Dags för PRO:s rikstäckande granskning Äldrebarometern. Deltog på infon mest av nyfikenhet. Ville veta vad och hur. Undersökningen är bra, inget snack om annat. Men... är det verkligen meningsfullt att göra den I VARJE KOMMUN. VARTANNAT ÅR! Allvarligt talat... vad kan ha förändrat sig i den egna kommunen på ynka TVÅ ÅR? I nedskärningstider?

Fick var sin mastig bibba på 42 sidor text, text, text. Åtta områden ska bedömas. Och betygsättas på en skala 1 - 6. Hur är det med tillgängligheten för äldre i offentliga byggnader, butiker mm, torg och parker. Hur är det med bostäder, trygghetsboenden, omsorgsdito, transporter, medborgarinflytande osv. På Byn här i landsorten har t.ex kollektivtrafiken alltid varit usel. Den ändrar sig inte på två år. Inte snöskottningen heller.

Tycker nog att PRO är lite väl ambitiöst här. Vart tionde år - eller högst vart femte - hade varit relevant för en så omfattande granskning. Hur kan man begära av sina medlemmar att avsätta folk till att klara av det här? Medlemmarna känner inte varje del av Byn. Det förväntas också att man tar reda på vad kommunen jobbar med. Många samtal kan det bli...

Min mening är att man gör det enkelt för sig och kopierar svaren från senaste undersökningen. Hur fel kan det bli! Och vem ska hänga vem?

S-cirkusen rullar vidare. Radio, TV och övrig media hårdbevakar och står i som om landet stod utan STATSMINISTER. (Som en parentes satt dock den riktige statsministern, Reinfeldt, i P1:s telefonväkteri idag. Han som bara gömmer sig och aldrig uttalar sig om någonting. Dvs. när han inte är i euro-fästet och försöker prångla in Sverige där - mot folkets vilja!)

P1 avgår med segern i S-rapporteringen. Medan tv:s morgonsoffor surrar runt i ytligheter tar P1:s Studio 1 upp sånt som för saken framåt. Kvalitetsskillnad. Nu är visst vår kände diplomat Jan Eliasson (S) på tapeten för ledarrollen. En diplomat för att ena partiet…? Tja, varför inte.

------------------

På tal om radio P1 vill jag ta upp nåt helt annat, nämligen tipsa om en helt fantastisk lösning för alla föräldrar som snurrar runt och inte få ihop livspusslet, åtminstone inte med den psykiska hälsan i behåll. En unik lösning, tror jag. Som kan rädda många äktenskap; att skilja sig på låtsas. Ett utdrag ur program-infon:

”Har barnen ätit? Vem fixar middagen? Var är vantarna? Vem hämtar och finns det mjölk i kylen? Kristina Haggård kände sig som en levande checklista. Att projektleda familjen och samtidigt jobba heltid som it-konsult fick henne att känna sig som en maskin där hennes enda uppgift var att uträtta olika uppgifter. Ändå kändes det aldrig som om hon gjorde tillräckligt.

Äktenskapet blev allt mer dränerat på känslor och till slut ville hon skilja sig. I väntan på att allt praktiskt skulle bli klart började hon och hennes man leva som om de vore skilda...”

I programmet ”Tendens – Samtalet” berättar hon om hur de skiljde sig på låtsas. De bor tillsammans och har kvar varandra och barnen, behöver inte drabbas ekonomiskt, inte känna saknad. En win-win-win-situation för alla inblandade. Plus att föräldrarna hittade tillbaka till varann. Och fick tillbaka harmonin.

Lösningen blev att de tar var sin vecka med totalansvar för allt, medan den andre kan göra vad den själv vill. Läsa, promenera, träffa nån vän… ja, allt man kan göra på egen hand och helt släppa ansvaret för hem och barn. Att ingen har kommit på detta förut!

Rekommenderas för lyssning HÄR, det tar endast en halvtimme av våra liv.

Programmet Tendens har som tema denna vecka "Stress-Sverige”. Gissa om det behövs!

---------------

Näe, Husbonden och jag ska inte skiljas, men med åldern inser man vikten av EGEN TID. Angeläget att även de som är "mitt i smeten" får del av detta rön. Tänk så många skilsmässor som kanske sker i onödan...

- Va fasen! Slänger du ner hela antennen?

Just när jag åkte till Byn såg jag tv-montören kasta ner hela tv-antennen från taket. Tänkte genast på svalorna och vad dom ska sitta på till sommaren.

Antennen hade rostat inuti det långa staget och själva antennsladden inne i den var söndervittrad. Borta. Finito. Inget att göra. Nu sitter en avsevärt mindre historia på taket. Och marksända kanaler mottages felfritt. Även TV4 Skaraborg, vilket vi inte kunnat se på evigheter.

Men VAD ska svalorna sitta på nu? Vår stora antenn med sina långa spröt var det enda i hela nejden som svalorna haft att sitta på. Det lockade till sig hela bygdens svalor. Vilket har glatt oss oerhört. Den var deras samlingspunkt före flytten och där hade ungarna flygövningar. Buhuhu… så ledsna de ska bli när de kommer i maj. Vi måste bygga upp nåt nytt!

Fortsatt NEJ till europaktens fjärde förslag från sossarna! Yes. Hoppet består. Måtte S vänta med att utse ny ledare till efter 1:e mars när den där eländiga pakten ska vara underskriven. Då kan ingen hoppa in och ändra detta nej. Man kan befara vad som helst om någon högersosse blir utsedd.

- Tack alla hundar, katter, råttor och kaniner... !

Bästa poängen från guldbaggegalan var talet som vinnarna för tecknad film höll. Efter alla tack till regissörer och kollegor och allt vad de andra vinnarna rabblat upp så tackade Ylva Li och Lennart Gustafsson alla hundar, katter, råttor, kaniner och andra djur som inspirerat dem till sina tecknade filmer. En höjdare!

Röjning är en reningsprocess. Som en mullvad gräver man sig tålmodigt fram genom många små högar. Viss gymnastik också. Väl ute på andra sidan om varje hög… befriad.

Golvyta förlöses från barlast. Svängrum. Har väl inte riktigt insett hur mycket dessa högar hindrat. Kanske blir man redo att starta nåt nytt…

Stor tung TV-bänk byttes mot smärtare sak - på hjul. Ny DVD-spelare installerad. Sladdelände. Man ska inte röra det som fungerar men… nu blev det så. Satelliten funkar men marksända kanaler upphörde. Skadad förstärkare på svalornas takantenn? Hjälp inväntas. Ny kostnad. Usch och fy.

TV-problemen ledde oss till byrå på plan två. Ny röjning. Antennsladdar i legio. Femton år gamla datorsladdar, telefonjack från samma epok, uttjänta telefoner och mobiler, elkablar och kontakter – såväl trasiga som hela. Bort, bort, bort. Flera lediga lådor!

-----------------------

Minnen bevaras bäst i det egna minnet. Vis av erfarenhet och ålder är jag övertygad. Egna minnen ska aldrig jämföras med andra personer som också var med. Minnena stämmer inte överens. Ibland uppstår träta. Någon vill reda ut och lägga till rätta. Alla har sina upplevelser av vad som hände. Egna minnen.

Besök inte heller gamla kära platser i fåfäng önskan om en nostalgikick. Det ser ändå inte ut som det gör i ens eget minne. Inte ens om huset eller torget är bevarat. Återvändandet borgar istället ofta för besvikelse och än värre… att det gamla kära minnet besudlas av nya intryck.

Väninnan och jag är överens. Hon avstod från erbjudandet att besöka ett kärt hus från förr. Ville inte förstöra sina minnen från platsen. Ens minnen är inte heller faktiska minnen, alltså exakt hur det var och såg ut. Till synminnet av t.ex en dörr eller ett skrin lagras också känslominnen, doftminnen, minnen av vad som sades och vad man tänkte då. Och allt tillsammans blir minnen av en upplevelse. Aldrig ett exakt avbildande.

------------------------

Detsamma gäller böcker. Boken "Dick och Dalli" betydde mycket för mig i tonåren. Om två tjejer som skötte och körde shetlandsponnyer i olika uppdrag. Tyckte så väldigt mycket om den boken. Saknade den i åratal och ville återuppleva. När hem-PC:n gjort sitt intåg i Lilla Huset söktes på nätet. Boken fanns på bibliotek i Småland. Hopp och längtan. Distanslån fixade hem den. Full av förväntan läste jag äntligen den kära boken på nytt…

Kände inte igen mig! Varken i händelser, miljöer eller personer. Inte ens hästarna kände jag igen… och vädret stämde inte heller. Min bild av berättelsen var således en mix av mina egna tankar, upplevelser, önskningar och fria fantasier om vad som skildrades på sidorna. En högst egendomlig erfarenhet.

Lever nu därför efter devisen: låt minnen förbli minnen! De vårdas bäst i det egna minnet – så länge man har det. Sedan kvittar det ju.

Ett vemodigt snöfall ute, och ett än vemodigare avsked på TV. Håkan Juholt har gjort sin sista dag som partiledare för S och kallade till kort pressträff.

Den finaste slutledningen skrev Lotta Gröning på SVT Debatt: ”Håkan Juholt gav något mycket värdefullt till partiet under sin korta tid som partiordförande. För första gången på länge gav han stora delar av rörelsen hopp! Han pratade politik så folk kände igen sig, han pratade så människor började tro på att det var möjligt… […] Den känslan hade många inte haft sedan Olof Palmes tid som ordförande. Det politiska anslaget är ett viktigt arv för nästa ordförande att föra vidare.”

”Så fick då media sin skalp”, Paul Ronge sammanfattar medias samlade övertramp.

Göran Greider (chef.red Dala-Demokraten) skräder inte orden. Han strider nu öppet för att medias stalkning av Juholt måste erkännas och diskuteras.

”Håkan Juholt hade inget annat val än att avgå, eftersom han hade hela den svenska massmedieapparaten emot sig. Det menar Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten.

– Han utkämpade en utsiktslös batalj mot övermakten, den samlade medieapparaten, säger Greider till DN.se efter beskedet på lördagseftermiddagen att S-ledaren kastar in handduken.

Chefredaktören, och därmed även journalisten Göran Greider, menar att svenska journalister är mycket lojala mot varandra, i likhet med poliser, och att detta medfört ren ”stalkning” (förföljelse) av S-ledaren.”

Homopoliticus skriver: "Törs man hoppas att våra politiska journalister nu i ren genans ska börja granska vad vår regering sysslar med som omväxling? Grävtips: statministerns frus inblandning i förskingring av offentliga medel. Eller är sånt under ”den granskande maktens” värdighet att granska?"

Läs gärna flera kloka ord om saken i Jinges blogg, t.ex:

Bör PO utreda Jan Helin?

Jag är trött på hysterin om Juholt

Med mera från Jinges blogg.

Lilla Huset sörjer Håkan Juholts öde, både för honom personligen och å vänsterns vägnar. Vi sörjer också demokratins och journalistkårens förfall, ondskan som kliver in över oss och folkets utbredda liknöjdhet som gör M:s plundring av våra gemensamma tillgångar möjlig. Under normala omständigheter hade Juholts s.k 'grodor' blivit färre och mindre. Ingen människa fungerar normalt i en sån torktumlare som han befunnit sig i.

”Det enda ondskan behöver för att segra är att godheten ingenting gör.”

(Edmund Burke)

Måste bara slå ett slag för SVT:s Kunskapskanalen. Hoppas det är många som hittat dit. Se gärna programmet ”En bok – en författare” som går varje kväll och morgon (tider nedan). En väldigt bra programserie!

Härom kvällen pratade läkaren Nisse Simonsson initierat och trivsamt om sin senaste bok ”Glöm inte minnet”. Simonsson har gjort sig känd för att enkelt och lättsamt berätta om den mänskliga hjärnan och varför vi beter oss som vi gör. Han var verkligen duktig och rolig.

Två andra titlar han gett ut är ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra” och ”Livet är inte så tokigt om man betraktar alternativet”.

Programserien handlar om aktuell facklitteratur. I varje program intervjuas en författare om sin bok och dess ämne i hemtrevlig miljö och dämpad belysning och är hur trevligt som helst. Duktiga och pålästa intervjuare lockar fram det bästa ur böckerna. Författarna trivs i regel med att tala om sina favoritämnen. Testa det, och börja gärna med den trevlige pricken Nisse Simonsson. Klicka på bilden nedan för länkning.

Sent varje kväll kl 00.00 – 00.30 sänds En bok – en författare, som vi ser från sängen innan Lilla Huset törnar in. Programmet går också på morgnarna 9.00 – 9.30 för den som vill ha en mjukstart på dagen.

Ännu en författare värd att höra är journalisten Dan Josefsson om ”Den mörka hemligheten” som handlar om anknytningsteorin, dvs. hur viktigt det är för barn med vuxna relationer som de tidigt kan knyta an till och känna trygghet hos. Störd anknytning kan uppstå vid separationer eller kärlekslös behandling under uppväxten. Tidiga händelser vi själva betraktar som bagateller, eller har glömt, kan ha inneburit ett trauma som styr hur vårt vuxenliv gestaltar sig. Resultatet kan bli relationsproblem i vuxenlivet, oförklarlig fysisk smärta, sömnproblem, stora humörsvängningar. Ibland även en drift att arbeta extremt hårt. Sedan Dan Josefsson lärde sig om anknytningens betydelse för barns utveckling skar han ner på arbetstiden till förmån för barnen. Klicka på bilden för länkning.

Glöm inte bort Kunskapskanalen i mediebruset! Lilla Husets favoriter som också rekommenderas är Antikens Världar, Underverk i världen, Världens språk och Arkitektur jorden runt. Lyckostunder.

Skulle på vårdbesök. Visste det i går, i morse, ja… ett par timmar innan. Men… stunden före förberedd avresa var saken totalt bortglömd. Satt vid syhörnan i stilla kontemplation tills…

- Skulle inte du iväg?

Åharrenadå! På femton minuter skulle allt ske som vanligen tar dubbelt så lång tid. Fel kläder. Plånbok och klocka. Mobilen. Hur ser jag ut?

- Vill Jean, köra fram bilen, tack. Sa jag, medan skorna knöts.

När jag kom ut SKREK det om Maos Lilla Röda. Ett Herrans oväsen. Det skramlade som om plåtdetaljer hängde lösa och släpades i gruset. Tittade under. Inget där. Husbonden backade och körde fram, och jisses vad det lät. Något SKAVDE och GNISSLADE alldeles väldigt ljudligt. ”Bara en sten som fastnat i hjulet” trodde Husbonden.

- Jag kör inte den bilen nu! Sa jag med adrenalinet på topp. Såg framför mig hur detta 'något' under vidrigt gnissel och tjut skar hål i bilens vitala delar. Stopp. Bärgning. Reparation för dyra pengar.

Fram med nästa bil. Tur man har två – ännu. Den Gule har aldrig låtit så där. Gasen i botten. Wrooom. Framme på sekunden. Fick min spruta. Handlade på tre ställen. Hem igen.

- Om bilen låter så där så skär det ju i något! Detta något måste ju ta skada! Vi kör INTE med den i det skicket!

Diskussionens vågor gick höga vid hemkomsten. Husbonden hade hört om stenar i hjulet förr och ville låta den värka ut med tiden. ”Den försvinner efter ett tag”.

- Ha! Och HUR MYCKET har den fördärvat innan dess?! Kapitalförstöring! tyckte jag.

Husbonden tog tag i saken efter dagens timmerarbete. Kom småningom in med en yttepytte liten sten från vägens grus. La den på bordet. Max 13 millimeter lång.

- Se där, log han nöjt. En sten! Den låg mellan bromsskivan och plåten bakom den.

Enorm lättnad. Att man kan bli så glad för en liten, liten sten från vägens grus!

Tack, kära duktiga Husbonden, som kan allt.

Dags att ta ned adventsstakar och -stjärnor. När det börjar kännas löjligt mot allt ljusare dagrar är det dags. Man känner sånt. Ska sakna stjärnorna som lyst hela nätterna. Vanliga lampor är inte samma sak.

Staken på bild går till sista vilan. Särskilt sorgligt. Glapp i kablarna. En 'sjuttiotalare' från mamma. Elegant. Och annorlunda. "En epok går i graven..." Suck.