Regnen har gjort naturen blöt nog för årliga höstbrasan. Perfekta förhållanden. Det dröp om träd och novemberkala grenar. Svag bris från sydväst. Marken genomsur. Vi lyckas alltid få ihop till minst en rejäl brasa om året. Märkligt vad man röjer ändå. Husbonden hölls således därborta i Parken hela dagen där brasveden sköt pistolskott ett tag. Servades med matbit och kaffe då och då. Korv och bröd blir ju till rena delikatessen utomhus.

Våra nabor stannade till i tur och ordning för småprat. Avloppet var på tapeten igen. Som alltid numera. Det är bygdens ständiga samtalsämne då nya påbud genomförs nu. Vår socken låg först på kommunens lista och alla ska åtminstone ha påbörjat jobbet för att slippa besvär med myndigheterna. Alla kämpar med frågorna: Vad, var och hur. Och till vilken kostnad.

Avsevärda investeringar sker runtomkring. Trädgårdar och åkermark är mer eller mindre uppgrävda till någon del för rör, slamavskiljare, filterbrunnar, kassetter, markbäddar… you name it. Vi blev klara med vårt i vår. Den som har maskiner och redskap gräver förstås själv, andra lejer bort det. Men många landar faktiskt i ett reningsverk likt vårt. Ett sånt bestyr man har…

Byns Folkbibliotek (ja, det gamla folkhemsnamnet har behållits) kör höstprogrammet. Nu visas en utställning om Essunga kommuns 30 år efter frigörelsen från tvångssammanslagningen med Vara kommun 1973. En ytterst avskydd reform här på bôggda, vilken 1983 högtidligen förpassades till historien som en tioårig parentes. Detta frihetens glädjerus blev jag i högsta grad delaktig i som lokalredaktör på orten. Många av de sparade – och nu visade - tidningsartiklarna bär faktiskt mitt signum. En riktig minneskavalkad. Inte mindre än 16 skärmar med tidningsklipp totalt.

 

Väninnan

7 november 2013 23:46

Va' sugen jag blev. Grillad med bröd går alltid ner. Du har dessutom jobbat på egen hand, ser jag. Har ni hört åskan i eftermiddag? Såg en blixt och hörde en rejäl knall.

Margus

8 november 2013 22:29

Ja, visst ser kôrven go' ut = Eriksons. Och den lilla knivskadan härrör från frukosten, bara...
Någon hade hört åskan och jag drog ur allt trots att jag inget såg eller hörde. Ma kan inte vara nog försiktig:)

 

skogsfrua på dal

8 november 2013 11:24

Hoppla! tog mannen fel och bet en bit av fingret istället för kôrven;-)

Ja oss landsbygdsbor jagar de med blåslampa, stora som små. Jag tycker man borde koncentrera sig mer på de stora jordbruken, ser ju hur den kära Holmsån håller på att växa igen p.g.a övergödning.

Dina alster har du väl hemmave också? Kan du inte presentera några väl valda? Bullriga Birgitta T.ex (om jag läste rätt).

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

8 november 2013 22:25

Haha... klart att den lilla knivskadan skulle bli det stora 'dragplåstret':D
Många kommer alltför lindrigt undan nya påbud. Värre än jordbruken (som ändå gör en del gott) är väl giftfabrikerna, särskilt i andra länder. För att inte tala om de heliga rallytävlingarna - till ingen nytta alls. Fyyy.
Alstren finns bevarade, ja. Flertalet är dock knappast av glädje för andra än ortsbefolkningen, tänker jag. Några godbitar har faktiskt redan varit i bloggen. T.ex Lisbeth med islänningarna, som du minns;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...