Ojdå, tuppade visst av en stund efter Antikrundan. Några chokladbitar ska väl ge lite energi för ett inlägg så här strax före läggdags. Hann med en stund i solen efter lunch innan det var dags för PRO-cirkeln. Märkligt vad livsandarna vaknar till liv i vårljuset. Ormvråkarna seglade ropande omkring i återseendets glädje. Och gåsflockarna flyger åter över oss - som om de aldrig varit borta. Almanackan är tom, och nu ska här njutas.

Sussie är aningen mer alert efter sin skada. Hon lämnar oftare sitt gömsle för att delta i flocklivet. Men foten irriterar henne väldigt... Dumma fot, tycks hon säga och pillar ofta på den. Ena tån ser lite svart ut på bilderna, hoppas det ser värre ut än det är. Kanske får vi fånga in henne för att studera i närbild. Hon har hittat en ny viloplats ovanpå en tom holk, där hon ostörd kan sätta ner foten.           Klicka för större bilder.

 

skogsfrua på dal

2 mars 2012 20:55

Stackars pippi med onda foten men vingevajsing hade varit värre väl:-) Förstår att det är livat i holken dessa vårliga dagar, det avspeglar sig på oss också. Man lever upp.
Härligt med fåglar som återkommer till våra trakter även om de flesta bara passerar. Har bestämt oss för trandansen i år, det är ju skämmigt att aldrig ha sett den.

Ha en fin helg!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

2 mars 2012 23:31

Du ska absolut se tranorna på ort och ställe. Tårarna flödade på mig. Jag unnar dig samma upplevelse.

 

Ruth

2 mars 2012 22:24

Fina lilla Sussie, hoppas hon fixar det däringa trista med sitt ben, nog svider det i hjärtat när dom inte mår bra.
Fotade en fågel i dag, kika om jag har satt rätt namn på arten, vet att du är proffs på detta området.
Hoppas ni får en riktig fin och varm helg.
Kram vännen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

2 mars 2012 23:32

Har redan kollat, sparv- eller duvhök påstår jag. Vi har dem här året runt.

 

Erika

2 mars 2012 22:31

Ja det var då en riktigt bråkig fot! Nymfar är ju fantastiska fåglar. Jag hade bestämt mig för att inte ha nymfar igen efter att jag hade två killar, varav en var handmatad, som inte gick ihop och som var olyckliga och skrek väldigt mycket. Sen kunde jag helt enkelt inte låta bli och mina nymfar är bland det mest personliga jag har här hemma! Såna raringar de är!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

2 mars 2012 23:34

'Nufforna' är ju så VÄNLIGA. Och om foten... ja, man får inte ge upp för tidigt. Det KAN ta tid att lära sig vara handikappad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...