Vildkaprifolen blommar som allra bäst just nu. Ja, den tidiga sorten. Vi har en tidig och en senare så blomningen blir utdragen med sin underbara doft. Härligt. Det tycker även mängder av stora nattfjärilar som suger nektar där.

Fågellivet sprudlar både i och utanför fågelhuset. Familjer med sina ungar drar runt i trädgården och svalorna susar runt huvudet så man nästan får huka sig. Endast i skymningen kan man se dem pusta ut ett slag på tv-antennen. I kväll satt de en lång stund och njöt.

Tornsvalorna seglar på högre höjd och sägs både sova och para sig i flykten. Hackspetten besöker oss dagligen och ugglorna hoar i parken om natten.

I fågelhuset har totalt nio nymfungar kommit ur holk och upp på pinne. En återstår.

---

Såg ikväll en fantastisk dramadokumentär på TV1 om konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald som i början av 1900-talet resten till Paris. Fint skildrat med mängder av bilder på deras målningar, underbara berättarröster och fint kompnerat. Såg nu att den går i repris 9 juni. Ska försöka tala snällt till dvd-spelaren och se om den är med på noterna. Ett program väl värt att spara. Och hela 75 minuter långt.

Har knappt nåt starkare minne från gamla skolavslutningar än syrén och liljekonvalj. Egna examensdagar har jag framgångsrikt trängt undan till djupare arkiv.  Dock minns jag tydligt hur en blomvas med syréner störtade i golvet på kusinernas avslutning (det var jag!). 

Tog idag dessa bilder från vårt syrénbestånd i Parken - vår alldeles egen oas bakom lagård och vedbod. Bäst passa på för blomningen upphör nästan lika snabbt som den startar.

Hoppsan de största är nog fyra meter höga, hmmm... kanske dags att klippa ner en bit.

Efter lång torka har det äntligen blivit fart på växandet. Dags att köra med trimmern runt vedstapeln om den ska torka ordentligt. Ingen rast, ingen ro, bara jobba, bara gno...

Den kommer alltid lite senare än ladu-, hus- och backsvalorna, men nu har vi sex tornsvalor seglande omkring husen.

Jag vet, den ska visst heta "tornseglare" nuförtiden... inget får ju heta som det kallats i alla år. Men det struntar jag i.

En gång tornsvala - alltid tornsvala. För mig. Och alltid lika välkommen.

Gullvivor har vi kolossalt gott om i trädgården. Växer som ogräs. Såg nåt om att denna ska vara fridlyst, verkar otroligt så som den sprider sig. Ja, vi behåller dem gärna överallt om det ska vara så. Härliga i alla färger från gult via orange till rött, mina älsklingsfärger allihop. Gullvivan är Närkes landskapsblomma. Tankar går därför till Svägerskan i Örebro.

Ett fantastiskt förädlat äppelträd som blommar rikligt men ej bär frukt. Minns ej namnet, men det blommar lika mycket varje år. Bra ersättning för de fruktbärande äppelträd vi försökt med, men som sorkarna fördärvat.

Jaha, nu får det bli Anticimex till mössen. Det fanns "bara" en i knäckebrödsskåpet, tackom och lovom, men illa nog. Husbonden har monterat hinder där de troligen promenerat in genom stora entrén så nu kanske man vågar öppna dörren för att vädra ut värmen om sommarkvällarna.

Vilken värme, förresten? Just nu smattrar regnet på taken och vi tänder lampor i dunklet inomhus. Mysigt på sitt vis.

Det smattrar dock inte värre än att jag hör några filurer som stökar med något i badrumstaket... Dom skulle för sjutton vara utomhus så här års! Likadant i fågelhuset, där fångas möss var och varannan dag. Sorkar gräver gångar under trädgården och nu har funkian drabbats. Nä nu får det bli slut på det här. Anticimex är inte billiga men har förbaskat effektivt gift.

Gift spreds även på åkrarna i förrgår. Visserligen på påbjudet avstånd från vår prunkande trädgård, men, men... man vet aldrig. Alltid lika obehagligt. Tänk om häcken skulle drabbas. Man får väl ersättning till ny, men vem ser till att den växer upp snabbt nog...?

Bilden från vattenfallet vid vår fiskdamm. Har inte ett dugg med texten att göra, men är roligare än giftsnack.

Vi hann också få in fåglarna! Vinden drev visserligen bort från oss, men för säkerhets skull tog vi in dem. Ha! Lättare sagt än gjort. Det var alldeles för tidigt och dom tittade konstigt på oss. Det går inte att skynda på för då blir det kalabalik. Lugnt och metodiskt viftar vi med håvarna så droppar det in några i taget. Sist blir alltid de kaxiga och morska, de som tänker själva och tycker... vaddå, vaffö då, vi har inte sett nåt? Till slut lyckades vi. Och bonden kunde köra stora giftsprutan. Äckligt. Vi gick inomhus för att inte se.

Så var pappa här på middag i går. Passade på att intervjua honom om tider som varit och farit, framför allt i släkten. Många noteringar att ta hand om. Kul. Passar utmärkt i detta rofyllda väder. Men först.... fåglarna. Dags att diska gårdagens skålar och ladda nytt. Lite att äta till mig själv också.

Ulrik njuter sitt otium på bästa platsen, inne i häcken vid dammen

                        Körsbärsträden blommar fint

Hoppas även på präktig blomning i rönnarna så vi kan samla massor med rönnbär till våra fåglar inför vintern. Gjorde så i höstas men inte tillräckligt visade det sig, de tog slut i mars. Mycket populärt liksom nypon.

Jakten på näsvisa möss fortgår.  Knäckebrödsskåpet var minst sagt fullskitet vilket vittnar om viss frenesi. Alla öppna paket och en påse ostbågar gick till soporna - och skadan har åstadkommits på bara ett par dagar! En mus togs på bar gärning, fällan slog igen 20.30 i går kväll. Ingen mer under dagen (färdigt redan?). Glädjande nog återfanns inga mushål i huset. Rackar'n måste alltså promenerat in rätta vägen via "finentrén"!

Och, vad gör man inte för att få tag i läckerbitar till marsvinen.

De läckraste örterna växte inne i häcken och jag rev mig på såväl öra och kind som inne i näsan (!). Döda stela grenar fastnade i kläderna (ja, ja de ska beskäras... sen). Sargad, blodig och öm som efter ett veritabelt slag överräckte jag triumfatoriskt de åtråvärda maskrosorna som troféer till lyckliga vänner  som begärligt snaskade i sig frodig bladmassa. O, vad det låter gott!

Ååååh, nu har dom kommit, "mina" svalor! Knirpandet var inte att ta miste på, jag lyfte blicken mot ljudet och där satt dom! På tv-antennen som dom brukar. Två ladusvalor.

Det är likadant varje år

står här som en tok, fäller en tår

säger HEJ med dimmig blick.

Känns lite tidigt, men naturen står i skir grönska, häggmispelns blomblad faller redan som snöflingor... så det är väl rätt. Och förresten är dom alltid lika välkomna. Det är nåt speciellt med svalornas återkomst.

Bilden är från augusti i fjol när de samlade sig för avfärd, då jag ägnade många timmar åt att filma trevliga sekvenser för att njuta av under vintern. De samlades i 50-tal på antennen och flygtränade ungarna.

De svenska ladusvalorna övervintrar huvudsakligen i Kongobäckenet i Afrika.

I går kom en liten rackare insusande genom hallen, svängde in i tv-rummet och under soffan mitt för mina ögon. Utan att skämmas! Ytterdörren står ofta öppen nu, innan kvalmig sommarvärme och flugor tar över. Nu går det bra, trodde jag... i helskotta heller.

Snart stack han ut igen samma väg han kom in, kvick som en vessla. Hade väl gått fel kanske... Där rök min dröm om en amerikansk flugnätsdörr med liten svängdörr nedtill för hundarna. Man förstår ju vem som skulle bruka den! Hur kul kan det vara inomhus bland hundar när hela naturen är ett dukat bord?

Under morgonkaffet hörde jag ljud som hör hösten till... knapranden från knäckebrödsskåpet. Vad gör dom inne NU? Är det klimatförändringen? Dags att kolla gamla tätningar som brustit... Det är alltid livat på landet.

Då mindes jag mina spontana skisser från 1972 när jag flyttade in i ett torp som stått obebott om vintrarna i många år. Där härskade mössen och var så hemmastadda att de inte brydde sig om varken folk eller fä. Gäster vid kalas fick roligt, de reste sig upp från middagen och rusade hit och dit "titta här är det några på spisen" och "här sitter en i soffan" etc... Vid dessa minnen spann kreativiteten igång, scannade skisserna och monterade ihop dem.

Möss är bedårande men man kan inte bo ihop med dem. Ut med fällor. En kväll vid sänggåendet hördes en smäll följt av illtjut under diskbänken och det slutade inte. Väl där fick jag se en stackare sitta fast med svansen i slagfällan. Vad göra? Har alltid varit en rådig typ så jag laddade en ny slagfälla och lyfte upp den med musen i så att huvudet hamnade i rätt läge på den nya. Pang. Så kunde man äntligen somna. Grymt ja, men alternativet?