Stillestånd i bloggen. Eller rättare sagt i hjärnan. Två köriga veckor kräver sin tribut. Därtill tarvades utryckning till Grannbyn i diverse ärenden även idag. Men nu är det tomt på agendan ett tag framåt. Ack, vilken lisa. Älskar tomma almanackor!

Lilla Huset följer på tv Stormen Simones framfart å landets syd- och västkust. Reportrar placeras ut i svarta naturen med flaxande hår, men av stormen synes enbart en flygade takplåt och ett fällt träd - det är ju mörka kvällen. Stormen har haft osmaken att dyka upp i dunklet. Sambandsledare intervjuas för att svara på frågor om vilka åtgärder som vidtagits, men de är så sambandstränade att de inte kan ge exempel på inställda tåg osv. utan bara pratar ledningsgrupper och sambandsövningar. Torftigt och verklighetsfjärmat, om man frågar mig. Än värre blev det när en från räddningstjänsten svarade att de var beredda på "worst case scenario". På engelska. Vilken värld!

Rapporterna blir nog lite mustigare i morgon när man följer upp vad som tilldragit sig efter mörkrets inbrott. Hoppas det inte blir för jobbigt för folk som drabbas. Vi som bor lite längre in i landet har hittills inte märkt något. Ett tag var det till och med kav lugnt. Men i skrivande stund hörs faktiskt piskande regn mot Lilla Huset och lite ökad blåst.

För övrigt...

har finansminister Anders Borg gjort en plötslig kovändning i frågan om riskkapitalister i skolan. Nu ska man kräva långsiktiga, uthålliga och kompetenta ägare till skolorna. Minsann. 

Jag vill bara erinra om att han i riksdagen för bara en månad sedan upprört skrek följande:

"Det är väl självklart man ska ha avkastning på insatt kapital!"

Hånflinade, drack kaffe, skrev lappar och tittade i mobilen.

På fråga från S ”om detta är en bra hantering av skattemedel” skrek han vidare:

"Det är väl självklart att privat verksamhet ska inhandlas till offentlig sektor, allt annat är ju jättekonstigt! Och det är ju jättemärkligt att just i några branscher ska vi säga att där kan vi inte acceptera lönsamhet! Lönsamhet är en hörnsten i fri marknadsekonomi precis som fri etablering!"

Här lät han ungefär som Maud Olofsson, C, sa en gång i en partiledardebatt: ”det är ingen skillnad på att lägga asfalt och att driva skola” (partiledardebatt om friskolors rätt att ta ut vinster).

Bevisligen är det skillnad! Det börjar i alla fall svenska folket förstå. Numera.

Hängt på facebook som en annan fjortis... i dagarna tre. Fast det sägs att ungdomarna övergett FB till förmån för Instagram och annat. Facebook lär vara medelklassens forum numera... f-n trot, men när det gäller "min" grupp stämmer det: Gamla västgötaspetsgodingar. En grupp där man laddar upp bilder på gamla västgötaspetsar, dvs. kronologiskt gamla - från förr i vä'la alltså. Och allra helst HISTORISKA.

Orsak till det intensiva 'hängandet' var att jag lade ut några av mina äldre bilder från familjealbumet. Och då gruppen

följs av 196 fantaster som 'tittar', 'gillar' och 'kommenterar' hör det till normal hyfs att man följer upp och svarar. Mobilen surrade i ett... zzzz zzzz... Det där orkar man inte med för länge i taget.

På bilderna syns min första tik Jackie, hennes pappa Agge samt morfar Jackson. Vi snackar 1970-tal. Jackie var min skugga i drygt tolv år. En klok tjej, det var hon och jag. Följde mig överallt, i lagården, på reportagejobb, låg i mitt knä när jag körde bil - så stilla, så stilla, väntade tålmodigt och tyst när jag var upptagen. Hon älskade att bli fotad. Vi hade en valpkull 1977, fem valpar. Och vi tävlade bruks/spår i flera år - som ett av de första västgötaspetsekipagen på den tiden. Hon var född i Fyrunga där föredraget hölls häromkvällen.

"Svarta skärmens skräck"fick sin lösning häromdagen. Gamla stordatorn gav upp och visade med önskvärd tydlighet att slutet var förestående. Hårddisken var paj, precis som en kommentar påpekade. Hoppades att hårddisk nr 2 i datorn skulle kunna ta över, men även den var slut enligt datadoktorn. Okej. Slut är slut. Tack och goodbye. Hårddiskarna är nu destruerade av Husbonden och snart väntar Sista Resan till 'avfallsstationen'.

Förr hade detta varit katastrof. När man bara hade en dator. Nu är man garderad på ett annat sätt. Blir inte lika ställd. Och den gamle som tjänat troget i tio år gick parallellt som "reservist" (dvs. soldat som tas in för förbandsövningar med jämna mellanrum) på slutet till lite surf och spel. Och livet går vidare...

Hjärntrusten har sammanträtt igen…

En hel förmiddag gick åt för att ladda mobilen med årskort för surf. Telias sajt är ENORMT RÖRIG.

Vi tryckte fel förstås. Surftiden höll på att gå ut – måste ordnas. Teliasajten är felanmäld nu. Det GICK INTE ATT LADDA SURFKORT där det var meningen. Undra på att vi tryckte fel.

Enda fungerande sättet att ladda ’årskort surf’ till mobiler visade sig vara Teliabutik (hahaha – på landsbygden!!!) och via Wy Wallet (en virtuell plånbok för mobiler - och datorer – vilket ledande telebolag gemensamt har öppnat) FÖR SÄKER BETALNING.

Så inihoppsan säker att det tog två vuxna normalbegåvade minst en timme bara att skapa den, begripa den och ladda mobilen. Och sen var det lunch! Hela förmiddagen hade gått!

Den ”bortglömda röntgen” som Alingsås Sjukhus ringt Husbonden om (efter att precis ha kommit hem från röntgen i förra veckan) visade sig INTE GÄLLA HONOM. Åkte alltså helt i onödan. Detta fick han veta efter lååång tid i väntrummet. Och sen sprang alla som yra höns ett bra tag och letade i journaler och vrår efter vad som kunde vara fel…  Tills det stod klart att sjukhuset gjort fel. Husbonden skulle inte alls röntgas på nytt – det räckte med den röntgen han redan gjort. 2 x 3 mil i onödan!!! Och inte nog med det. Efter allt strul hade han fått en p-bot på bilen (300 kr). Vilket dock sjukhuset lovade ta hand om. F-n trot. Kan de inte sköta sitt ordinarie jobb, hur ska de då kunna stoppa en p-bot? Vi får se…

Således åt jag ensam för att komma snabbt iväg på årlig influensavaccination. Rena skiftgången. Vi sågs i dörren, typ. På apoteket passade jag på att reklamera ett par stödstrumpor. Mabs (tillverkaren) trasslar så det är inte sant. Inte första gången som Bloggen får ta emot detta.

Jag har under flera år hängt med i otaliga förändringar av material, storlekar, förpackningsdesign – och beteckningar. Nu har dom t.ex. några som heter Original cotton samt Cotton knee. Hur lätt blir det!

Nå… Nu… när jag äntligen lärt mig vilka jag ska ha, hur både strumpa och paket ser ut och dess olika namn… så har Mabs STOPPAT NER FEL STRUMPSORT I DET PAKET JAG SKA HA…!! Så galet så man finner bara inte ord. Två paket med samma fel! Därav reklamationen. Det tog en stund, kan jag säga, innan apotekschefen hängde med i svängarna. Av detta samhälle blir vi alla lika röriga.

Jag vill nu kunna utkräva skadestånd för sveda och värk!

En innehållsrik vecka kröntes med fredag i hemmets vrå med avfrostning av frys, städning för marsvin samt kaffegäster på ’genomresa’. Textilkonstärinnan C med make tittade förbi och lämnade nygjorda muddar till mig (och något vi ska ge bort i julklapp). Som jag har letat i flera år efter såna där handledsmuddar eller pulsvärmare eller vad de kallas, men inte funnit några tillräckligt tilltalande. Plötsligt låg de bara här på bordet…!

Idag bjöds underbar lunch hos Vännerna och utbyte av senaste nytt – dvs. en hel del. Nya mobilen konstrar (säkert mitt fel) så jag behöver verkligen paus från den! Således ägnades två och en halv timme åt något så ovanligt numera som kvällens TV-TEATER. Carin Mannheimers pjäs ”I sista minuten” om tre åldrande väninnor i övre medelklassen som försöker klara sig själva och fylla dagen med kvalitet och innehåll. De vill klara sig utan hemtjänst och har upplevt 1960- och70-talens kollektiv. Riktigt kul och med en oväntad upplösning på slutet. Ses på SVT Play HÄR.

Nu ser jag fram emot flera dagar i hemmets lugna vrå. Här finns massor att pyssla med. Och knyta an till flera tappade trådar efter alla utryckningar.

Körig vecka... Ultraljud för mig ena dagen, datortomografi för Husbonden andra dagen. Än hit, än dit… två olika sjukhus. Besked dröjer i vanlig ordning. Dock hade sjukhuset glömt att ta ännu en bild på Husbonden. DET beskedet dröjde inte – redan samma dag ringde de och ville att patienten skulle återkomma snarast! (Antar att det ska ske för egna pengar också… hur tänkte man här…) Där har vi det igen: Kunden/Patienten ska sköta personalens jobb! Överallt, hela tiden. Knepig utveckling. Sen till frissan idag. Hann lämna in trasiga datorn till datorsjukhuset innan dess. Undersökning väntar. En titt in till lille Oliver som växer och gror. Somnade på stört i nya soffan hemmave' - energin räcker inte långt när man går på reserven för jämnan.

Den svarta skärmen med vit text på datorn är rena skräcken. Med en enda blick konstateras att INGENTING ÄR SOM DET SKA. Här är man inne i BIOS-systemet, något en vanlig dödlig ”användare” inte fixar. Fy attan. Hela kroppen reagerar, strupen snörs åt, hjärtklappning ökar, blicken blir stirrig. Det handlar om Husbondens dator, den med Windows XP. ”Du, vad gör jag nu?” frågar han optimistiskt…

Man begriper inte ett jota. Något med processorn är det, så pass kan man läsa. Men när orden Boot, Master och Slave dyker upp slår larmet på… RÖR INGET!

Längst ned står ”press F1 to resume”… Vad ? Inte gissa nu… Googles översättning ger besked ”återuppta”. Kan ju inte vara fel. Vi tryckte på F1 och datorn startade om PÅ RÄTT SÄTT. Puh…

I såna lägen är det bra med fler än en apparat. Stress- och alarmreaktionerna härrör från förr i tiden, när man bara hade en dator och var helt ställd när skärmen blev svart.

Men saken är ingalunda löst. Problemet kvarstår. Tre kvällar å rad har XP:n startat så där. Något vi måste ha hjälp med. I kväll fotades skärmen. Ska bibringa bilden till Byns databutik för råd. Har moderkortet kapsejsat igen, tro. Den där modellen ”käkar” moderkort…

”Det som inte dödar, härdar” tröstar jag mig med efter en heldag med mobilen. Eller ”lilla fickdatorn”, som vi också kallar den nu. En samlad hjärntrust har sammanträtt vid köksbordet och lyckats med både googlekonton och gmail. Husbonden som aldrig trodde sig om att vare sig googla eller maila kan nu ’allt’ om detta. Nu är han så datavan att han till och med löser problem på min mobil! Impad!

En heldag med problemlösningar, snacka om hjärngympa… Det långa sammanträdet ajournerades emellanåt för promenad på sex km, lunch, renbäddning i sängar, dammsugning och badrumsstäd samt för ta hand om djuren.

Orsak till ’mötet’ var skrämskottet i går. Kikade på kommande faktura för mobilen där Internettrafik plötsligt kostat 148 kr..!!! Trots att jag betalat 600 kr för årssurf! Telia bekräftade att det var rätt, ”årssurfen gäller bara för refillkonton” - och jag hade ett fast abonnemang. TÄNKTE INTE PÅ DET... Detta byttes på stört - trots uppsägningstid på tre månader (mångårig kund). Bekräftelse på refillkontot kom i morse (puh...). Och då skulle årssurfen registreras… Sen var sammanträdet igång.

Och bara en tekniknörd kan associera soppåsens logga med gmail-ikonen... hehe!

”Jag bad om styrka, och jag fick svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom, och jag fick problem att lösa.
Jag bad om välgång, och jag fick muskler och hjärna att arbeta...
Jag bad om mod, och jag fick faror att övervinna.
Jag bad om kärlek, och jag fick människor i nöd att hjälpa.
Jag fick inget jag ville ha.
Jag fick allt jag behövde.”

Passande visdomsord från ’okänd’ via facebook.

En sån där dag då det inte blev nåt vettigt gjort. Startade med utmärkta föresatser och lång att-göra-lista i huvudet. Dagens Rätt åkte in i ugnen på en timme varpå jag tyckte mig ha väldigt mycket tid över. Då solljuset äntligen var rätt fotades mina senast köpta kläder från Gudrun Sjödén med fascinerande färger. Fattar inte hur vanlig lin/bomull kan ha en sådan lyster. I skugga är plaggen avsevärt mörkare, men i starkt ljus skimrar de. Den orangebruna har rentav kopparlyster.

Är mycket förtjust i den här modellen som oftast kallas artistrock, ibland något annat. Sjödén (kulturtanten) vill väl ha variation, kan jag tro. Den färgglada scarfen ryckte jag åt mig inne på Cassels för reapris.

När det var klart och marsvinen fått rent hus, var maten klar. DÅ upptäcktes att jag GLÖMT att koka ris till köttgrytan! Hur kan en timme gå så fort? Rusch utbröt i köket.

Resten av dagen irrade jag mest omkring. När jag väl satt händerna i nåt ringde telefonen, och så höll det på. Tappade orienteringen, kom ur rytmen och hamnade vid nya mobilen. Den är en prövning. På livstid.

Trastarna far omkring i trädgården och frossar i alla bär. Svårt för dem att hitta mask p.g.a torkan. Först tog de mispelbären, sen aronians lite strävare och nu är det rönnbär för hela slanten. De har räckt länge. Massor med koltrastungarar i år. När de inte äter bär flyger de mest omkring och busar med varann. Flera morgnar i rad har jag hört dem sjunga långa drillar. De övar väl som bäst inför vårens konserter.

Dopinbjudan från lille Oliver Karl Oskar damp ned i brevlådan. Och Husbonden firade sina två år som pensionär genom höstgrävning i rabatterna. "Kommer tillbaka i gryningen", sa han och försvann. Men när kylan kröp på kom han allt in i värmen. Det var ju fotboll på tv. En ödesmatch som tacknämligt slutade med vinst.