Ordtestet är en rolig sysselsättning på lediga stunder. Riktigt nöjsamt om man får bra resultat förstås. Det här är riktigt knepigt. Man kan göra det om och om igen, och alltid lär man sig något nytt. Mitt genomsnitt ligger på 18 rätt av 20. Och visst kan det reta en när man inte får mer än 15. Fast det är egentligen fullt begripligt, för jag vet inte var man hittat alla luriga ord som nästan aldrig används. Behöver en vanlig medborgare egentligen kunna alla dessa, tänker jag.

Några exempel på de mer kluriga:

Kapriciös (nyckfull), dityramb (lyrisk dikt), soulagera (trösta), auskultera (avlyssna), karitativ (vårdande), insidiös (lömsk), schveita (hamra ut), bukolisk (pastoral), enständig (envis), putrid (rutten), varkunna sig (förbarma sig), krenelerad (försedd med tinnar), misskundsam (barmhärtig), limes (gräns) och officinell (erkänd som läkemedel).

Detta är ungefär som - eller kanske en del av - högskoleprovets test för ordförståelse, med fyra riktigt listiga alternativ per ord. Lätt att gå i fällan där. Ordtestet kan göras i grupper om 10, 20 eller 40 ord per gång. Jag brukar välja 20 för att få svar inom rimligt intervall. Det kan göras om och om igen.

Till ordtestet hittar man här: http://ord.relaynode.info 

Denna dag närmar sig sitt slut. Mörkret har lagt sig över oss. Inget vettigt fick vi gjort. Sökte uppgifter på nätet som skulle skrivas ut. Blev jobbigt. Lade ner initiativet. Husbonden vankade rastlöst utan ideer. Fick ett ryck före skymningen och tänkte sig till garaget, men gav upp. Satte sig att läsa Hemsöborna ett par timmar. 

Vinden drar ogästvänligt runt knuten. Trots ljumma plusgrader. Inte blev det någon promenad heller. Torrspricka på tummen bultar och svider. Lindrades av Compeed. Domningar i en arm. Mycket kaffe blev det. Två tvättar gick i maskin, hänga upp orkar man ju oavsett tillstånd.

Håglös lunch; potatismos och grillkorv. Såna dagar bara passerar, och innebär väl en viss vila - utan att man märker det. 

Jovisst... marsvinen fick rent, och Husbonden dammsög ju under tiden - rutinjobb som lätt glöms av. Så vi har väl uppfyllt kvoten "minst tre saker om dagen"... 

- En lång dags väntan på Matchen, konstaterar Husbonden. 

- Ja, och min energi gick åt vid dopbildsredigering och inscanning av ett fyrtiotal bilder till en vän, sa jag.

Kanske får man energi till något i kväll när TV:n puttrar på med portugismatchen. Eller så laddar jag tills i morgon...

tänkt från paddan på köksbordet

I dagarna tre har fotoredigering pågått. Baby Oliver blev döpt i söndags. Massor med bilder har behandlats och skickas nu till den unga familjen. Barndop är alltid roliga och trevliga. Har haft lyckan att få delta i två. Oliver var såå snäll och kved bara lite tyst ett par gånger. Storasyster Stella 2,5 år hällde upp dopvattnet och var så stolt över detta att hon gjorde ett litet glädjeskutt efter väl förrättat värv. Sex kusiner i olika åldrar samt en liten ny syssling fanns också på plats till denna glädjens högtid. Och alla uppförde sig exemplariskt. Doplunch i församlingshemmet med öppning av dopgåvorna. Stella visade stolt upp lillebrors presenter.

Håhå jaja, när man fotar så där halvofficiellt är det lite trist när man gör missar. I vanliga fall gör det ju inget, men dessa bilder kommer att tittas på under många år framåt. Alltså fick de redigeras - en del mer, andra mindre. Sånt tar tid. Inte minst när ischiasen slår till och man inte kan sitta för långa stunder i taget. Nu är redigeringen över, och ischiasen likaså. Sen återstår filmklippning också, men till den får jag nog invänta mer inspiration.

Kortslutning i fågelhuset i går. Ingen fläkt, inget ljus och alla fåglarna tystnade ett par timmar för tidigt. Hela gårdsplan var lika svart. Novemberdystert.

Jordfelsbrytaren slog ur och kunde inte slås på igen. Vår felsökning sa oss att felet rörde ytterbelysningen så vi knäppte av den säkringen. Och fåglarna fick ljus igen. Åtminstone till ordinarie sängdags.

I morse var fåglarna undrande då tiduren gick en halvtimme efter pga. stoppet. Vad är det fråga om, varför kommer ni inte och tänder för, sa dom med förbryllade miner där de samlats i fönstret och tittade på oss.

Under resten av felsökningen idag fanns plötsligt inget fel alls. Allt fungerar som det ska och ’felet’ är därmed omöjligt att finna. Trist om detta ’något’ återkommer senare under ett bautasnöoväder eller megaorkan eller nåt... Tänker pessimisten förutseende.

Beställde patroner till färgskrivaren i går kväll. Bums kom bekräftelse via mail – och SMS. I morse kom SMS om att det var på väg via Posten. VID LUNCH LÅG DET I BREVLÅDAN! Nordic Ink är enastående att göra affärer med. Har allt i lager och är alltid supersnabba. En gång kom en färgpatron som var trasig. Jag ringde och frågade ”hur gör vi nu”, och fick svaret ”vi skickar genast en ny”. Inget trams med returer eller sånt. Behövde bara uppge serienumret på kassetten. Dagen efter var den nya här. Beröm åt dem som sköter sig!

Idag kom Stefan Löfven (S) ut med hur han vill se regeringsarbetet om det blir regimskifte efter nästa val. Buller och bång! Av mediauppbådet trodde man det var regeringskris allra minst. Löfven intervjuades i alla tänkbara medier. Borgarna skällde och fnös såklart, S vill ju ha ett slut på blockpolitiken. En välkommen tanke, vilken borde kunna ge upphov till många intressanta diskussioner framöver. Och snabbt glömdes Anders Borgs avklippta hästsvans.

Löfven låter alltid som ärligheten själv, pålitlig och rekorderlig. Snart ska det visa sig om folket vill ha en pålitlig kille eller den blåljugande siffertrixaren Reinfeldt.

Och efter kvällens Skavlan tar jag tillbaka allt dumt jag sagt och skrivit om Sven-Göran Eiksson – och det är nog en del.

Regnen har gjort naturen blöt nog för årliga höstbrasan. Perfekta förhållanden. Det dröp om träd och novemberkala grenar. Svag bris från sydväst. Marken genomsur. Vi lyckas alltid få ihop till minst en rejäl brasa om året. Märkligt vad man röjer ändå. Husbonden hölls således därborta i Parken hela dagen där brasveden sköt pistolskott ett tag. Servades med matbit och kaffe då och då. Korv och bröd blir ju till rena delikatessen utomhus.

Våra nabor stannade till i tur och ordning för småprat. Avloppet var på tapeten igen. Som alltid numera. Det är bygdens ständiga samtalsämne då nya påbud genomförs nu. Vår socken låg först på kommunens lista och alla ska åtminstone ha påbörjat jobbet för att slippa besvär med myndigheterna. Alla kämpar med frågorna: Vad, var och hur. Och till vilken kostnad.

Avsevärda investeringar sker runtomkring. Trädgårdar och åkermark är mer eller mindre uppgrävda till någon del för rör, slamavskiljare, filterbrunnar, kassetter, markbäddar… you name it. Vi blev klara med vårt i vår. Den som har maskiner och redskap gräver förstås själv, andra lejer bort det. Men många landar faktiskt i ett reningsverk likt vårt. Ett sånt bestyr man har…

Byns Folkbibliotek (ja, det gamla folkhemsnamnet har behållits) kör höstprogrammet. Nu visas en utställning om Essunga kommuns 30 år efter frigörelsen från tvångssammanslagningen med Vara kommun 1973. En ytterst avskydd reform här på bôggda, vilken 1983 högtidligen förpassades till historien som en tioårig parentes. Detta frihetens glädjerus blev jag i högsta grad delaktig i som lokalredaktör på orten. Många av de sparade – och nu visade - tidningsartiklarna bär faktiskt mitt signum. En riktig minneskavalkad. Inte mindre än 16 skärmar med tidningsklipp totalt.

Farfar Konrads målarlåda är tom. För första gången på 95 (!) år. Han tillverkade den själv och den har varit till glädje i många, många år. Hans 40-åriga konstnärsgärning ändades 1959 när han gick bort. Jag var tio år och lådan med alla färger och penslar stod orörda kvar hos farmor i 16 år innan jag tog över både färger och staffli för min egen målarperiod 1975-1985 (se tidiga sidor i Galleriet). Sen vilade lådan med färgerna på nytt i sju år tills pappa pensionerades och ville ha lådan. Han målade i några år tills mammas demens och hans egen ögonsjukdom tog tid och kraft. När pappa dog 2008 kom grejerna tillbaka till mig, hamnade undanlagda – men aldrig bortglömda - på loftet.

Först nu fanns energi att undersöka om färgerna alls gick att använda efter alla dessa år. Utan färg – ingen inspiration. Jag måste få veta.

Upptäckten var bedrövlig. Hela lådan var i oordning. Färgtuber och penselskaft nedkletade med en obeskrivbar sörja som krävde grovarbete för att avlägsna. Vete gud hur den kom dit.

Pappa hade inte dragit åt alla korkar. En sorglig syn – målarlådan och staffliet är mina käraste ägodelar efter farfar. Men… tubernas innehåll hade stelnat. Hur och när detta skett vet vi inte. Har lådan stått för kallt under några år… någonstans…? Ingen vet.

Enda trösten är att jag slapp göra rent tuberna. Bara att slänga. En liten förmögenhet. Att köpa nya färger kostar 3000 kronor. Den investeringen görs inte utan stark inspiration. Så målarlådan står här och väntar…

Omställningen till normaltid tar ut sin rätt. Påverkas av den både före och efter klockställartramset. Och sen en tilltänkt storm på det - en som inte blev... här kröktes inte ens ett hårstrå. Men det är en god ny rutin av SMHI att varna ordentligt. Ingen kan ju veta exakt med vädret, men vi bör få chans att förbereda oss.

Till kvällens inlägg fanns flera goda idéer vilka knäcktes av titt på tv-nyheterna... och Uppdrags Gransknings granskning av friskolor som sorterar elever som de vill. Heja, heja... fler avslöjanden! Av sådant är Sverige fullt numera. Det måste komma fram. Helt underbart med "Greger" som ertappades "med byxorna nere" och bara avgick och sålde skolan efter avslöjandet.

Lilla Huset är varken förvånat eller chockat, det vet man ju hur moderater vill ha samhället... eller förresten, Margaret Thatcher menade ju att det inte finns något samhälle. "Det är bara något påhittat. Det finns bara individer", sa hon.

Att fria marknadskrafter som vill tjäna pengar på människors behov och lidande leder till ökade klyftor och utslagning är ju en självklarhet, annat är en lögn, menar jag. 

Så när alla andra idéer ihop med övrig energi pyst ut genom tårna lägger jag istället ut en glädjebild på barnbarnet Stella i höstrusket. Bilden som togs av Den Ömma Modern ligger på modellagenturens sajt och blev kanske orsak till ett fotouppdrag för KappAhl som nyligen genomförts med den äran. Allt gick bra, tills ... en niomånaders baby drog Stella i håret... då försvann samarbetsviljan! Men bilderna var redan klara och ska enligt utsago hamna på affischkampanj till våren. Spännande att se ;-)

Farfars universalverktyg upptäcktes vid Lilla Husets utgrävningar i vrårna. En verktygsnörd på besök blev mäkta intresserad, ty mojängen är faktiskt lite ålderdomlig. Långt ifrån moderna dito. Jag som växt upp med den reagerade egentligen inte, men här kommer den ut på bloggen i alla fall.

Inte mindre än fem verktyg i ett. Hammare, yxa, tång, skruvmejsel och liten kofot. Återfanns i farfars målarlåda och har kanske använts i värvet som konstnär. Hammare behövs t.ex när man spänner ramar eller monterar dukarna på ramar. Lilla kofoten kan man dra ut nubb med. Tången kan användas för att öppna korkar som kärvat på färgtuberna. Det lilla behändiga verktyget, inte längre än 15 cm, blev urtjusigt när Husbonden putsat och slipat. 

En underbart färgrik och vacker sjal pryder soffans ryggstöd till vardags. Kan liksom inte ta ögonen från den. Så när den inte används ligger den här som allmän glädjespridare. Istället för i en låda. Textilkonstnären Cecilia har virkat.

Helgens Hantverksmässa på Byn bjöd inte mycket nytt. Få hantverkare och ännu färre besökare. Åtminstone när vi var där. Men det har liksom blivit en liten tradition för oss att gå dit. Ibland har jag köpt nån kudde, ibland en duk och någon gång ett par grytlappar. Nu fick jag äntligen tag i en egen kaffeväska, en sån där som är gjord på kaffeförpackningar. Har beundrat dem ända sen de först kom i ropet – kanske tio år sen…? Är man lite ’efterbliven’ blir det lätt så här… Sist med allt.