Här sitter Kal med tjejen Ada. Kal (t.h.) börjar se riktigt fin ut men det har inte alltid varit så. Han har haft det jobbigt…

Kal plockades på fjädrar av mamma i holken. Några lessonmammor gör så. Troligen har de överdrivna omsorger om bebisarna vilket går illa när dessa lämnar boet och inte kan flyga. Även vingpennorna plockas i värsta fall. Andra mammor plockar "bara" barnens hals och rygg. Om de "bara" kan flyga och komma bort från mammas ömma omsorger utanför holken växer fjädrarna ut inom ett par veckor.

Först blir man rätt sur på såna här dumheter. Varför? Sen resignerar man och rycker bara in.      

Så här såg han ut för en tid sedan när han bodde med mor. Fortfarande plockad, men det hade varit värre…

Mor födde upp två bebisar i holken ute i voljären, båda gravt plockade. Den förste lämnade boet helnaken och vi fann honom död på marken. Holk med mor och unge nr två flyttades till reservburen inne. Ungen togs ur sitt fängelse till holk för att slippa plockandet, fick arbetsnamnet Kal och såg bedrövlig ut.

Kal hukade i sin frusna nakenhet, saknade holkens skydd och sökte sig ynkligt in i vrårna. Var inte van vid 'bar himmel' och tog tacksamt emot en öppen låda för att få tak över huvudet. Men Kal VILLE till mamma, han litade på henne. Så snart han kunde ta sig upp på nätet satt han hos henne igen. Och plockades. De var tajta. Genom den lätta "klädseln" såg vi att han matades, krävan var fylld. Småningom åt han själv men lät sig ändå plockas när han ville ha närhet.

Då flyttades Mamma till Pappa lesson som väntat länge nog och blev till sig av glädje. De kramas oavbrutet ända sen dess (hellegod)! In till Kal flyttade unga kusinen Ada som sällskap. Uppbrottet från mor blev ytterligare ett trauma för lille Kal som intagit en blyg attityd. Kal heter vid 9 v. ålder även Karl Nilsson (efter han som staplar bräder) och trivs med sin Ada. Hon plockar INTE! Fjäderdräkten växer ut och han flyger bra.

Karl Nilsson har inte haft det lätt. Han skulle gått en säker död till mötes om han inte flyttats till reservburens trygghet borta från flocken (mobben). Nu väntar vi på att han ska räta på ryggen och visa lite självförtroende.

 

Ewa

9 september 2008 22:46

Stackars Kal!

http://fundringar

 

Ruth

10 september 2008 00:06

Så glad jag blev när det var rapporter från fågelhuset, men allt eftersom jag läste blev jag mer och mer ledsen. Har hört att man kan älska ihjäl någon och nu fick jag bevis. Så synd det var om dessa små. Tur att du räddade lilla Kal från sin hårt älskande mamma, så naturens nycker kan ställa till det, ledsen nu :-(

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Marianne

10 september 2008 00:20

En mor som älskar sina avkommor till döds. Stackars lille Karl, tur att ni vet hur ni ska agera. Annars hade han säkerligen varit död idag. Hoppas allt kommer att gå bra för den lille pippin.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

P

10 september 2008 09:10

Ohh stackars lille Kal ,men tur att han blev flyttad då...ja det enästan lite jobbigt när honorna e villiga ,de gör ju allt för att bygga bo igen...Skönt att få ha fjädrarna ifred nu! =)

http://www.dentatuerademamman.blogspot.com

 

lessontok

10 september 2008 09:51

Har klarat mig från detta än så länge men man ska inte säga för mycket för då händer det garanterat.

Hoppas lill K.N rätar på sig snart och visar hur snygg han är. =)

http://lessontokig.blogspot.com

 

winnerhorse

11 september 2008 14:27

Nämen detta var något nytt för mig! Tur att du räddade Kal! Kan man rent av dra paralleller tilld agens curlingföräldrar? omsorgerna om ungarna vet inga gränser, resulterar kanske inte i kala kroppar, men en massa annat. innebär det då att de som curlar mest med sina banr också är de mest ledsna mammorna och papporna?
Intressant!

http://www.winnerhorse.bloggagratis.se

 

margus

11 september 2008 22:08

Ja, Winnerhorse, man kan verkligen undra. Man kanske kan jämföra lite med "Münchausensyndrom" eller kanske framför allt "Münchhausen by proxy" (http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%BCnchhausensyndrom).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...