Väninnan och maken

4 maj 2014 12:58

Tack för senast! Att få en helt privat "insjungning" av våren är inte allom givet, men det skedde alltså denna andra maj. Tackar! De människor som du har runt omkring dig och som tycker om dig är också tacksamma att du finns trots jobbig sjukdom. Hoppas att åren som du kan njuta av tillvaron blir många.

Margus

4 maj 2014 22:12

Haha, ja det bara kom...! Tack själva, för uppvaktningen! Och tack för de värmande orden! Håhå jaja, nu är det bara resten kvar...:-) Vi får se hur länge det blir.

Väninnan

4 maj 2014 13:01

Glömde beröm! Vilket fint ljusspel på bilden som visar nybygget!

Margus

4 maj 2014 22:12

Tack, tack! Som jag brukar säga: morgonstund har guld i mun :-)

Gubbfan

4 maj 2014 14:15

Man får väl gratulera till de 65 åren då.
Har du tänkt på att om man tar 6+5 så blir det 11.
Alltså 11 år!
Grattis!
Genast blev man mycket yngre och så kan man ju vara lite mer ansvarslös och ta livet som en spännande lek.
Kanske inte börja klättra i träd, hoppa rep alltför våldsamt och fara fram som ett jehu på cykel, men nästan i alla fall.

Margus

4 maj 2014 22:18

En gör så gôtt en kan, som han sa. Ja, eller hur... man blir lite friare i alla avseenden. Behöver inte anpassa sig, vara till lags å sådär. Haha, sjukdomen ser verkligen till att livet blir spännande - det kan jag lova;-) Och helt nyligen köpte jag faktiskt ett hopprep (!) Tänkte att ifall, ifall...
Tack snälla du, för gratulationer!

Berit E

4 maj 2014 14:58

Så vackra blommor, och så fin "scenen/dansbanan" blev! Vilketdera användes den till på din födelsedag? Båda kanske? GRATTIS förresten, i efterskott!!
65 år är en bra ålder! Jag kände också av friheten helt påtagligt, även om jag inte hade med försäkringskassan att göra. För mig innebar friheten att kunna göra saker utan att ta betalt, bara för att de var/är viktiga!
Hoppas du hittar något lämpligt att stoppa strumporna med. :) För det är ju klart att du inte kan gå där med hälen bar!

Margus

4 maj 2014 22:21

Tack, snälla Berit! Visst ÄR det en frihet! Man får liksom lov att finnas bara för sin egen skull, på nåt sätt. Med rätt regering kan det t.o.m bli lite trevligt, hehe.

Ewa

4 maj 2014 16:22

Grattis på födelsedagen!

Jag har inte sett en stoppsvamp sedan jag var liten. Det väl inte meningen att man ska stoppa sina strumpor längre.

Margus

4 maj 2014 22:25

Tack, gulliga du!
Mabs ser då till att strumpstoppning kommer tillbaka:-) Köp-slit-släng-trenden gäller INTE pensionärer. I så fall får de sänka vår skatt väldigt mycket.
Måste nog skriva till Mabs och säga vad jag (och många med mig) anser om deras extratunna hälar. Jaa, det ska jag!

Elisabeth

4 maj 2014 22:03

Oj så fint ni fått det, han är duktig "den där" fastighetsskötaren!!!

Margus

4 maj 2014 22:26

Tack! Ja, han är verkligen värd sin vikt i guld:-)

Agneta

6 maj 2014 01:28

God kväll!
Varm grattis! Så vackra blomster du fått och så fin den lilla scenen blev. Förstår att det var en trevlig tillställning.

Men visst är det härligt att tillhöra "erfarenhetsgruppen", ett ord jag införde för 4 år sedan då det var min tur :-) Är så förbaskat trött på att buntas ihop under ordet äldre/pensionärer av makthavarna :-(
Känns som man fråntas både utbildning/tankar/åsikter och är besvärlig. Men så sänktes ju pensionen och så kan man tydligen göra, över huvudet på oss "äldre".

Måste vara ett H*vete att ha F-kassan flåsandes i baken..usch och fy. Som om inte de sjukdomar man har är plågsamma nog? Nu är du av med den bördan i alla fall vilket kanske gör dig lite friskare ;-)

Märkligt egentligen för just nu kom jag fr. Veikens blogg och där visar hon upp ursöta stödstrumpor och vem vet? Kanske dom håller längre? Dom ser lite tjockare ut och är lättare att stoppa i alla fall. Jag har kvar min salig mors gamla svamp och så min egen, för nu är det dags igen...slit o släng är inte aktuellt!
Problemet med stoppning är ju att det krävs ganska så tjockt garn, som förr i tiden när man hade raggsockar.
Tack för ett intressant inlägg!
Kram, Agneta

Margus

6 maj 2014 23:32

Varmt tack för grattis! Bra ord: erfarenhetsgruppen! Gillar skarpt!
Om stödstrumpor tänker jag så här: en 'ledande' tillverkare kan nog ta sig friheter och slarva för att få större åtgång. En mindre tillverkare kanske måste vara rädd om sitt rykte och gör kvalitetsvaror...? Vem vet...
Drar mig för att byta tillverkare för det är dyrt innan man finner vilka storlekar och andra parametrar som passar - det är inte så bara att läsa sig till i alla fall.
Man har ju alltid kunnat stoppa finare strumpor också, och stödstrumporna är nog ett mellanting - åtminstone mina i vit bomull. Använder inte nylonhistorier;-) Får se när jag kommer igång med detta;-)

skogsfun på dal

11 maj 2014 09:08

Åh! Du har äntligen tågat in i den vittra skaran, grattis i efterhand kära du. Fri såsom fågeln ;-)

Stoppsvamp har jag alltid haft i min ägo och haft stor nytta av men nu är det synen som fallerar här och man fasar för operation trä nålen, var gång. Retar mig också på att de inte förstärker hälen på stödstrumporna men det är väl med det som med "Mannen i den vita kostymen" (Alec Guinness) -vansinnigt rolig gammal film, där tyget var outslitligt och alla tillverkare greps av panik eftersom de inte fick något nytt sålt.
Nu ska jag minsann plocka fram min gamla stoppare och finessen är att förstärka INNAN det går hål!
Kram på dig!

Margus

11 maj 2014 15:47

Tack! Skaran blir större och större;-) Tänk att stoppning ska behöva bli nödvändigt igen. Har inget emot köp, slit och släng men det får vara någon måtta på den dåliga kvaliten - särskilt till DET priset.
Måste skaffa rätt sorts garn också, sen får vi se...