Dagarna rullar på som i ett töcken. Kära nån, har jag inte skrivit i bloggen sedan i tisdags? Knappt medveten om dagarna som gått. Försöker få lite gjort under dagtid, men när kvällen kommer är tröttheten övermäktig. Försöker tränga bort att ett Crohn-skov är tillbaka.
En månad slapp jag cortisonet. Uttrappningen gick bra och värken blev minimal... typ, två dagar. Men idag fick jag ge upp. Inleder ny cortisonkur. Nu blir det underhållsdos - livslång. Först tre kapslar om dagen tills inflammationen är hävd, sen två kaslar i två veckor och slutligen en kapsel om dagen resten av livet. Det brukar jag må bra på.
Ringde min 'gräddfil' på sjukhuset i morse. Dvs IBD-mottagningen (IBD=Inflammatory Bowel Disease) för oss med inflammatoriska tarmsjukdomar. "Personen du söker är sjuk. Åter på måndag" sa en röst. Nej, tänkte jag... det är ju JAG som är sjuk! Nästan komiskt. För en stund blev jag orolig inför stundande helg, men talade ändå in mitt ärende. Vet ju att de lyssnar av. Hann också skriva ett medelande på Mina Vårdkontakter, för säkerhets skull, innan de ringde. Se... det funkade!
Inom en timme ringde man tillbaka. Med besked från min läkare! Det kallar jag suverän service! Ordination enligt ovan. Gott. Jag hade tänkt rätt. Man blir bara så imponerad. Och tacksam. Hoppas att krafterna snart är tillbaka. Har lite bilder på fåglarna att dela med mig av.
För övrigt klyvs det ved om dagarna. Husbonden står för den bedriften. Trevligt besök i Parken av en råbock som lockats av sälggrenar som rök med vid trädfällningen. En studiecirkel är igång - Så levde vi förr. Med ögonen på trekvart önskas alla en trevlig helg och nu nattar jag.
Natti natti...zzZZZzzZZZzzz...
Ruth
17 februari 2012 23:59
Det är svårt att hinna med, dagarna springer snabbare och snabbare tycks det som, vad det nu kan bero på, vi har nog tappat tidsbegreppet totalt.
I dag har det varit ett riktigt vintervårväder, flera pluss grader. Säkert härligt att jobba ute på vedbacken och klyva ved.
så fint foto på råbocken.
Det är en vidrig sjukdom du har, tänk att aldrig få känna sig riktigt frisk. Tur du fick kontakt med vården innan helgen.
Hoppas du snart känner dig bättre.
Kramen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Margus
18 februari 2012 21:20
Tack för sympatier;-) Jo, lindring inleddes genast men det tar nog några dar innan balans uppnåtts.
Berit Elisabet
18 februari 2012 23:14
Usch du, så besvärligt livet är ibland. Gott åtminstone att du så snabbt fick hjälp, rätt sådan dessutom.
Ser förresten fram mot fågelbilderna du har att visa. Jag brukar bli så glad av att se dem!
Riktigt glad blev jag också över att återse den rockande Snowball! Har sett videon tidigare, men det var länge sedan. Den är helt underbar! Tack för den länken.
Och åh, så mycket jag önskar dig god bättring! Jag har förresten skrivit på uppropet.
http://beritelisabet.blogspot.com
Margus
19 februari 2012 21:51
Så gulligt, av dig! Tack. Är lite håglös just nu av skovet och många timmar på toa. Men man hämtar sig väl...
Snowball kan pigga upp döda, känns det som! Den är ju hysterisk på slutet. Får glädjetårar i ögonen bara av att tänka på den.
Kjell E
19 februari 2012 07:46
Härligt att läsa. att det ordnade upp sig med medicinerna. Måste vara ett helsike att bli så nedsatt.
Bloggskrivande är lite upp och ner, själv håller jag på och prövar en ny domän som följer Googleskontot, Blogger. Den här helgen prövar jag, som du kan se hos mig.
Största fördelen är, att bildhanteringen är enklare, blir dock inte så stora som på Bloggplatsen. Vi får väl se var man hamnar.
F.ö blötväder hos oss, förmodar att det ser lika dant ut "på slätta".
http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se
Margus
19 februari 2012 21:55
Ska kolla in Blogger när jag orkar. Själv orkar jag nog inte byta domän, ens om jag skulle vilja. Är sååå 'bekväm' av mig;-)
Idag har det varit rena aprilvädret hos oss: snöglopp, snö, hagel, regn och sol - allt i en enda röra. Vårkänsla!
Erika
19 februari 2012 11:08
Vet inte vad jag ska säga...lider verkligen med dig. Ord blir fattiga när jag ska försöka skriva vad jag känner för din skull-det du har. Glädjen är kortvarig när man tror hoppas att det ordnar sig, går åt rätt håll...för att i nästan min känna som en dörr slår igen rakt upp i ansiktet. Men vi alla vad vi än må har, vänjer oss lite i taget, vad har vi för valmöjligheter egentligen.....inga alls..traskar vidare på sjukstigen är mitt motto och se glad ut i den mån orken finns.
Min egen nedtrappning som är avslutad i Mars någon gång gör mig vettskrämd, för jag vet nästan vad som väntar mig när min kropp ska klara sig utan cortisonet. Blir jag riktigt dålig sliter jag håret av läkaren. Har haft riktigt ont under denna första period, men jag biter i hop och försöker härda ut. Jag vill inget hellre än sluta med cortisonet, så jag får se hur det hela avlöper.
Hoppas du mår lite bätte nu för att inte säga ännu bättre.
Vinkelevink från en strålande sol som skiner, varvat med några flingor snö.
http://enstrimmaljus.blogspot.com
Margus
19 februari 2012 22:01
Jodå, tack... det rättar upp sig lite i taget.
'Traska vidare på sjukstigen' ... bra uttryck! Gott att inte vara ensam på den, vi får trösta och uppmuntra varann.
Ibland blir det verkligen en dörr rätt i nyllet, en väg man trodde var öppen... men nejdå.
Hoppas du tar nedtrappningen stilla och försiktigt, du vet ju nu hur det kan gå. Hoppas det bästa för dig!