Vad är det som ligger på gruset efter ett dygn i blåst och duggregn och tjuter så övergivet? Ingen fågelunge, men väl… en liten hörapparat - Husbondens "ena öra". Han blev helt lycklig över återseendet.

Den förlorades i går när han brådstörtat gav sig iväg till Grannstadens Byggmax för att köpa klickgolv till övervåningen. Det billigaste golv vi någonsin köpt. Det kunde ha blivit det dyraste. Att tappa bort Landstingets ägodelar är nog ingen god affär.

Tappet måste ha skett när han tog ur den för att ringa hem. Den hamnade i fickan och måste ha fallit ur där han stod just då. På parkeringsplatsen! Förlorad för gott, trodde vi. När vi sovit på saken anträddes ny resa på nyter kaluv. En överkörd apparat är väl bättre än ingen alls… tänkte vi. Så är det med reservdelsåldern. Bra med hjälpmedel, så länge de sitter fast.

Klicka för större bilder

Husbonden rattade in på p-platsen och pekade: ”där… stod jag”. Och… DÄR LÅG DEN. Helt intakt! Ingen hade kört över den – på ett helt dygn. Och den funkade. Halleluja – makterna var med oss. En extra resa på 10 mil för 150 kronor var det värt. Och vips var golvet åter det billigaste golv vi någonsin köpt.

Billigt golv har såklart ingen superkvalitet. Men man vill ju inte till framtida husköpare överlämna en gammal heltäckningsmatta med rester efter 20 års hundinnehav. Alltså blir klickgolvet en hygienisk ersättning för denna. I ett sovrum på övervåningen där det endast tassas barfota morgon och kväll. Behövs ingen slitstyrka där.

Någon bor i vedstapeln. Varje natt lyser det i 'ett litet fönster' längst upp till vänster i den, en liten bit under toppen. Ser så varmt och ombonat ut där borta i mörkret. Klart man fattar att det är ett ljusfenomen av nåt slag, men det ser så mysigt ut att jag faktiskt inte vill ha den vetenskapliga förklaringen. Låter det bara vara som det är. Och ger fantastin fritt spelrum.

                      Klicka för större bild

SNÖ... enochenhalv decimeter! Två steg tillbaka. Vad göra?

Möblerat om i Lilla Huset. Fick min efterlängtade mysvrå.

Husbonden har stretat emot...  "Man KAN inte sätta två soffor sådär!"

- Joho, då.

- Fåtölj, då?

- Min rygg klarar inte fåtöljen.

- Men det ser ju inklämt ut.

- Nähähäedå. Precis vad jag behöver.

       Klicka för större bilder  

Det finns dagar då allt går i dimma och det tarvas en riktig lutare genast. Det har funnits stunder då jag irrat omkring som en hemlös vålnad förstörd av trötthet för att jag inte vet var jag ska lägga mig. Ligga i tv-soffan - en nödlösning. Sitta i tv-soffan - ännu mer nödlösning.

Här kan man sitta uppkrupen med stödstrumpeben i högläge för att inte stumna. Kuddar, filtar, läslampa, you name it. Vid behov kan man kasa ned till liggställning och samtidigt se tv-bilden utan att vrida sig ur led. Perfekt. Måste åtminstone prövas.

Och även om vårvärmen förutspås komma nu och soffhörnet byts mot solstol i det fria är det 'bäddat och klart' för just de stunder då det behövs som bäst. En väl använd parentes!

Till kvällens Antikrunda är det skarpt läge för mysvrån..

För en stund sen orkade jag inte ens förmå mig till dagens inlägg. Nu, efter kvällens ruggiga krimdeckare, är jag tvungen att skriva av mig. Annars kan jag inte somna i natt. Brrr. En legal "avskrivning"... hehe.

Lilla Huset har en ny kriminalfavorit, kommissarie Banks. För att han är så mänsklig, och hygglig mot sin personal. Tyvärr medföljde några halsskärningar med kvällens avsnitt… huuuuh.  Nu är jag igång, så icke ett ord mer om dessa. Bort, bort, bort. Förpassas härmed till Glömskans Dal. Flyr in till fåglarnas värld.

Våren kom av sig lite idag. Fem minus i morse. Dammen som var på väg att tina upp fick en ny isskorpa. Stackars små fiskar därnere, vad de får vänta. Och kolstrasten som höll en ljuvlig konsert i går morse, långa drillar utan pauser, har varit tyst. Undra på det.

Klicka för större bilder

Tog dåliga bilder av nymfungar i holkarna i morse. Fem ungar hos Sigge och Isadora, två hos Gustaf och Lili. Pappi och Topsy hade också några små fjunungar men båda föräldrarna låg kvar och vaktade. Lika bra det för fotandet gick uschligt. Knepigt värre att stå på stege och trassla in kamera och huvud under holklock alldeles intill taket…! Hur jag än försökte ville inte den rätta skärpan infinna sig.

Vårens enda kanarieunge är snart redo att hoppa. När alla andra flickor slarvat med sina familjebildningar är fjolårsungen Filly den enda som lyckats mata upp en enda unge. Hon och Robin turas om och ungen kikar nu blygt över bokanten. Man blir alldeles varm om hjärteroten när det funkar.

Esther som tjuvstartade på golvet vid nyår har just lämnat sitt andra bo utan resultat. Hennes 'make' Hugo deppar när han är sysslolös, inga ungar som behöver hans hjälp. Paret var alldeles för duktiga förra året, de gick liksom inte att hejda. Sånt straffar sig.

Tuvalisa ligger på ett antal ägg, i skyddat boende i en trång bokorg. Verkar vara allvar denna gång, hon är koncentrerad. Hoppas hon får lön för mödan.

Flörtis har kläckt en unge i sitt andra bo. Det var hon som i fjol räddade livet på en övergiven unge, Parveln. Nu är det ombytta roller, han matar och månar om sin ruvande fostermor. Kanske är det han som är fadern? Nu hålls tummarna för att det lyckas där. Knack, knack... ta i trä...

I risfågelholkarna skriks det högljutt efter mat och föräldrarna gnor. Några holkar har så många som sju-åtta ungar och de växer så det knakar. Har jag sagt det förut? Det förtjänar att upprepas. Risfåglarna är såå duktiga föräldrar.  

Ojdå, tuppade visst av en stund efter Antikrundan. Några chokladbitar ska väl ge lite energi för ett inlägg så här strax före läggdags. Hann med en stund i solen efter lunch innan det var dags för PRO-cirkeln. Märkligt vad livsandarna vaknar till liv i vårljuset. Ormvråkarna seglade ropande omkring i återseendets glädje. Och gåsflockarna flyger åter över oss - som om de aldrig varit borta. Almanackan är tom, och nu ska här njutas.

Sussie är aningen mer alert efter sin skada. Hon lämnar oftare sitt gömsle för att delta i flocklivet. Men foten irriterar henne väldigt... Dumma fot, tycks hon säga och pillar ofta på den. Ena tån ser lite svart ut på bilderna, hoppas det ser värre ut än det är. Kanske får vi fånga in henne för att studera i närbild. Hon har hittat en ny viloplats ovanpå en tom holk, där hon ostörd kan sätta ner foten.           Klicka för större bilder.

Sista lasset med stockar nådde vedbacken idag. Grannen kom med traktorn och hjälpte till. Husbonden har slitit klart med allt som var 'inom räckhåll' men detta träd hade hamnat uppe på berget. Alltför långt för att ta med mannakraft. Stammen kapades i flera delar och kördes hem. Skönt.

Grannens fru ringdes in för avslutande kaffepaus med byskvaller och hon kom strax farandes per bil. Samtalsämnen saknas aldrig... Vägföreningens väl och ve är ett kärt ämne, särskilt så här i tjällossningen. Vår vägbit (fotot) hör till de bättre. Värre är det en bit bort med djupa spår i leran. Ja, så djupa att bilen riskerar bli hängande på mittsträngen. Måtte det snart rätta till sig.

Äggröra med prinskorv blev dagens hastigt påkomna lunch och sen blev Husbonden så inspirerad att han kubbade upp även de sista stockarna. Kvar är nu "bara" klyvning och stapling innan Stora Vårtorken sätter in.

Fiskdammen tinar försiktigt trots nio plusgrader. Isen blev tydligen megatjock under kort men intensiv köldperiod. Där nere under isen syns guldfiskarna endast som en röd massa. Stillsamma i halvdvala. Och ja... vi har sett dem röra sig.          Klicka för större bilder

För övrigt är Kompisens överklagande klart. Skrev merparten i går medan adrenalinet pumpade på i ren ilska över försäkringskassans oförskämdheter. Blev så rosenrasande vred att jag fick avbryta mitt i. Tappade koncentrationen halvvägs. Tillsammans redde Kompisen och jag ut virrvarret idag och skrivelsen kunde bli klar. Ska nog återkomma i bloggen om Fk:s senaste obstruktioner. De är mer än lovligt ondsinta nu, vill jag påstå. 

Klyva, klöv, kluvit... och det vart kluvet. Husbondens bästa hjälpreda så här års är utan tvekan vedklyven. Utan den hade axlarna tagit stryk. Vedhögen växer och växer och snart kommer årets bästa torkväder. Det gäller att bli klar och utnyttja detta.

Två träd kvar att hämta fram och klyva. Grannen kommer med traktorn i morrn. För att tjäna lite tid och kraft. Husbonden har slitit bra som han har. Och här står man handikappad och kan bara fotografera den ståtliga resen. Inne i vedbon har vedstaplarna sjunkit betydligt, men nu är det mildväder.

Plus 11,5 grader idag som mest. Ljumma vindar och mycket vårligt.

Själv sitter jag vid datorn med kompisens överklagande till FK. Ska inte orda om detta just nu för jag har huvudvärk och benen känns tjocka som trädstammar. Mycket rumpsittande idag. Det kommer bättre dagar.   

Thomas och Sussie har gosat med varann idag. Nej, hon är nog inte bättre i foten och sitter oftast för sig själv. Men så satt de plötsligt tillsammans på tjocka repet och plockade varann och kelade. Faktiskt vid två olika tillfällen. Och Sussie lyckades hålla balansen trots sin skadade fot. Det var dom värda!

Några ägg har kläckts i nymfholkarna. Föräldrarna trycker hårt därinne men man kan vid besiktning se små skalbitar vid sidan om, och då vet man... Dessutom går det åt en del kokt ägg.

Nu hörs matningen av risfågelungarna i holkarna. Härliga ljud. Precis som det ska låta i barnkammaren! Men det är inte lika roligt som när kanarierna matas, där allt sker så öppet. I holkarna är det slutet och skyddat. På maten är det strykande åtgång.

Kvar i mentala ryggsäcken ligger nu ett enda ärende och skramlar. Ett nytt överklagande till Försäkringskassan för kompisen AL. Det ska väl gå på rutin, hoppas jag. Dock togs idag en mellandag för att känna mig ledig - samt njuta av snöfallet. Husbonden tog ledigt från veden och bakade bullar och sockerkaka. Lyxigt.