En av traktens bönder har spridit nåt vidrigt illaluktande på sina åkrar. Rakt i vindriktningen - med marsnaren - mot oss. Vi är vanligen inte fisförnäma men detta var ingen vanlig kogödsel. Med pågående köldknäpp ( -13,1 i går natt ) känner vi inte så mycket av ’sketlukta’, men innan dess trängde det faktiskt in genom Lilla Husets friskluftsintag.

Helt beroende av nattvädring tvangs jag då att svetta mig igenom en blåsig natt för att stanken drog in genom de öppna fönstren. Tack och lov blåser det sällan om nätterna, då stillnar sig stanken. På morgnarna när vinden ökar gick vi här och sniffade analyserande… ”nu drar det igång igen… och vad fasen kan det vara för skit”. Vi önskar oss plöjningsväder!

Från en skitfråga till en annan så kom tillståndet för vårt reningsverk ’Little Rock Mountain’ häromdagen. Konstigt så allt kan vända… Utan lösning var vi som jagade villebråd med kniven mot struparna - allt närmare höstens deadline. Nu när allt är förberett känns hösten väldigt avlägsen och vi lutar vi oss tryggt tillbaka… ”äsch, det är för kallt nu – vi väntar tills värmen är här”. Vi har liksom alla ess i rockärmen. Vi äger frågan. En viss skillnad.

Bilägger två bilder på nyköpta måsar till kylskåpet - med och utan blixt. Så vackra att jag inte kunde låta bli dem. Tänk, om man kunde lyfta som de och segla ovan 'sketlukta' vissa dagar...

Att ge gnagare nåt rejält att gnaga på måste vara det mest rätta man kan göra. Tänker jag. Marsvinen Vera & Sally älskar att gnaga barken av unga rönnstammar. När de är riktigt sugna går det undan. När 'virket' är nyfällt är det tydligen som allra saftigast. På bara en halvtimme hade de redan kommit långt. De två pinnarna på 1-2 cm tjocka och 2-3 dm långa skalades helt under ett dygn. Undra på att jag kallar dem 'bävrar' ibland.

Måste vara massor av nyttiga vitaminer och annat i grenarna. Trevlig ersättning mot sommarens gröngräs. Men de är noga med sorten, det ska vara rönn! Asp har vi prövat och ytterligare något, men det finns inget som går upp emot rönn. Då får de rönn, basta. Efter några dagar är pinnarna ordentligt utnyttjade som på sista bilden ovan.

Marsvinens tänder växer oavbrutet och de behöver något att nöta ned dem med. Inte alltför mjukt hö lär vara tillfyllest, men det här tror jag mest på. Särskilt när de är så förtjusta. Bilden med de små 'stockarna' i solen ger mig vårkänslor.

"Influensan utan influensa" har lämnat kroppen. Tror jag kan kalla mig friskförklarad. Pustar ut och kommer igen...

Vi följde ’Mellon’ ikväll. Med ofördärvade ögon och öron, ity ingen av låtarna hade hörts innan. Alla deltävlingar förbigås med tystnad i Lilla Huset. Vi aktar våra öron. Och nerver. Hur hela Nöjessverige orkar jobba upp denna hysteri begrips icke. Men lite allmänbildad får man ju vara, så… vi tittade. På låg volym.

När rökdimmor lättat, eldsflammor falnat och bilden stannat efter att ha gått bananas i centrifug samt varit uppochned kunde vi i bländande motljus skymta något av artisterna mellan vevande extremiteter, psykedeliska ljusblixtar och vajande ballonger. (Herreminje…)

Rätt låt vann, summerar vi lättat när den chockade Robin Stjernberg utropats. Det ska visst vara snedblåsta hår i år. Först gillade jag Jahaja, förlåt: Yohio, bäst med Heartbreak hotel. Husbonden kände mest för Bed on fire med growlande Ralf Gyllenhammar. Vi enades slutligen om att vinnarlåten You var bäst. Vinner i längden.

Låtarna var överlag tuffare i år. Bra startfält. Lite sjukt att europeiska juryer både ska påverka och avgöra röstningen av en svensk melodifestival, men så länge Mellon inte styr riket på allvar må det vara hänt. Med facit i hand kanske det till och med var bra, just här. 

Programledarna var duktiga och roliga. Så svenskt lagom. Inget överdrivet trams som alltför många gånger förr. Och när Christer Björkman tittade in blev det lugnt och tryggt. Det SKA vara han som sköter det här! Det är med Björkman och Mello-festivalen lite som med kungahuset; något måste få vara beständigt i denna föränderliga värld. Till sist: Sean Banan är genuint äcklig, hela han. Rakt igenom. Så det så.

Feber, frysningar, muskelvärk och trötthet har fortsatt – fortfarande UTAN influensa. Immunförsvaret håller på med något, vet bara inte vad. Har aldrig upplevt något liknande förr. Föralldel inte så hög feber, men man undrar. Ringde min IBD-mottagning (mag- och tarm) för att få hjälp med tolkningen. En teori är att influensavaccinet har lindrat ett influensautbrott som annars skulle blivit värre. Den gillar jag bäst. Övriga tänkbara teorier talar vi tyst om. Först avvaktas en vecka till, sen får vi se. Spännande;-)

Hantlarna ligger stilla. Pilatesbollen rullar inte. Motionscykeln får vila. Verktygen och tyget till omklädning av stolarna ligger orörda. Ganska trött på dessa mentala klubbor i huvudet. Varje gång man börjar få lust med något, så… pang i skallen. Samma dag som första anfallet dök upp hade jag utsträckt cyklandet till en halvtimme med 140 i arbetspuls. Så får man sjukdomsanfall. Typ… "du ska inte tro att du är något".

Annars är våren på gång i år också. Exakt samma vårtecken som samma dag 2011:

”Gässen har återvänt, det omisskännliga kacklandet hördes klart när de flög över fågelhuset i morse. […] Ormvråken är också här – den kvidande visslingen var inte att ta miste på. […] Nästan samtidigt hörde vi rapporten på radion om den första tranan vid Hornborgarsjön.” Tillägger för i år att även svanarna drog förbi glatt hojtande.

Så perfekt tajmat är det. Våren frågar inte om man är redo, den kommer ändå. Vi håller oss för skratt medan rysskylan drar in över helgen. Den får man vara pigg och kry för att orka tampas med. Tur det finns artiklar om sjukvården att läsa (om man inte somnar), ved till kaminen och Vinterstudio på tv. Ha en go' helg därute!

Nu är det min tur att slå ett slag för Maciej Zarembas artikelserie om vår sjukvård i förruttnelse. Många har säkert redan läst artiklarna i DN, men för mig var de nya. Säkert gäller det fler.

Zaremba har massor att berätta. Han har grävt… och grävt. Här avslöjas det ena horribla efter det andra. Hur totalt känslobefriande räknenissar från näringslivet släppts in för att införa ”Lean Production” och en rad andra konstigheter i vården. Lönsamheten framför allt.

Flera läkare träder nu fram med namn och ger honom sitt stöd! Hårresande avslöjanden som gör en både ledsen, förtvivlad, frustrerad, deprimerad och självmordsbenägen. Men ändå något VI BÖR VETA. Om vi inte reser oss som en man och ställer krav nu går det käpprätt… Tiden är helt rätt, nästa år är det valår.

Artiklarna är långa men mycket, mycket lättlästa. Maciej Zaremba skriver intresseväckande och spänstigt och handlingen driver en framåt utan ansträngning. Stora Journalistpriset från mig, direkt. Han har fått det förut, men so what. Varför inte SVT tagit upp stora debatter om detta redan förvånar mig. Vad ska vi annars ha Public Service till? Var är folkstormen? Att Vänsterpartiet står på patienternas sida vet vi redan, men frågan är… VAD GÖR SOSSARNA ÅT SAKEN?

Här är länkar till artiklarna i serien, en efter en:

1. Vad var det som dödade herr B?

2. Hur mycket bonus ger ett benbrott?

3. På vilken prislista står din njursvikt?

4. Hur mycket oro tål en människa?

Och HÄR träder flera läkare fram och instämmer.

--------------------- 

Har för övrigt varit något piggare idag. Fick städat hos marsvinen och plockat in pärmar i ett skåp efter golvläggningen däruppe. Talat med jämnårig kusin vars pappa, min morbror, gått bort som den siste i syskonskaran. ”Nu står vi på tur” konstaterade hon sanningsenligt… och nog sagt om detta;-)

Hon hade nyligen gått i pension vid 63 som mellanstadielärare och ”skulle inte orkat en dag till”. Nu ska hon spela golf i Spanien tre månader om året. Det unnar jag henne. Alla jobb har fördärvats med dokumentation ”in idiotum”, som hon sa.

Inte bara i sjukvården således, men i vård, skola och omsorg gör det störst skada. De drabbade kan inte protestera själva! Nu ska jag skriva ut alla artiklarna för att läsa noga. Många sidor blir det…

Litet livstecken från sänglägret. Ryggläge har dominerat sen akututryckningen för en vecka sedan. Noll koll på orsak och verkan. Ganska trött på att vara multisjuk, för allt blir så komplicerat. Kan snart inte skilja det ena från det andra. Lyckades klä om en stol vid hemkomsten från sjukhuset, men slogs ner igen av ny attack. Den fixades med kramplösande medicin som ordinerats. Därpå matt, orkeslös, muskelvärk, frusen, influensakänsla utan influensa i dagar och nätter. Sovit och vilat om vartannat. Orkar inte gå in på datorn, inte läsa tidning, inte höra på radio eller se tv.

I måndags medföljde jag dock som sällskap när Husbonden skulle på dagslång utredning vid Borås sjukhus. Kunde ju inte missa tillfället att få se även detta sjukhus från insidan. Studiebesök, kan man säga. Lika bra, för rätt vad det är ska man väl dit av något skäl…

Lidköpings sjukhus är liksom mitt andra hem men har stängd nattakut. Falköpings dito är litet, rart och hemtrevligt. Alingsås sjukhus likaså. KSS i Skövde är tjusigt, stort och har full akut – och ligger längst bort av alla… 9 mil! NÄL i Trollhättan har också full akut men är inte lika stort, dock rätt tjusigt. SÄS i Borås påminner lite om Lidköpings, men med förnämliga kartor och vägvisningar. Är man veteran eller…? Bildvalet tyder väl på viss miljöskada;-)

Vid hemkomsten hade jag feber utan känd orsak. Sängläge på nytt. Och där är vi nu. Dock något mer alert och lägre temp… känns det som. Kanske vänder det här…?

Nu har Anna-Lena fått skriftligt på sin beviljade sjukersättning. Det kom idag:

”Den medicinska bedömningen styrker att du har en hel och stadigvarande nedsatt arbetsförmåga av medicinska skäl i förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden. Varken medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering kan förväntas leda till ökad arbetsförmåga.”

Så lekande lätt gick det – helt plötsligt – att få ur sig detta. Utan sarkasmer och upprepningar. Vi trodde Försäkringskassan glömt hur man gör. Så som de trasslat och konstrat med formuleringarna i sju år. Mycken möda och psykiskt lidande kunde besparats om FK betett sig mänskligt. Nu har AL fått dem bort från sin rygg, men andra blir ansatta istället…

Nu läser man att Försäkringskassan kräver dödsintyg av cancersjuka för att få behålla sjukpenning! Inte bara ett fall utan flera. ”En vanlig prövning av arbetsförmågan” har FK påstått. Det är ytterligare exempel på hur ett sjukt system skapar vämjeliga tjänstemän ”som bara lyder order”. Och vad gör den politiska oppositionen? Finns folkstorm i landet? Samhällets tystnad är ett indirekt godkännande av vad som sker. Hårresande.

Hursomhelst är jakten och förföljelsen över för AL:s del. Pärmarna med förhatliga skrivelser från en vidrig period kan ställas undan. Hon kan börja andas. Stänga av mardrömmarna. I sinom tid… för det ska gudarna veta att man kliver inte bara av ett ekorrhjul i farten och tror att det ska sluta snurra direkt. Det kommer att ta tid, men nu har hon tid. Egen tid. Grattis och lycka till!

Kvarglömda EKG-pluppar från ambulansfärden hittades vid hemkomsten lite då och då där de satt som sugmärken på hela överkroppen;-) Ju fler som återfanns, desto lustigare blev det... neej, inte EN till...!

Dagen efter sjukhusutryckningen smög sig fram. Hela buken kändes som ett enda blåmärke i morse. Kvardröjande symptom ledde till samtal med en dietist... herreguud så mycket denna yrkesgrupp kan! Tyvärr finns inget mer för mig att göra än jag redan gör, äta lite och ofta, för att undvika fler anfall. 

I takt med återställningen har det inträffade blivit historia. Men studiecirkeln ställdes in, och fantasin inför dagens lunch uteblev - det blev korv och bröd... Inte mycket för en hårt arbetande Husbonde på övervåningen, men energin räckte trots allt till kl 21.00 i kväll då golvet färdigställdes. Vi slipper alltså sova i tv-soffan en hel natt, det räcker med den tid man tuppar av där under dagtid;-) Själv har jag startat omklädning av köksstolarna. En är klar, men inte helt perfekt. Får ses som övningsobjekt...

Annat glädjeämne i dag var svenskt VM-silver i skidstafetten efter härliga insatser av tjejerna.