För en stund sen orkade jag inte ens förmå mig till dagens inlägg. Nu, efter kvällens ruggiga krimdeckare, är jag tvungen att skriva av mig. Annars kan jag inte somna i natt. Brrr. En legal "avskrivning"... hehe.

Lilla Huset har en ny kriminalfavorit, kommissarie Banks. För att han är så mänsklig, och hygglig mot sin personal. Tyvärr medföljde några halsskärningar med kvällens avsnitt… huuuuh.  Nu är jag igång, så icke ett ord mer om dessa. Bort, bort, bort. Förpassas härmed till Glömskans Dal. Flyr in till fåglarnas värld.

Våren kom av sig lite idag. Fem minus i morse. Dammen som var på väg att tina upp fick en ny isskorpa. Stackars små fiskar därnere, vad de får vänta. Och kolstrasten som höll en ljuvlig konsert i går morse, långa drillar utan pauser, har varit tyst. Undra på det.

Klicka för större bilder

Tog dåliga bilder av nymfungar i holkarna i morse. Fem ungar hos Sigge och Isadora, två hos Gustaf och Lili. Pappi och Topsy hade också några små fjunungar men båda föräldrarna låg kvar och vaktade. Lika bra det för fotandet gick uschligt. Knepigt värre att stå på stege och trassla in kamera och huvud under holklock alldeles intill taket…! Hur jag än försökte ville inte den rätta skärpan infinna sig.

Vårens enda kanarieunge är snart redo att hoppa. När alla andra flickor slarvat med sina familjebildningar är fjolårsungen Filly den enda som lyckats mata upp en enda unge. Hon och Robin turas om och ungen kikar nu blygt över bokanten. Man blir alldeles varm om hjärteroten när det funkar.

Esther som tjuvstartade på golvet vid nyår har just lämnat sitt andra bo utan resultat. Hennes 'make' Hugo deppar när han är sysslolös, inga ungar som behöver hans hjälp. Paret var alldeles för duktiga förra året, de gick liksom inte att hejda. Sånt straffar sig.

Tuvalisa ligger på ett antal ägg, i skyddat boende i en trång bokorg. Verkar vara allvar denna gång, hon är koncentrerad. Hoppas hon får lön för mödan.

Flörtis har kläckt en unge i sitt andra bo. Det var hon som i fjol räddade livet på en övergiven unge, Parveln. Nu är det ombytta roller, han matar och månar om sin ruvande fostermor. Kanske är det han som är fadern? Nu hålls tummarna för att det lyckas där. Knack, knack... ta i trä...

I risfågelholkarna skriks det högljutt efter mat och föräldrarna gnor. Några holkar har så många som sju-åtta ungar och de växer så det knakar. Har jag sagt det förut? Det förtjänar att upprepas. Risfåglarna är såå duktiga föräldrar.  

 

Berit Elisabet

4 mars 2012 12:10

Du, den där Försäkringskassan - har ni några särskilt jävliga personer där hos er, eller är det alltid så här? Hur i helsike kan det få fortgå??? Bara att vara tacksam över att det finns sådana som du, som tar sig an din väns situation!
Underbart ändå att det finns fåglarna att hämta glädje och livsvilja hos. Jag blir alltid så glad och varm om hjärtat när du skriver om dem.
Och lille Parveln... underbart!

http://beritelisabet.blogspot.com

Margus

4 mars 2012 23:05

Ja, man får vara innerligt tacksam att man själv är utom f-kassans klor (tror man... haha...vem vet?). Lättare att föra en annans talan än sin egen.
Denna f-kassan är då inte kloka, den saken är klar. Ja, djuren... håller oss vid liv... eller hur.

 

Väninnan

4 mars 2012 17:23

Nu har uttrycket ”gapa som en fågelunge” fått ett ansikte. Vad det jobbas på i fågelhuset! Att föra släktet vidare ligger väldigt djupt. Hoppas på många lyckade häckningar.

Margus

4 mars 2012 23:06

Hoppas är allt man kan göra. Resten står fåglarna själva för. Tur att människan inte kan styra allt.

 

Erika

4 mars 2012 19:38

Visst är det skönt att få fly iväg till djuren då resten av världen inte känns så vänlig? Underbara bilder!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

4 mars 2012 23:07

Sant. Djur och natur ger tröst.

 

Ruth

4 mars 2012 23:41

Jag tittar aldrig på kriminalfilmer, tycker det är för mycket blod och lidanden, jag far så illa inombords av våld, vet ju att det bara är en film, men sådant sker också i det verkliga livet.
Då är det trevligare att blicka in i din barnkammare där nya liv ser dagens ljus. Inte är dom söta när dom kryper ur ägget, men sedan blir dom bedårande.
Kram och god natt.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

5 mars 2012 18:43

Håller med, föredrar kriminalare där mordet redan är avklarat och inte är för makabert. Sen är det intressant att följa utredningsarbetet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...