Nu pustar man ut efter alla veterinärresor med Sussie. Hon har hittat en lagom undanskymd plats som sin, på en liten gren invid den nu stängda utgången till voljären. Där får hon begrunda sin nya situation och det kommer att ta tid.

Brooklyn, Sussies 'sladd' från förra året, är lite stökig. I sin bästa ålder, frustrerad av testosteron och utan egen flicka. Samtidigt ganska barnslig och vet inte riktigt var han ska göra av sina känslor. I morse körde han först bort morsan från matskålen, för att i nästa stund tigga som en bebis om ömhetsbevis... hehe. Han kanske ångrade sitt utfall.

Thomas som fått avbryta häckningen vet inte heller vart han ska ta vägen nu när Sussie vill vara för sig själv. Således började Thomas desperat flörta med Pappis fru Topsy (försöka duger) när hon hade rast från sin holk. Hon såg lätt uttråkad ut. Thomas trodde just då att han hade chans (karlar!) och försökte gå med henne in i holken när Pappi gått ut....

- I helsikke heller, röt det från Pappi i en flygande attack. Modstulen återfördes Thomas till bister verklighet och satt sen hela kvällen i närheten av lilla frun, så långt från pappa Pappis holk han kunde komma. I ett samhälle måste vissa regler följas!

Många ärenden till fågelhuset har det blivit. Kikat in genom fönstret för att se vad som händer och vem som gör vad. Bästa beskedet är att Sussie faktiskt stödjer på foten. Alltså är den nog inte öm.

För övrigt har vi märkt klart 25 risfågelungar i holkarna. En tröst nu när kanarieflickorna slarvat till det. Flera honor har ruvat och även kläckt fram ungar, matat några dagar men sen har bebisarna dött. En teori är att hanarna drev på för hårt så att flickorna drogs med i 'karusellen' innan deras hormoner var riktigt redo. Har faktiskt ingen bättre förklaring. Hanarna var tack vare den varma förvintern redigt på tårna, såpass att vi måste flytta tre av dem till Royal Suite.

Nu ligger flera honor på nya ägg. Stämningen är nu mer harmonisk och hanarna har dämpat sig. Unga honan Filly har två ungar som matas duktigt av henne och Robin. De verkar kraftiga och har nog - ta i trä - passerat den kritiska tiden. Så livets mirakel är inget självklart, och varje gång det lyckas är det stora nyheter. Vi tassar runt, kikar och håller tummarna.

Det är inte alla förunnat att salutera och kalla till presskonferens när det lyckats, som prins Daniel fick göra idag när en ny tronarvinge fötts. Det får ske via mig här i bloggen istället.

 

Kjell E

24 februari 2012 07:35

Nu verkar du ha fullt upp, men det syns som du trivs.
Det är väl bara att hoppas att Sussie repar sig.
Nästan lite Lejonbeteende på Kanariehanarna?
Vad gör man inte för att komma till igen?
Du får klara dina födslar själv, den där i Stockholm är mer än lovligt assisterad.
Hörde på morgonen, att Tyskarna tar åt sig en del av äran, tillverkningen skulle ha kunnat ske där.
Ja, jag säger då det.
Ha det bra och jag hoppas du får lite vila inemellan.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

24 februari 2012 21:51

Ståhejet kring sessan är helstolligt och lite lustigt att studera på distans. Jovars, det är fullt sjå, men man får distansera sig här med för att inte gå i spinn, hehe. Idag har vi bara slappat.

 

Ruth

24 februari 2012 18:41

Underbart att Sussi är på bättringsvägen, det värmer mitt hjärta. Trist när det dör hela kullar, men naturen är svår att rå på när saker och ting inte stämmer enligt reglerna. Livet är grymt sa grisen.
Hoppas ni får en fin och vårlik helg.
Kram.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

24 februari 2012 21:54

Även om det strular mer än lovligt ibland, så är det en tröst att vi människor inte rår på allt. Då skulle vi fått hybris allihop.
Go helg till dig också.
Klem

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...