Skrivbordet är rent. Hjärnan är ren. Är som nyförlöst. Bokslutet är gjort! Nu börjar resten av mitt liv...

Det är rent märkligt vad en ryggsäck fylld av plikter kan bli TUNG. När något MÅSTE göras och man inte kommer undan blir ryggsäcken som full med sten. Man släpar sig fram... som i mentala handfängsel och fotbojor. Som fjättrad vid väntande plikter är det omöjligt att fly till något roligare. Försöker lite tafatt att smita till skojigare sysslor men det vill sig inte. Det GÅR INTE att njuta, FÅR INTE LOV. Inte förrän PLIKTEN är uppfylld! Så är det bara.

"Cortisonet är djävulens bländverk" sägs det. Kan bara instämma. Utan det hade jag ännu släpat mig fram av fler än ett skäl. Förra fredagen trodde jag inte på ett liv förrän efter mars, men nu är det redan här. När jag började bli mig själv igen - om än i lånta fjädrar;-) - så var bokslutet gjort på två dagar. Tack gode Gud!

Husbonden har sin ryggsäck... veden. Som jag tyvärr inte kunnat hjälpa till med - som förr. Vedstapeln växer och nu syns han inte där bakom. Man ser bara flygande vedklabbar som landar där uppe med ett klonk. Två stora furor, två stora aspar och en björk är nedmejade till hanterbara bitar. Snart bara en rejäl fura kvar. Det var den som slängde sig åt fel håll uppe på berget och därtill kraschade Grannens motorsåg, Jonseredar'n. Motorsågen gick förresten att reparera. Den är åter hemma hos ägaren, enligt färsk rapport. Det var då för väl. Den är en riktig gammal trotjänare.

Maken till slappardag får man leta efter. Inget vettigt blev gjort denna dag. Hela förmiddagen tittades på tv i väntan på prinsessnamnen - bara för skojs skull. Såna dagar får man också ha. Husbonden bestämde sig för en vilodag från vedbacken där stapeln reser sig hög. Vårvindar friska på utsidan. Vi tänkte... det kommer bättre dagar. Snart.

Estelle Silvia Ewa Mary är alltså den flickans namn. Jaha... och...? Tänker inte ha några synpunkter på något av dem. Victoria och Daniel knockade därmed hela 'kommentariatet'. Alla blev som tagna på sängen. Undrar om någon 'bettat'  på Estelle. Borde givit bra utdelning. 

Kungens språkliga äventyr är en pålitlig källa till svårartat lidande. För åhörarna. Vid konseljen idag: "Vi har blivit lyckligt betjänta av en ny liten prinsessa". Tveksamt om ordet 'betjänta' ska användas i sådant sammanhang. Alltså ungefär 'vi har blivit lyckligt hjälpta av'... Varför inte bara säga VI HAR FÅTT...osv. Puh.

Skulle betalat räkningar. Fastnade framför TV. Eurosport sände VM i 'timbersport', där ett gäng machokillar tävlade i bearbetning av trädstam med yxa och såg. Det kallar jag meningsfull tävling. Såtillvida att uppövade talanger kan användas till nyttigt arbete. Som att fälla träd t.ex Tre yxhugg och så var de färdiga... ja, lite överdrivet, men ändå.

Sen tog slöheten överhand. Min. Satt kvar över Skavlan också, fast jag inte skulle och sen orkar jag inte betala några räkningar alls. Såna dagar finns. Vårtrötta. Säkert också nyttigt - på sikt. Nya tag i morgon.

God kväll och god natt,

och... 'let's be careful out there' som han sa i Hill Street.

Nu pustar man ut efter alla veterinärresor med Sussie. Hon har hittat en lagom undanskymd plats som sin, på en liten gren invid den nu stängda utgången till voljären. Där får hon begrunda sin nya situation och det kommer att ta tid.

Brooklyn, Sussies 'sladd' från förra året, är lite stökig. I sin bästa ålder, frustrerad av testosteron och utan egen flicka. Samtidigt ganska barnslig och vet inte riktigt var han ska göra av sina känslor. I morse körde han först bort morsan från matskålen, för att i nästa stund tigga som en bebis om ömhetsbevis... hehe. Han kanske ångrade sitt utfall.

Thomas som fått avbryta häckningen vet inte heller vart han ska ta vägen nu när Sussie vill vara för sig själv. Således började Thomas desperat flörta med Pappis fru Topsy (försöka duger) när hon hade rast från sin holk. Hon såg lätt uttråkad ut. Thomas trodde just då att han hade chans (karlar!) och försökte gå med henne in i holken när Pappi gått ut....

- I helsikke heller, röt det från Pappi i en flygande attack. Modstulen återfördes Thomas till bister verklighet och satt sen hela kvällen i närheten av lilla frun, så långt från pappa Pappis holk han kunde komma. I ett samhälle måste vissa regler följas!

Många ärenden till fågelhuset har det blivit. Kikat in genom fönstret för att se vad som händer och vem som gör vad. Bästa beskedet är att Sussie faktiskt stödjer på foten. Alltså är den nog inte öm.

För övrigt har vi märkt klart 25 risfågelungar i holkarna. En tröst nu när kanarieflickorna slarvat till det. Flera honor har ruvat och även kläckt fram ungar, matat några dagar men sen har bebisarna dött. En teori är att hanarna drev på för hårt så att flickorna drogs med i 'karusellen' innan deras hormoner var riktigt redo. Har faktiskt ingen bättre förklaring. Hanarna var tack vare den varma förvintern redigt på tårna, såpass att vi måste flytta tre av dem till Royal Suite.

Nu ligger flera honor på nya ägg. Stämningen är nu mer harmonisk och hanarna har dämpat sig. Unga honan Filly har två ungar som matas duktigt av henne och Robin. De verkar kraftiga och har nog - ta i trä - passerat den kritiska tiden. Så livets mirakel är inget självklart, och varje gång det lyckas är det stora nyheter. Vi tassar runt, kikar och håller tummarna.

Det är inte alla förunnat att salutera och kalla till presskonferens när det lyckats, som prins Daniel fick göra idag när en ny tronarvinge fötts. Det får ske via mig här i bloggen istället.

Kvällen tillbringades på infomöte om fiberkabel till oss på landsbygden. Vi uppmanas nu att samla grannar och övriga närboende för att bilda små ekonomiska föreningar så att vi kan ansluta oss till fiberkabeln som redan ligger i en stam ute på åkrarna, bara en kilometer från oss. Så nära och ändå så långt borta...

Man har lust att sätta spaden i jorden och gräva sig fram som en mullvad... eja vore man som i sin ungdoms dagar. Då hade det inte dröjt länge innan anslutningen varit ett faktum. Varför vår elförening som (på kommunens uppdrag) redan lagt ut fiberstammen inte kan göra resten, begrep inte många av åhörarna.

Här vädjades till nåt slags gammeldags solidaritetstänk, typ... alla ska med. Javisst, tanken är rätt - men tiden fel. Varför skulle just vi landsbygdsbor vara så in till dumhet solidariska när övriga världen är individualiserad, girig och egotrippad?

Varför skulle just vi, t.ex många pensionerade lantbrukare,  slita våra grånade hårtestar med en massa administrtivt arbete för att få bredbandsmotorväg? När vi redan har en elförening (ekonomisk dito) som är proffs, har redskapen, personalen, organisationen och kunnandet. Lägg en kalkyl bara... så ansluter vi oss! Detta framfördes också av många på mötet. Blir intressant att följa utvecklingen.

Så dunsade man in här igen. ”Duns” var nämligen dagens slumpkod för inloggning. Passande när man är tung i kropp och skalle. Med cortisonet släpper tröttheten småningom men tarmen konstrar än.

Dagens utryckning till Byn gällde en liten skadad nymfhona, en liten ”pippa” vid namn Sussie - Thomas flicka. Ena foten hänger slapp och hon är svullen långt upp på hasen. Det upptäcktes i går och hon sattes genast i sjukbur under ’gresalampan’ med sulfa insprutad i munnen. Märkligt hur hon formade tungspetsen till en kork och täppte effektivt till spruthålet med tungan! List och tålamod fick tillgripas. Det här blir nog en lång historia.

Thomas passar äggen i holken. Han är så nitisk att han knappt ger sig tid till matrast, lille gubben. Tänkte eventuellt befria honom från ansvarsbördan men då skulle han nog bli riktigt bråkig istället. Detta är ju den stora uppgift de väntar på varje år. ”Viktiga Grejer”, säger både min och hållning. Så han får hållas med detta i väntan på frugan. Han skrek väldeliga i går kväll när hon inte fanns till hands. Hon svarade med att försöka gräva sig ur sjukburen – med sin sjuka fot!

En handduk som skymde sikten gjorde susen och hon kunde åter slå sig till ro under det infraröda ljuset. Idag var det färd till veterinären för en injektion penicillin – bra mot ledinflammation. Detta ska helst göras tre dagar å rad för bästa resultat. Fick också nytt sulfa till husbehov då det gamla tagit slut.

Pärlvit har också varit dålig. Trippade baklänges i cirklar på golvet en morgon. Rena cirkusen - gissa om man får huvudbry… Ingen värpnöd denna gång, och efter en natt under gresalampan var hon återställd. Kanske hade hon ’indigestion’ som engelsmännen säger? Hur som helst blev man varm i kroppen när hon gjorde ’flygplanet’ igen. Med vitt utspärrade vingar. Det där gör dom både uppochner- och rättvända när dom känner sig starka och vill imponera. Bara välmående nymfer gör ’flygplanet’.

  Klicka för större bilder

För övrigt pågår ringmärkning av risfågelungar i holkarna, men för kanarierna har starten varit darrig. Roligast än det inne hos sebrafinkarna där nya ungar dunsar ut varje dag. Välkomna dunsar med dunbollar.

Dagarna rullar på som i ett töcken. Kära nån, har jag inte skrivit i bloggen sedan i tisdags? Knappt medveten om dagarna som gått. Försöker få lite gjort under dagtid, men när kvällen kommer är tröttheten övermäktig. Försöker tränga bort att ett Crohn-skov är tillbaka.

En månad slapp jag cortisonet. Uttrappningen gick bra och värken blev minimal... typ, två dagar. Men idag fick jag ge upp. Inleder ny cortisonkur. Nu blir det underhållsdos - livslång. Först tre kapslar om dagen tills inflammationen är hävd, sen två kaslar i två veckor och slutligen en kapsel om dagen resten av livet. Det brukar jag må bra på.

Ringde min 'gräddfil' på sjukhuset i morse. Dvs IBD-mottagningen (IBD=Inflammatory Bowel Disease) för oss med inflammatoriska tarmsjukdomar. "Personen du söker är sjuk. Åter på måndag" sa en röst. Nej, tänkte jag... det är ju JAG som är sjuk! Nästan komiskt. För en stund blev jag orolig inför stundande helg, men talade ändå in mitt ärende. Vet ju att de lyssnar av. Hann också skriva ett medelande på Mina Vårdkontakter, för säkerhets skull, innan de ringde. Se... det funkade!

Inom en timme ringde man tillbaka. Med besked från min läkare! Det kallar jag suverän service! Ordination enligt ovan. Gott. Jag hade tänkt rätt. Man blir bara så imponerad. Och tacksam. Hoppas att krafterna snart är tillbaka. Har lite bilder på fåglarna att dela med mig av.

För övrigt klyvs det ved om dagarna. Husbonden står för den bedriften. Trevligt besök i Parken av en råbock som lockats av sälggrenar som rök med vid trädfällningen. En studiecirkel är igång - Så levde vi förr. Med ögonen på trekvart önskas alla en trevlig helg och nu nattar jag.

Natti natti...zzZZZzzZZZzzz... 

Fick beröm idag. Av tandhygienisten, kan veta. Det är man inte bortskämd med. Två decennier med Crohn och tillhörande medicinering har satt spår i munnen. Implantat, bryggor, stifttänder, guld, titan, amalgam och gud vet vad - samt diverse skador efter hanteringen. Vilket har skapat gömslen och vrår, tämligen svåra att hålla rena. Men… jag har alltså lyckats. Har väl lärt mig efter alla dessa år. Inte ens tandsten hittade hon!

Men så hade jag också vårstädat ordentligt inför besöket... Tandtråd, tandpetare, mellanrumsborstar, Hexident, putsning medelst både hand och el-driven borste gjorde’t. Log med gnistrande blanka emaljytor. Inte en bakterie så långt tandläkarspegeln såg.

Jag vet, det där är ju bara utanpåverk. Om jag inte hade skött den dagliga hygienen resten av året så hade mistorna uppdagats här i alla fall. Så jag är bara jättenöjd. Inför avskedet polerade hon gaddarna (mina) lite extra. Men gissa om tandköttet är ömt efter allt stickande med den där stålpinnen.

Lugn helg. Ännu vintergrader, men hoppet stiger med datumet. Livsandarna vaknar. Njuter varje dag, varje stund av nymålade dörrar. Trivs med färgerna. Den gamla badrumsdörren köptes begagnad när vi flyttade in i Lilla Huset och anpassades på plats så till den grad att den nu knappt går att byta ut. Vilket inte heller behövs för dörrar håller hur länge som helst. Man ska nog blanda gammalt och nytt. Det ger karaktär. Handtag också… och när den gamla plåten putsades upp blev det riktigt snyggt. Måste väl vara en gammal fyrtiotalare, allra minst.

                                                 Klicka för större bild