss, den andra till höger. Kvardröjande frost på plogtiltorna skimrade i solens sken. Pärlemorskimmer. Sagolikt vackert. Den verkliga lystern framgår inte på bilderna.

Regnbågen är en optisk synvilla - den finns egentligen inte. Positionen är skenbar, den förflyttar sig med betraktaren. Vilket demonstrerades med önskvärd tydlighet när regnbågarna följde oss på vår väg. Regnbågen till höger om oss har den röda färgen till höger. Tvärtom för den på vår vänstra sida. Tidigare har jag sett regnbåge i ett vattenfall, men aldrig på detta vis. Hur regnbågen framträder har bl.a med solljusets vinklar att göra, men vi gav blanka fasen i vetenskapen. Vi bara njöt.

Huruvida det ska kallas regnbåge när det varken framträder mot himlen eller som en båge. Men namnet får gälla tills vidare, kommer inte på nåt bättre för dessa ’raka’ fenomen. Märkligt var det i alla fall. Tur att kameran var med.

Klicka för större bilder

Komplettering i efterhand:

SMHI kommenterar fenomenet i senare inlägg HÄR. Det kan också kallas daggbåge. Fenomenet finns beskrivet HÄR.

Risken för hjärntvätt är överhängande om man hamnat framför en reklamkanal på tv. Försöker mest undvika dem men två kvällar å rad har ägnats åt ”Mord och inga visor” (tokig översättning av Murder she wrote, men ändå) med deckarförfattaren Jessica Fletcher. Ibland vill man ju bara koppla av och bli underhållen. Och det blir man…

Hjärntvättad, är väl snarare sanningen. Efter två kvällar är jag nu helt itutad att RYNKOR är något av det allra, allra värsta en kvinna kan råka ut för och det gäller att till varje pris skaffa de RÄTTA PRODUKTERNA för att i god tid undanröja detta förfärliga hot. Som alltid perfekta kvinnoideal med persikohy där ingen rynka hunnit slå rot. Inte mindre än TVÅ produkter med samma undergörande effekt avlöste varann, vid VARJE reklamavbrott. Hela filmen igenom. Det är inte reklam. Det är hjärntvätt! Särskilt om man halvdåsar framför tv:n – då går budskapet in i ens omedvetna direkt. Det känns faktiskt som en avsikt.

Nu biter ju inte reklam på en gammal garvad tant, och förresten är det utom allt hopp. Livslinjerna är redan djupt inristade. Fast i Sverige, där den kränkte är kung, kunde man välja att känna sig förföljd, mobbad och diskriminerad. Men jag tänker på ungdomarna… vilken skräck inför åldrandet de måste genomlida. Såg en tjej på tv en gång som vid 25 års ålder funderade på skönhetsoperation mot rynkor. På djupaste allvar. Hon hade inte den minsta skråma i fejan. Vilken ångest inför naturens gång!

Kände att jag måste träffa lite folk och drog till Byn på studiecirkel idag. Missat ett par gånger av hälsoskäl så det sög lite i ’sociala tarmen’. Välbehövligt med ett par timmars samvaro, utbyte av både kultur och skvaller. Tårta blev det också eftersom ett par av deltagarna fyllt jämnt.

Chans att testa nya väskan också, eh… snarare bagen, kändes det som. I tonåren köptes väskor i parti och minut vare sig jag behövde dem eller inte (billiga då). Nu använder jag aldrig väska. Utom… till cirkeln, typ. För då ska termos och kurslitteratur med. Så jag slog till… 199 kronor. ”Passar dig - särskilt med denna”, sa expediten och viftade med svansen (väskans… hehe). Hur kunde hon veta att jag är svag för indianattribut? För hon menade väl inte att jag har en räv bakom örat…?

Husbonden ryckte vid samma tillfälle till sig ett par vinterkängor (400 kr) fast ärendet endast gällde ersättning av de gamla Tretorn-stövlarna som börjat läcka. Så kan det gå när inte haspen är på.

Klicka för större bilder

Hur svårt är det förresten att klä sig rätt i övergången mellan höst och vinter. Brittsommar på dagen, då man nästan går barärmad. Sen ska man hem i kvällningen när det kyler på. Växlar från dag till dag. I dag hade det räckt med sommarjacka och topp utan linne, men jag var väl rustad enligt gårdagens väder: föör varm.

Korna håller konsert där ute i mörkret. Många olika röster med varierande styrka och intensitet. Mäktigt. För en stund trodde jag den stora hjorden brutit sig ut och var på drift. Blev något lugnad av beskedet att bonden skilt korna från kalvarna som nu ropar efter varann oavbrutet. Stackare. Tröstar mig med att de ändå har många kompisar.

I natt lyser Universums alla stjärnor på en gång. Frostnätter.

Tusen miljoner tack till Greenpeace som avslöjat slappheten vid kärnkraftverken Ringhals och Forsmark när de kunde ta sig in och hålla sig gömda där i över 30 timmar! Den vanliga svenska flatheten replikerade i känd stil ”vi ska utvärdera, vi ska analysera, det var ju ingen hotbild (!), osv…” och det talar för sig själv. Bra initiativ av Greenpeace! Hoppas stillsamt att det väcker några slumrande själar bland ansvariga.

Hellre kalla vintrar än 30 grader en hel sommar som det varit i Spanien i år. Varje gång väderkartan visats har jag noterat den oförändrade tempen på Iberiska halvön. Nu har det visst sjunkit till 26 grader. Det måste ju vara öken där, tänker jag. En bekant som varit där bekräftade mina farhågor: Även kaktusarna slokade.

Inom EU förstördes under ett år inte mindre än 17000 ton (!) fisk och räkor. För att hålla priserna uppe! Frisk och felfri mat som kunde mättat många svältande. Bara i Sverige förstördes 34 ton, mest räkor. Fördömda kapitalism, säger jag. Sjukt resursslöseri med Guds gåvor. Ett helgerån.

Fakta och video HÄR. (Länken kompletterad i efterhand efter fråga i kommentarerna.)

För övrigt firar Husbonden ett år som pensionär. Har inte ångrat beslutet en enda dag. Fast han tycker nog inte att han ännu kommit in i de nya rutinerna på riktigt. Gör man detta nånsin, undrar vi.

Det är bara inte klokt! Ibland kippar man bara efter andan över fräckheter, nonchalans och ren dumhet som förekommer i samhället – och i vården. Man tar sig för pannan, sliter sitt hår, får andnöd och hjärtflimmer… allt på en gång. Det är så dumt så klockorna stannar. Man tror inte det är möjligt. Men det ÄR det.

Det handlar förstås om Kompisen A-L och hennes nu sjuåriga kamp mot Försäkringskassan. Igen! Ska detta aldrig ta slut. För två veckor sen var jag med A-L hos läkaren för att förmå denne att intyga SAMSJUKLIGHET med A-L:s tre diagnoser. Jodå, han tog det som ett ”intressant uppslag”! Han visste inte om detta! Alltså skulle PATIENTEN NÖDGAS UPPLYSA LÄKAREN om Socialstyrelsens riktlinjer!?! Han skulle jobba på intyget…

Vid förra intygsskrivandet (mars 2012) väntade läkaren hela TVÅ månader med intyget och rafsade sen ihop ett oanvändbart dito - först EFTER ANMODAN - och i sista sekund innan han onåbar drog på FYRA MÅNADERS SEMESTER. Det intyget var en katastrof.

Med detta i ohyggligt och förfärande minne, samt för att bevaka sina intressen, tog A-L ett samtal med läkaren två veckor efter besöket. Jodå, han hade talat med Försäkringskassans konsult och förstått att samsjukligheten var viktig att ha med (minsann!). Men… och här kommer det:

Läkaren: Jag vet inte om jag hinner skriva ut intyget innan din sjukskrivning går ut....(!!!!).

A-L: Men det är ju inte förrän den 30 NOVEMBER! (Sju veckor framåt! Nästan två månader!) Du måste skriva det här NU! Det är VIKTIGT FÖR MIG!

Ska patienten verkligen tvingas tigga om att läkaren ska sköta sitt jobb?

Guess what…. och här kippar man verkligen... Då börjar läkaren att ynka sig för att dom "har så mycket att göra på Vårdcentralen", och att ”här har vi ju mest akuta fall”…..!

Hjälpbehövande och sönderstressad Patient söker hjälp hos sakkunnig läkare. Blir tvungen att själv informera läkaren om Socialstyrelsens riktlinjer för att intyget ska bli rättvisande. Istället för att snarast prestera ett adekvat intyg som patienten är i skriande behov av för att inte gå alldeles sönder idkar LÄKAREN istället terapisamtal för sin egen räkning med den hjälpsökande patienten om sin ohållbara arbetssituation.

Ungefär här höll mina ögon på att tränga ur sina hålor i ren frustration. NU SPÅRAR DET UR TOTALT.