- Oops, så mycket folk!

Korna tittade på oss. Vi tittade på dem. Alla gladdes vi lika mycket åt deras nyvunna frihet. Förutom euforiska krumsprång, är det härligt att se dem stanna till och sätta nosen i vädret för att insupa frisk luft och gräsdoft. Och bara råma ut sina känslor som svallar över. Ja, bilderna från helgens kosläpp på Gudmundstorp talar för sig själva. Alla 38 bilderna fick vara med. Ville inte välja. Det finns säkert fler koälskare än jag som har nöje av dem.

Kosläpp är ett populärt folknöje och det är inte bara tätortsbor som vill se djuren som ger oss mjölken. I publiken fanns många som av olika skäl lagt ned lantbruket men ville få lite närkontakt med de älskade djuren. Initierade kommentarer i publiksorlet vittnade om detta.

Gudmundstorps Gård blev Årets Företagare i Herrljunga 2013. Gården har tagit två SM i vallodling, en bedrift som de är ensamma om i Sverige. Här finns 180 djur på en modern gård med lösdrift för kor och ungdjur i rationell arbetsmiljö. Ägarna ställer gärna upp och visar sina anläggningar vid öppet hus och studiebesök. Gården är delägare i Gäsene Mejeri i Ljung där vi gjorde studiebesök i helgen (separat inlägg).

Fann även ett YouTube-klipp på Gudmundstorps Gård HÄR.

På bôggda blommar rapsen nu efter regnet. Mobilkameran fick träda i tjänst under en snabbutryckning till unga familjen ett par mil bort. Morfar och jag var bjudna på lunch - stekt rödspätta med potatis och räksås. Far i huset är ett genuint kockämne! Husrenoveringen var äntligen färdig, och den vita målarfärgen bländades nästan. En börda föll från deras axlar...

Snart treåriga Stella visade alla klister- och målarböcker för morfar. Och när tiomånaders Oliver reste sig och kikade över bordskanten fick han ett klistermärke mitt på hjässan. Stella bubblade av förtjusning. Sen var det dags att visa hur bra hon nu behärskar trehjulingen. Ja, hon hade cyklat hela vägen in till stan en dag när familjen skulle handla. Vi imponerades alla av den bedriften.

Oliver tar sig reptilsnabbt fram på alla fyra, högljutt frustande av förtjusning ju närmare trappan till övervåningen han kommer. Under övervakning har han krupit alla trappstegen ända upp (!) och detta blev sedan ett eftertraktat mål. En riktig höjdare, förstår man, ehuru livsfarlig om ingen är med... Oliver älskar mat och kan liksom inte behärska sig. Gallskriker av otålighet mellan varje sked, sväljer och hojtar på nytt. Vad göra innan orden finns :-) Likväl en prövning för känsliga öron, kan intygas.

Nu när stora huset är klart väntar ett nytt bygge... en lekstuga. Stella är i en kreativ ålder och det ska bli roligt att se hur det lilla huset kommer att användas. Barnkalas stundar i sommar. Hmm, nu gäller att finna ut en bra present till jubilarerna...

Trevlig överraskning idag när det plongade på dörren! Grannen kom med försenad blomsteruppvaktning - en klematis till nya sittplatsen. Himla rart! En boulevard parisienne som kan bli 120 cm. Jättesöt, alldeles särskilt när den fått några vattendroppar på sig. Alla växter kommer bättre till sin rätt med regnstänk från ovan.

Värre är det med de gula azaleorna som brukar blomma så praktfullt utanför fönstret i maj. Blommorna var förberedda före lövsprickningen och skulle precis till att slå ut, och så... poff - kaputt. Förra veckans fem minusgrader knäppte dem. Brunvissna är nu de gula blombladen och blir inte mer i år. Däremot klarade sig den orangea 'kusinen' intill - den blommar alltid senare. Så den kanske vi får glädjas åt. Om inte...

Blomningsbilden t.v är från 30 maj 2013.

Vi som var så duktiga och täckte allt som var i riskzonen. Hade ingen aning om att denna var så känslig. Det har aldrig hänt förut. Kanske var det i ett känsligt skede av utvecklingen...? Nu vet vi!

Förälskad... i gråsparvarna. De kom i våras och ett par är faktiskt kvar! Ett tecken på att de kanske häckar här. Jag blir så glad varje gång de visar sig. Spejar ivrigt och ser dem redan på långt håll. Hoppas varje gång på kalasbilder. Hoppas även att de får ungar, gärna ett par kullar, som stannar och bildar en ny koloni. Gråsparven har minskat kraftigt i antal, så det vore välkommet. Bilderna är bevis på att de faktiskt är här.

Efter att ha levt med en 50-hövdad pilfinksflock i 20 år här i Lilla Huset känns det efterlängtat med gråsparv. Dels för att jag växt upp med dem i Göteborg, dels för att man ser skillnad på honor och hanar. Pilfinkarna ser alla likadana ut, såväl honor som hanar och ungar. Ingen variation.

Gråsparven är aningen större och ser mer vuxen ut i jämförelse med pilfinkarna, utöver färger och markeringar. Pilfinken har brun hjässa och kindfläck. Gråsparven har grå hjässa och vita kinder. Båda är arter med så diskret färgsättning och trist ’sång’ att många inte ens lägger märke till dem. Så nu fick 'Hacke' hänga med som färgklick.

Fastighetsskötaren har mycket att stå i under sommaren. Den har inte mer än börjat och bums trasslade dammens vattenrenare. Därtill stod ”scenen/dansbanan” klar till min 65-årsdag, varifrån jag underhöll gästerna med ”Glad såsom fågeln…”. Bara en liten intim skara, men ändå…  Bambu och klematis är ditflyttade - man tager vad man haver. Trevligt med flera sittplatser i trädgården.

65 är en milstolpe i livet, vilken nåtts tack vare kirurgerna. Väl värt att fira! Ett mål som hägrade redan när jag blev arbetslös 23 år för tidigt. Läget var verkligen hopplöst under 90-talskrisen. Istället för jobb bröt kronisk sjukdom (crohns) ut vilken gav förtidspension för tolv år sen. Efter att högerregeringen rev ner vår välfärd 2008 har hotet från Försäkringskassan känts påtagligt. Nu är man fri från det hotet. Mogen och fri! Tänk om man också kunde bli frisk…

Gärna blommor, men inga presenter – var önskemålet för dagen. Det är tanken som räknas! Istället medförde Väninnan sitt ’morsarv’ en stoppsvamp. En sån där man stoppar strumpor med. Tingesten betraktas som lån tills stoppning av stödstrumpor prövats. Ruineras snart av dessa. Svindyra (120 - 200 kr) stödstrumpor går sönder på hälen efter en-två veckor. En fräck affärsidé av ledande tillverkaren Mabs, såvitt man förstår. Strumpornas vitala delar (vrist och underben) är fortfarande funktionella, men vem vill gå med hål på hälen... Sålunda gäller återbrukstider, stoppa och laga, när handeln försöker ruinera oss. Ska ’bara’ hitta lämpligt garn att testa med.

Vännerna visade också dokumentär film om Byns omfattande gatuarbeten för 20 år sen. Hela ’city’ var uppgrävt under ett drygt år och ”alla” följde dagligen arbetena. Den filmen måste även vi köpa! Tänk så mycket som förändrats på bara tjugo år…

Puh... det frestade änna på att fira denna milstolpe...

Utematstider.  Ena dagen korv och bröd vid dammen. Nästa dag utflykt till Grannbyn för inköp av ny kaffebryggare, med lunch på Sollebrunns Gästgifveri. Utsiktdagen i Vara blev det Majsans Kiosk där jag som vanligt matade kajorna med pommes strips. Nästa dag öm i munnen efter akut tandläkarbesök = falukorv och makaroner. På Marknaden idag åt vi oss proppmätta på maffigt kaffedopp i Missionskyrkans servering! Tror minsann det är dags för en riktig hemmalagad lunch nu. Med svalare väder på gång lär man väl inte äta den på utsidan. Även om färdigställd scen/dansbana mycket väl duger till servering.

Ovan nämnda Gästgifveri bjöd på fläsknoisette med gudomlig… ostsås. Av blåmögelost, präsost, brie och mozzarella! Måste det verkligen vara så många olika ostar i en ostsås, undrar man… Men den kocken visste vad han/hon gjorde!

Nya kaffebryggaren är till stor glädje. Vi samlar på oss den ena röda apparaten efter den andra, och här står de som röda värmekällor :-) Gamla bryggaren gjorde bort sig för många gånger genom att läcka vatten ur avtagbar tank.

Aldrig mer avtagbar tank, menar vi.

I Vara häromdagen togs nya kort på grisstatyerna. Kan liksom inte låta bli. Sugga med kultingar har blivit sugga med kulting. Den ena kultingen stals i fjol sommar. Ett skamgrepp. Hur kan man ta ett barn från sin mor…! Glad att faktiskt ha fotat dem medan de ännu var tre.
Husbonden är klar med sin skapelse ”grejen/scenen/dansbanan”. Kärt barn har många namn. Fritt spelrum för skapande verksamhet. En liten uteplats omringad av spaljéer i armeringsjärn och ribbor där klätterväxter ska slingra sig och hål tagas ur golvet för plantering. Det blir säkert jättebra när allt är planterat och bevuxet. En stackars klematis som alltför länge ’överlevt’ på skuggig plats flyttades genast fram i solen. Hoppas den blir glad!

Varje morgon när vi stökar och pysslar i Fågelhuset kommer nymfkakaduan Sigge ut till oss. Det började med att han satt inne i Royal Suite* på pinnen närmast dörren och pratade med oss när vi gick in och ut med skålar och badkar. En dag lät Husbonden dörren stå öppen. Det dröjde inte länge innan Sigge kom ut. Först ganska stillsam, men sen började han ropa på sin Isadora för att få henne med också.

De prövade alla platser och var tämligen exalterade över morgonrutinernas spännande inslag. Nu är han så van vid detta att han KRÄVER att få komma ut en runda. Varje dag. Flyga kan de ju, både inne och ute i sina voljärer, så det är inte det som lockar. Det är väl det nya som piggar upp.

Flera av de andra nymferna är nu mäkta intresserade av 'morgonpasset'. Lillis har gjort en snabbtur ut och vände lika fort tillbaka. Rudolph och Isabell flög två eller tre rundor. Störst behållning tycks ändå Sigge och Isadora ha av utflykterna. Vi tycker själva att det är väldigt trevligt. Man får lite kontakt och kan studera deras olika kynne lite bättre. Bara de inte försöker tränga sig in på finkavdelningen när vi går ut och in därinne... Hittills har det gått bra. Och hittills har det faktiskt gått bra att få in dem igen när vi är klara med allt.

* Royal Suite är nymfernas rum, det största av alla i Fågelhuset.

Perfekt väder för utflykt med utsikt. Klart så långt ögat såg. Det var evigheter sen vi var uppe på Slättens kända utsiktsplats, Lagerhuset i Vara. 55 meter högt. Med fri sikt mot Billingen sju mil österut, Hunneberg fem mil västerut och Kinnekulle 7 mil norrut. Och nog anade vi Mösseberg bortåt Falköping också. Samt Lantmännens 60 meter höga silo i Kvänum, bara en dryg mil bort.

Bara uppstigningen var spännande särskilt om man som jag har dragning åt både svindel och klaustrofobi. Ingen personal som följde med. Bara Husbonden och jag. Mamma Mia… bara att åka hiss nio våningar upp är ett vågspel. ”Vilket telefonnummer ringer vi om hissen stannar”, frågade jag kontorspersonalen innan vi lyfte...

Efter hissen återstod ännu en våning. I spiraltrappa! Man såg genom gallren hela vägen ner till botten! Fläktar och master fyllde taket däruppe så man kände sig i gott sällskap. Rejält staket omringade, vilket jag närmade mig med största skepsis. Kameran fick hänga om halsen så att den inte skulle fara iväg. Perfekt dag för denna upplevelse. Det blåste inget. Fläktade inte ens i håret. Och varmt därtill. Bilderna blev bra, men för mitt inre framkallas hemska syner. Undrar om man drömmer mardrömmar i natt…

Lagerhusets historia i Vara började 1918 i ett svenskt statligt program för uppförande av nio lagerhus för beredskapslagring av spannmål omedelbart efter första världskriget. Av de nio magasinen är det q-märkta (=k-märkta) lagerhuset i Vara det enda som fortfarande är i drift. En av landets största anläggningar för spannmålshantering. Mer om svenska lagerhus HÄR.

Anläggningen har byggts till genom åren i takt med jordbrukets utveckling. Samtliga byggnader finns kvar och används, i såväl trä som betong och plåt. Det 46 meter höga torktornet från 1955 dominerade anläggningen i 20 år. Det 55 meter höga tornet som vi var uppe i byggdes 1975 – på endast 18 dygn!

Antalet vindkraftverk är mäktigt, men det var nog grannare förr när ”man kunde se sju kyrktorn var man än befann sig på Slätta”.