Gläds i min enkla värld åt senaste veckans nytillskott i fågelhuset. Inte mindre än fem stycken sexlingar gröna lessons har kommit ur holken och befunnits väl. De är så kavata och duktiga allihop och klarade mobbens räder första dagen... ja, de gav igen! Livet som lessons sparvpapegoja har sina prövningar. Äldsta flickan har redan varit i utevoljären och själv gått in igen…! Mycket ovanligt så tidigt. Kavata, men blyga på bilden. Nu väntar vi bara på den sjätte som är några dagar yngre.

För de blå kusinerna i andra holken gick det inte lika bra. Den ena klarade inte första dagen ute men denna ser finfin ut och uppför sig perfekt. Snart är det helt färdighäckat för i år. Blir skönt med några månaders vila.

Häckningssäsongen blev lite utdragen i år för att lessons kom i gång sent. "Lika bra att låta dem göra som de vill så gråter de inte", som mamma sa om män.

Nåja... en liten en, men ändå.

Vännerna kom hit på wienerbröd och bakelse och firade bygget så långt. Det har faktiskt gått med rasande fart sedan bältrosen lugnade ner sig på Husbonden. Jag säger "lugnade ner" för visst smärta och obehag kan man få dras med ett tag.

Bygget känns lite brådskande för nymferna sitter internerade ännu, men å andra sidan slipper de påhälsning från höken. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Nymferna talar med Husbonden genom väggen.

Väntar nu på takplåt och vindskivor till pappat tak. Nästa vecka läggs golv och isoleras i det nya rummet.

Efter sagan om Karl Nilsson (9 sept) kan man lätt förlora hoppet och misströsta, men som tur är går det väl i andra fall.

Gläds nu åt dessa "A-barn in spe" som väntas ur holken inom kort. Då ställs stora krav på hur väl utvecklade och anpassade de är till ett liv i flock. Bilderna togs för två veckor sedan och så långt är allt väl...

Mycket kan hända innan man kan glädjas fullt ut men man får njuta så länge det varar. Vi har sex gröna lessonungar i en holk och två blå i en annan och de är BEDÅRANDE.

Så här ska lessonungar se ut när de inte plockas av mor; gröna fjädrar börjar titta ut ur piggarna och övriga partier är lätt duniga. Dessa ungar är efter två andra mammor.

Alla sex syns inte, dels är min hand i vägen och dels ligger den yngsta gömd under syskonen. Därtill är samma kull på bild 2 något bländade av första blixten. Men sååå toksöta att hjärtat smälter.

De blå nedan med sin mamma är lite yngre men har i dag fått blå fjäderdräkt. Nu håller vi tummarna för att allt är välutvecklat och att flocken behandlar dem väl.  

Nymferna bygger ut ...eller rättare sagt Husbonden. Så här långt kom han före bältrosen. Större delen av "nuffornas" stora voljär tas i anspråk för ett nytt stort rum på 12 kvm, fyra gånger större än nu. Voljären förlängs givetvis motsvarande sträcka. Ett "win-win-scenario" alltså... hehe. För dem! Tröstar dem med rönnbärskvistar och annat pyssel och de har njutit för fulla näbbar under interneringen. 

Här sitter Kal med tjejen Ada. Kal (t.h.) börjar se riktigt fin ut men det har inte alltid varit så. Han har haft det jobbigt…

Kal plockades på fjädrar av mamma i holken. Några lessonmammor gör så. Troligen har de överdrivna omsorger om bebisarna vilket går illa när dessa lämnar boet och inte kan flyga. Även vingpennorna plockas i värsta fall. Andra mammor plockar "bara" barnens hals och rygg. Om de "bara" kan flyga och komma bort från mammas ömma omsorger utanför holken växer fjädrarna ut inom ett par veckor.

Först blir man rätt sur på såna här dumheter. Varför? Sen resignerar man och rycker bara in.      

Så här såg han ut för en tid sedan när han bodde med mor. Fortfarande plockad, men det hade varit värre…

Mor födde upp två bebisar i holken ute i voljären, båda gravt plockade. Den förste lämnade boet helnaken och vi fann honom död på marken. Holk med mor och unge nr två flyttades till reservburen inne. Ungen togs ur sitt fängelse till holk för att slippa plockandet, fick arbetsnamnet Kal och såg bedrövlig ut.

Kal hukade i sin frusna nakenhet, saknade holkens skydd och sökte sig ynkligt in i vrårna. Var inte van vid 'bar himmel' och tog tacksamt emot en öppen låda för att få tak över huvudet. Men Kal VILLE till mamma, han litade på henne. Så snart han kunde ta sig upp på nätet satt han hos henne igen. Och plockades. De var tajta. Genom den lätta "klädseln" såg vi att han matades, krävan var fylld. Småningom åt han själv men lät sig ändå plockas när han ville ha närhet.

Då flyttades Mamma till Pappa lesson som väntat länge nog och blev till sig av glädje. De kramas oavbrutet ända sen dess (hellegod)! In till Kal flyttade unga kusinen Ada som sällskap. Uppbrottet från mor blev ytterligare ett trauma för lille Kal som intagit en blyg attityd. Kal heter vid 9 v. ålder även Karl Nilsson (efter han som staplar bräder) och trivs med sin Ada. Hon plockar INTE! Fjäderdräkten växer ut och han flyger bra.

Karl Nilsson har inte haft det lätt. Han skulle gått en säker död till mötes om han inte flyttats till reservburens trygghet borta från flocken (mobben). Nu väntar vi på att han ska räta på ryggen och visa lite självförtroende.

Mitt i storm och regn samlades risfåglarna ute för att njuta av vädret medan det ännu var svagt dagsljus. De satt alla stilla och njöt, med näbbarna rakt mot den ljumma nordanvinden och gillade verkligen läget. Där satt de mycket länge och riktigt sög på skymningen tills de droppade av en och en för natten.

... pustar man ut framför datorn. En jobbig dag som började i Fågelhuset med att sända lilla Googles, en av våra bästa kanariehonor, till fågelhimlen. Hon har varit dålig i några veckor, hade skadat sin ena baktå vilket drabbade hela fotleden. För henne gick det inte lika bra som med Nacka förra året fast vi hoppades in i det längsta då hon både åt, drack, flög och flyttade sittplats. Nu var det färdigt och vi sörjer vår lilla Googles.

Strax därpå blev det jobbigt av annat slag... när vi märkte årets 22 risfågelungar med färgade fotringar för att kunna iaktta vilka kön de har (hanarna sjunger och spelar). Somliga ska säljas och somliga ska behållas, vi får se hur fördelningen blir. Behåller gärna många för det är ett härligt liv i fågelhuset med alla busiga ungar.

Tämligen medtagna blev både dom och jag av detta. Att bli trängd, infångad och satt i låda med flera andra är jättejobbigt för fåglarna. Och jag lider med dem, avskyr att pressa dem. Men... nu är det vissa saker som måste ske och de kom ju strax in till sitt hem igen.

Efter dessa två timmar var jag matt av obehag med huvudvärk och det ville liksom inte släppa helt under dagen. Husbonden har förberett för den storm som utlovats under måndag/tisdag, fällt parasollen, dragit undan klipprens från färdigansad häck, veden är inne osv.

Äntligen kan man andas. Augusti börjar bra. Vi hann även dra iväg till hembygdsföreningen för att titta på såväl bekanta som på gamla grejer. Nu får vi se vad meteorologerna har för överraskningar åt oss. Det lär i alla fall bli ostadigt framöver.

Titta bara på formen. Vår kanarievoljär ser ju inte klok ut. Uppifrån alltså. En prövning att bara beräkna ytan med många vinklar och vrår. Men jag har gjort det! Högre skolans geometri fick tillämpas med hjälplinjer och vinklar. Nu är det klart. Inget man gör om i brådrasket.

Och varför byggde vi så knepigt och knåpigt? Jo, det blir så när bygget ska anpassas efter häck, befintlig pepegojbur, burväggar man inte vill flytta, önskan om en femkantad front osv. Men det är bara uppifrån det ser knepigt ut, framifrån i marknivå syns inte detta.

Har alltså krupit runt i voljärerna med tumstock och mätt upp alla ytor. Inte nödvändigt alls, men det kändes lite pinsamt att bara svara "STORT" när jag pratar med "fågelgubbar" från föreningen.

Och stort blev… häpnadsväckande när det kom på papper: Totalt 64 kvadrat utevoljär + 19 kvadrat innevoljär. Snart blir inomhusytan 29 kvadrat när nymferna får tillbyggt.

Måtten faller lätt i glömska när det väl är klart så nu är det inskrivet i Fågelhusets Loggbok också. Och skissen läggs ut (nedan) för dem som förstår sig på ritningar. De röda linjerna är ytterkonturerna, kladdet är mina beräkningar.

Voljär förresten... ett uttryck som ofta förekommer i denna blogg. Kort och gott kan man säga att voljär betyder flygbur, tror det kommer från franskan. Följande beskrivning fann jag på Wikipedia:

"Voljär är en mycket stor fågelbur, vanligtvis från golv till tak. En voljär tillåter fåglar att flyga relativt fritt och simulerar då en naturlig miljö. Stora voljärer hittas ofta i djurparker."