Kvällen ägnades åt samtal med kompisen AL. Måste ju följa upp hur hennes fall hos 'förkränkningskassan' fortlöper. Sist blev jag matt, fick tryck över bröstet och blev kräkfärdig över behandlingen. Nu... gråtfärdig av uppskattning.  

Nähähäedå, inte så att saken ordnats. Långt därifrån. Nej, jag blev rent lycklig över att AL är så klipsk, så ihärdig, så socialt kompetent och fortfarande har psyke och energi att själv kunna driva sitt ärende. För nu går skam på torra land...

FK:s "specialistutredare" hade inte ens läst papperen i AL:s ärende. Man hade bara TROTT alternativt TAGIT FÖR GIVET att det - trots 16 månaders arbetsförmågebedömning - var ett nytt ärende när man tänkte avslå hennes begäran om sjukpeng. Bara så.

AL letade sig fram till den spydiga handläggarens chef och kopplades strax vidare till specialistutredaren vilken togs på bar gärning under samtalet. Utredaren trodde att AL var ett nytt ärende som skulle till arbetsförmedlingen direkt.

- Du har alltså inte läst handlingarna, konstaterade AL sammanbitet. Lång och talande tystnad uppstod! Va!? Nu ska denne göra detta - brådskande - och sedan höra av sig. Möjligen finns ett hopp där.

Man blir både chockad och knockad av denna insikt. Ett gravt tjänstefel först och främst. Hur många andra personers liv har denna utredare på sitt samvete? Hur många har måst lämna sina hem på grund av sådana utredare? Hur många har blivit ruinerade, hamnat hos socialen, 'pinats under Pontius Pilatus och korsfästs' med denna nonchalans?

Hur många andra sjuka har AL:s sociala förmåga, kunskap och inhärdighet? Inte många. Framför allt inte efter nio års försäkringskassestress och med svåra sjukdomar som tär på energin. När jag tänker på alla dem snörs strupen åt och gråten sitter i halsen. Många går bara under. En del tar sina liv.

----------------
För detta har 'Herr Reichfeldt' erhållit guldmedalj "för sina insatser för en social marknadsekonomi". Utdelad i Tyskland, av alla ställen...  Vad som ovan relaterats är alltså medaljens baksida.

- Du begriper inget alls – du har ju inte ens någon sjukvårdsutbildning. Jaså minsann, du har tre år på universitet… Och hur långt räckte det då…!? Varför startar ni inte koncentrationsläger istället och gasar ihjäl oss med en gång?

Ironin sprutar. De hårda orden kommer från min sjuka och utslitna kompis AL. Hon slåss som ett jagat djur instängt i ett hörn. Hon kämpar för sin rätt till sjukpenning, sitt människovärde och sin integritet. Som drabbad och utsatt har hon ALL RÄTT att ge tillbaka. Efter nio års pina under ’förkränkningskassans’ piskor och klubbor.

För nu börjar det om…

AL har gett allt i kampen för sin överlevnad och är totalt utsliten efter lång arbetsförmågebedömning på 25% tid. Hon riskerar att när som helst drabbas av stroke eller hjärtinfarkt på grund av försäkringskassestress. Hon har kört hela programmet – till vägs ände.

Hon är bedömd och utredd. Hon har av lokal FK-handläggare och AF-dito BEORDRATS att sluta arbeta (läs HÄR) efter 16 månaders prövning och sjukskriva sig till 100 procent. Man har sett hur hon försämrats.

Hon har läkares stöd i nytt intyg (arbetsfömågan är NOLL under avsevärd tid framåt). Sjukskrivningen är förberedd genom att FK har sett över sjukpenningnivån.

Hon ska äntligen få vila upp sig och läka. Hon har varit hemma i ynka fjorton dagar. Hon sover och orkar ingenting. SÅ KOMMER NÄSTA BOMB i brevlådan!

- Vi överväger att avslå din begäran om sjukpenning då du inte är tillräckligt sjuk. Du uppmanas gå till läkare för bättre sjukintyg. Du ska också infinna dig på arbetsförmedlingen… osv, osv...!

Man tror inte det är sant! Ett Moment 22. Ett standardutskick från en ny handläggare på FK. En som inte läst utredningen om arbetsförmågan från de lokala handläggarna. En som inte heller tänkte göra det. En som visste bäst själv. Och ”bara följde regeringens regelverk”… och är sin egen gud.

- För helvete, LÄS PAPPEREN MÄNNISKA, väser AL mellan tänderna.

Var går gränsen för hur man får trakassera och förfölja människor i vårt land?

Med tårar i ögonen och utmattat psyke tvingas jag som medmänniska se hur min vän misshandlas. Jag vill och känner att jag borde göra något. Vet bara inte vad. Ingen lyssnar.

Mitt samhälle som jag varit så stolt över – VÅRT samhälle – har förändrats till en känslokall förföljarmaskin som i blint raseri piskar och slår på de svagaste. Som lockar och hotar, som hånar och hatar och förnedrar dem som är maktlösa.

Vi talar om ’förkränkningskassan’ där varje handläggare är sin egen gud, där ingen samordning eller kommunikation förekommer, där all bevisbörda ligger på den oskyldige. För att den borgerliga alliansregeringen spridit myten om ’det sjuka Sverige’ och känslokallt slagit sönder alla tankar om medmänsklighet.

Fy fan. Måtte det rödgröna blocket få majoritet i nästa val. Så här behandlar man inte människor. Det räcker nu!

Vem bryr sig om islänningarna dessa dagar? Våra nordiska bröder och systrar framlever just nu sina liv bokstavligen i skuggan av det största vulkanutbrottet på 100 år. Vad gör nyhetsmedierna…? Pratar om FLYGTRAFIKEN!

Fåglarna tystnar. Ett par hundra kilo fjällröding dog i en fiskodling. Döda får har påträffats på en gård. Askan letar sig in överallt, genom stängda dörrar och fönster.

Den orsakar huvudvärk, sticker i ögonen, svider i näsan och fastnar mellan tänderna. Den kan ta tid att tvätta bort helt och hållet, och blir ofta kvar som ett minne för livet. Den fortlever i kameraobjektiv och tangentbord som ett krasande.

Dag ut och dag in ältas istället denna flygtrafik. Varje litet inslag om Island berör islänningarnas situation på ett par sekunder för att sen… ”nu övergår vi till Landvetter” … eller meteorologerna… eller nåt annat som har med flyget att göra. Sanslöst.

Svenska folket har nog matats mer med jordbävningar, översvämningar och tsunamier på andra sidan jordklotet än vad vi får reda på om vårt nordiska grannland. Under all kritik.

Det var illa ställt med rapporteringen redan förra året vid Eyjafjallajökulls utbrott. Här satt vi och undrade: hur går det med djuren? Med människorna? Med byggnaderna? Hur mår dom? Hur har dom det? Kostnader? Konsekvenser? Odlingar? Turistnäringen? Hur funkar sjukvården i mörkret?

Nu sitter vi med samma frågor när Grimsvötn aktiverats. Inget får vi veta… INGET. En frustrerande nonchalans från nyhetsmediernas sida som bara tjatar FLYGPROBLEM. Jo, visst… flyget är också viktigt, men knappast viktigare än människorna på Island. Detta har jag nu framfört hos SVT – om någon bryr sig.

En tröst i nyhetstorkan är den fantastiska Islandsbloggen. Här finns allt. På svenska. Privatfilmade videosnuttar om hur det ser ut och info om hur vulkanutbrottet fortskrider, dag för dag. Webbkamera vid Grimsvötn. Länkar till artklar i svensk press. Men SVT gör förbannemej ingenting. Tack, Islandsbloggen, för denna service!

Är nästan lika darrig som deltagarna i Mästarnas Mästare när man slår på datorn i kväll... åskrisken tycks vara över, men osvuret är bäst.  Med ett öga och ett öra ut genom fönstret för 'åskkoll' uttrycks härmed stor lättnad över att Ingemar Stenmark gick till final. I mina ögon är han redan Mästare.

'Utomjordingen' som han kallats av konkurrenterna var ju som en vessla i elektriska hinderbanan. Roligt att han fortfarande lever upp till våra drömmar både mentalt och fysiskt. Den här gången var jag faktiskt nervös å hans vägnar - helt i onödan.

Anders Limpar imponerar grymt med sin mentala balans trots att nerver, prestationsångest och missbedömningar ställt till det för honom i alla moment. En riktigt mysig kille som alltid kommer igen och tar nya tag. Kul att han är kvar till final.

Att Kenny Bräck... denne 'reservdelsman' hängt med så långt är stort! Hade hellre sett honom i final än Maria Brandin som faktiskt varit rätt klumpig i åtskilliga grenar. Trots min egen bakgrund som 'pojkflicka' har jag lite svårt för så manhaftiga fruntimmer, men tyvärr har nattduellen stor betydelse. Tyckte riktigt illa om att hon fegade och utmanade 'lilla Billan' i förra avsnittet.

Dylika tävlingar är inget för undertecknad som fullständigt saknar tävlingsinstinkt. Den finns bara inte. Är totalt ointresserad av att vinna, och det gäller såväl kortspel som annat. Men se på när andra gör det är ok. 

För övrigt blåser det igen efter en något stilla förmiddag - denna tjatigt blåsiga vår. Är duktigt trött på det. EN ENDA vindstilla dag har vi haft, och det var lyckligtvis den dag jag filmade kornas betessläpp 7 maj. Så himla glad att jag slapp vindbruset på den filmen.

Mat lassas in i lille Parvels näbb. Han är som en stålfjäder i boet. Fostermamman Flörtis jobbar och gnor och verkar tycka att livet leker. Nu står hon på bokanten och trycker in godsaker i munnen på kanaljen vars lilla gap skymtar precis över kanten. Nu råder ingen tvekan om vad som pågår. Spännande.

De sista risfågelungarna är märkta, såvida det inte läggs nya ägg i ännu en holk. Där byggs för glatta livet med gräs och maskrosblad och doftar underbart därinne.

Nymfungar matas i alla holkar, andra omgången. Orosmolnet Thomas som slutligen accepterade den flyttade holken har två ungar. Strax dags för ringmärkning i Royal Suite.

Marsvinet Bibbi finns inte mer. Hon drabbades av någon hudsjukdom, fällde hår och blev skorvig, tappade vikt och vinglade. För att inte tala om kramperna hon fick när jag lyfte henne. Fort till veterinären för sista vilan. Bibbi blev 5,5 år. Sorg och förstämning.

Inga bilder på grund av hjärnstrejk. Utbrändhet ger samma skador som stroke, har jag läst. Glad att det inte är konstant.

För övrigt är jag redigt trött på teknikutvecklingen. Nu går det bara för fort. Snart är ’peaken’ nådd då människan inte längre styr.

Har just erfarit att HP-skrivare och -scanner saknar drivrutiner för Windows 7. (Glad att detta upptäckts före köp.) Folk har måst slänga nyköpta produkter. Förr togs drivrutiner fram för att överbrygga systembyten. Så icke längre.

Nya drivrutiner är inte att vänta från HP, enligt tidningen PC för alla. De skiter i att ta fram några. Utvecklingen går för fort. Kostar för mycket att utveckla drivrutiner till system som ändras hela tiden. En framtid att se fram mot med viss bävan. 

Hjärtsnörp idag vid besök på Internetbanken. ”Din bank tycker inte om din webbläsare”, stod det där om mitt uppgraderare IE 9. Hundra tankar tänktes innan lappen togs bort och si… då fungerade allt som det skulle. Man får sina chocker.

Gläds ikväll alldeles väldigt med ’barnen i Mark’ som äntligen får återvända till sitt ursprungliga familjehem. Barnen får alltså komma tillbaka till det hem där de tillbringade fyra år, nästan hela deras liv. Beslutet klart i kväll enligt SVT. Men det satt hårt åt. Prestigen trängde undan både vett och sans samt inte minst omtanken om barnen.

Socialnämnden i Mark fick slutligen EFTER ETT OCH ETT HALVT ÅRS UTREDNING ge sig för det mediala trycket och för socialstyrelsens kritik – men först efter en långdragen handläggning av utomstående konsulter.

Skäms ledamöter i Marks socialnämnd som utsatt små oskyldiga barn för så mycket lidande! Var fanns medkänslan, smidigheten och professionalismen?

Barnen rycktes från sitt fungerande familjehem hösten 2009 där de då bott nästan hela sina liv. Det skedde plötsligt och utan förvarning vid en träff med den biologiska modern. Utan möjlighet att säga adjö till ställföreträdande mamma och pappa i familjehemmet. Med stort trauma för alla inblandade.

Först fick modern tillbaka barnen men det fungerade inte, varpå barnen överfördes till ett nytt familjehem där de sedan bott hela handläggningstiden. Familjehemsmamman Eva har genom blogg, insändare och skrivelser förtjänstfullt stridit oavbrutet för barnens rätt och familjehemmens situation.

Så här får det inte gå till! Man handskas inte med människor på detta vis, och framför allt inte med små barn. När man märker att ett beslut blivit fel, vad kan vara enklare än att be om ursäkt samt göra om och göra rätt – utan dröjsmål. Det hade hedrat socialnämndens ledamöter istället för att som nu bli utskämda i hela landet.

Ska barnen nu äntligen få lite trygghet igen? Eller vad kan socialnämnden i Mark sedan hitta på? Önskar barnen en lycklig återförening med familjehemmet och att lyckan blomstrar inte bara sommaren igenom utan resten av deras liv.

”En fullkomlig jordskredsseger för S vid omvalet i Örebro, där moderaterna backar. [...] Rödgröna större än de borgerliga i Västra Götaland.”

Ack, hur ljuvligt det låter...

Stor lättnad, ett lugn, ja… inget mindre än en inre frid spreds i Lilla Huset när valrapporterna droppade in och blåste ”faran över”. Mitt sjukhus är räddat! Yes! Folk har fattat. Håkan Juholt får godkänt. Man somnade gott.

Det antyddes att uppgången berodde på sossarnas vänstersväng. Just det. På tiden att S hittar kompassen igen. Frid åt alla människor på jorden.

Tyvärr var det ett val som inte skulle behövt hållas. En riktig hemläxa för oss alla. Ty, hur handskas vi med demokratin? Slarv och nonchalans, försumlighet, vårdslöshet, brist på respekt och ansvar… you name it.

Här syftar jag på rösträknarna vilka orsakade omvalet och som klåpat även i detta val; Falköping, Lilla Edet...

Jaja… ”mänskliga faktorn” heter det, men… de kunde bättre förr. Utan datorer.

Syftar också på dem som inte orkade hedra vår demokrati med ett besök i vallokalen.

Som tror att demokratin är evinnerligt och outplånligt beständig för oss i Sverige.

Nåt vi nyttjar som en ”kul grej” när vi har lust och inget annat för oss. Det som människor i andra delar av världen är beredda att dö för.

Valschabbel och röstskolk ger upphov till många tankar.

Men Dagen Efter gick i ett lättnadens rosa skimmer. Frid.

Uppgraderingen till Internet Explorer 9 gick alldeles för fort och inget är sig längre likt. Jo... förstås, men vid 60+ uppstår viss överkänslighet för saker som BYTER PLATS eller FÖRSVINNER.

Har brottats några timmar med Problemet och när jag precis börjar hitta det jag vill ha slänger IE upp en ruta i fejan "Internet har slutat att fungera. Programmet stängs ner." Känns känslan igen?

Gulp... men 'då ljuger pigan'. Herr Explorer behagar skämta. Det funkar visst. Har lärt mig ignorera skämtlynnet och jobba på som vanligt. Det har inte hänt... än.

-----------

För övrigt går det hett till i Arktis nu. Där borras efter olja, funderas på nya farleder, räknas med ökat fiske samt letas mineraler som aldrig förr. Även kineserna är inblandade. Det talas om hänsynstagande i denna känsliga region men egentligen råder rena klondykestämningen, enligt GP. Räkna med bråk.

Sverige tog nu över ordförandeskapet i Arktiska Rådet, där de fem nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island) ingår tillsammans med USA, Canada och Ryssland och representanter från sex organisationer för ursprungsfolk i området. Klicka för stor bild.

Såpass...! Detta är det första 'fåkunnig undertecknad' hört om Arktiska Rådet vilket funnits sen 1996. Möte hölls den 12 maj i grönländska Nuuk. Tack och lov har Greenpeace, Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen stenkoll på rådets förehavanden och kräver, till vad nytta det nu är, stopp för oljeborrningen. Sverige kommer inte att våga öppna truten, är min gissning. Tänk bara på gasledningen i Östersjön.

För egen del är man tacksamt närmare graven än vaggan när det kommer till ytterligare miljöförstöring. Vill inte vara med när det smäller. Fegt...? Har lyckligtvis ändå inget val.