Jamen, nu får det väldigt gärna sluta åska. Måndagens dunder blev ingen engångsupplevelse. I eftermiddags var det dags igen... Med stordatorn på lagning skulle räkningarna betalas. För varmt att vistas ute, vad passar bättre... tänkte jag. Markiserna neddragna för att hålla värmen ute (29,7 grader).

Anslöt skrivaren till laptopen, liksom externa hårddisken. Bäst som jag sitter där och betalar räkningar smäller det till på utsidan. Strömmen svajar sekundkort... jag fick ren ångest. Fort avsluta och ur med alla apparater och kontakter medan åskvädret eskalerade. Så kan det gå när man inte har stenkoll på himlen.

Egentligen litar jag i såna lägen på rapport från Husbonden ute i trädgården, men ingen sådan kom. Vad GÖR han, tänkte jag och tittade ut genom dörren. Klippte gräset i Parken på den åkbara - med HÖRSELSKYDDEN på. Han hörde ingen åska...!!

Det här kunde gått hur illa som helst. Modem, router, laptop, skrivare, extern hårddisk (enda tryggheten för bevarat material nu när stordatorn är utslagen). ALLT kunde gått sönder. Nu gick det¨bra. Och det berodde INTE på skicklighet! Nu har jag lärt mig ännu en grej: Aldrig jobba med dator under värmeböljor på dagens senare del (kl 14.00 räknas dit). Endast på morgonen under klar himmel innan molnen ens tänkt på att dyka upp - om det är alldeles nödvändigt!

För övrigt...

En av mina tre månatliga pensionsutbetalningar gällde 25 kr. Istället kom 3265 kr in på kontot... Säkert fel, säkert nåt man bir återbetalningsskyldig för, tänkte jag och ringde AMF. Det var en engångsutbetalning av det jag sparat ihop hos dem. "Man betalar inte ut så små belopp" sades det. Då var pengarna mina i alla fall. Bäst sätta undan till sparande... de ska ju räcka hela livet, hehe...

Akut nödläge i fågelhuset i morse när en konstig gråvit fjäderklump plötsligt låg på mattan. På väg till soporna rörde den på sig. "Herregud är det en fågelunge", sa jag. Klumpen inspekterades... uttorkad och skrynklig. Full med spindelväv, fröer och fjädrar - sånt som ofta finns i fågelhusets innersta vrår. Varken ögon eller mun sågs till. Under stoffet anades något som liknade en liten groda. Det VAR en groda!

Läget var absolut kritiskt. Stackars liten parvel. Våra hjärtan blödde. Han hade saknat mat och dryck väldigt länge som den såg ut. Först till gräsmattan med droppande vatten från slangen tills den lilla gulbeige grodan anades på riktigt. Sen till dammen där den höll på att drunkna...(!) alldeles för medtagen för att orka manövrera. Upp på gräset intill för att få pusta ut. Vilket elände.

Vid nästa inspektion satt den upp med sträckta framben. Blank och med spelande ögon. När den tröttnat på mitt fotande plumsade den ner i dammen och... simmade själv! En härlig syn som värmde hjärtat. Den drog sig intill en växt och vad vi förstod gick den in där för att smälta alla sina intryck och... hoppas vi - äta några mygglarver eller så.

På några av bilderna (som jag inte visar) syns att den hade spindelväv till och med inne i munnen! Grodan har troligen kommit in i fågelhuset genom nätgrindens nätmaskor en dag. Hur länge sen vet ingen. Vilka hörnen han varit i kan vi gissa oss till med hjälp av det som satt på kroppen. Sannolikt har han också sökt sig till den fuktigare delen intill hydroforen. Nu hoppas vi få se honom i full vigör framöver. Stackars lille vase...

En hel radda med ärenden i Vara vid middagstid kunde bara sluta på ett sätt, nämligen vid korvkiosken där jag brukar mata kajorna med pommes frites. Varnar redan från början för uschliga mobilbilder i hela inlägget. Lättjan vägrar ibland släpa på riktiga kameror. Och så blir det som det blir... Hellre dåliga bilder i bloggen än inga alls, är mitt motto, hehe.

Kajorna är bedårande och vore verkligen värda bättre bilder. Älskar att studera beteendet hos dem. Undrar hur många av kioskgästerna som ens lägger märke till dem. Så här nära kommer vi inte våra kajor på landsbygden.

Sen skulle vi på 'våffelkalas' hos Vännerna. Vilket höll på att sluta i samma katastrof som förra gången då det blev paj av alltihop när deras våffeljärn lade av efter fyra våfflor... Nu var ett nytt inköpt och gissa vad... det blev inte ens tillräckligt varmt. Våfflorna blev således ganska döda. Vi bestämde oss då för att lägga dem i stekpannan som ett test. Ganska kul hade vi. Efter en halvräddning... med sylt och grädde gick de åtminstone att äta. Det har gått troll i det här.

Nästan hemma fick vi krypköra sista biten då grannen var ute med två hästar. En reds, den andre leddes. Korna i hagen utanför oss höll på att få fnatt av denna upplevelse. Hela hjorden kom fnysande i galopp (tyvärr inte fångade på bilderna med mobilen i motljus och smutsiga bilrutor). Hästarna blev också upplivade av händelsen men så snart korna vände tillbaka återställdes friden.

Så utnyttjades denna varma dag - 26,9 grader! Vädret är inte måttligt längre. Man hinner liksom inte vänja sig vid dessa snabba kast. En grannsocken fick, enligt hörsägen, 160 mm regn lokalt under åskskuren härom kvällen. Inte särskilt kul för dem.

Så var datorn inlämnad till 'doktorn'. Några dagar minst, sa man där. Hem åkte vi och jag dog av utmattning. Sov ett par timmar efter ugnspannkaka som Husbonden tog ansvar för.

Härifrån laptopen laddas inga bilder upp ännu. För trött för sådana övningar. Måste ladda in programvara till kameran först. Men jag ska väl ordna det med nån gång, när jag blivit 'my very self' igen. Kan ju vara bra att ha till nästa gång...

Men vad gör Telia, detta kommunikationsföretag som inte klarar att kommunicera?

Två timmar före åskvädret fick Husbonden ett SMS till sin mobil med åskvarning: "Idag den 19/5 råder hög risk för åska i ditt område. Dra ur sladdarna till elektronik och tele". Jättebra! Så ska det vara, men.. när fick jag SMS till min mobil? Jo, 01:39 den 20/5. Tre och en halv timme EFTER att åskvädret dragit vidare...! Åt helsikke för sent alltså...

Samma slapphet idag: Nån gång vid lunchtid upptäckte vi att fasta telefonen inte gick att ringa varken till eller från. När vi ringde för felanmälan beräftades detta. Åtgärd utlovades idag. Man fick knappa in för att få SMS när det var klart. Funkade det? Nähähäedå. Vid 16-tiden ringde en vän till oss, men Telias utlovade SMS väntar vi på än...

Men hallå, Telia ska kunna det här med kommunikation - det är liksom deras profession!

Färdiggnällt för i dag. Over and out.

Trött var man innan, och nu pajade datorn också! Stendöd. Datakunnig bekant trodde det var hårddisken, håhå jaja. Inlämning till 'doktorn' i morgon. Sen har åskan gått nåt såpass... i fyra timmar med öronbedövande knallar och Lilla Huset skakade i sina grundvalar. Man skulle behövt hörselskydd. Men allt var urdraget så det är inte åskan som slagit ut datorn. Bara en kort stunds elavbrott, som tur var. Man känner av att sommaren är här...

En stor tröst att man har fler apparater numera. Laptopen och Paddan är mig behjälpliga i denna nödens stund:-)

Första pensionen är utbetald. Del av den, vill säga. Som pensionär får man inte alla delar samtidigt. För min del blir det tre olika datum innan allt är utbetalt, fast den sista slatten på 25 kronor kan ju ändå inte användas till nåt så där direkt. Urlöjligt att inte alla pensionsinstanser kan betala ut på samma dagar! Allt för att jäklas med oss.

Får nog bli en tidig kväll i sängen, känns det som...

Två kanarieungar har lämnat boet i fågelhuset i veckan. Julia är mamma. Pelle tycks vara far av omsorgerna att döma. Den vita ungen blev inte svår att döpa med sin hjässfläck mitt på skulten, Jessie (Hjässie). I händelse av hankön blir namnet Jesse (eller Jesper). Lätt att slå om till.

Det ÄR faktiskt svårt att byta namn när fågeln är vuxen. Således hette en hona Helmut hela livet. Nu har vi en Nils-Georg som visat sig vara en hona. Vi skulle byta till Nissan om det blev så, sa vi. Men det är stört omöjligt.

Den gula ungen får nog heta Molly efter växten vi skaffat på Hem- och Trädgårdsmässan i dag i Essunga. Hemfördes kruka med en allium moly (luteum). Eva som vi besökte förra året under ”Öppen trädgård” kom ihåg att vi frågat efter den och hojtade glatt att det fanns att köpa. Vi hade sådana för 20 år sen och har därefter letat förgäves. Det ska bli trevligt med den i rabatten igen! Bild nedan lånad HÄR.

Det spåddes regn. Och det blev regn. Pilfinkarna sökte regnskydd på verandan under fasadbräderna.

För övrigt är nog mitt skov över men med efterverkningar i form av dvallik trötthet och koncentrationsproblem. Det blir inte mycket i bloggen då, inga bilder - ingen text, när man sover fem timmar på eftermiddagen.

En vanlig dagsdos. Bara att hysta in. Gapa och svälj! Lite av ett vandrande laboratorium.

När skovet är över kan nog sju av enheterna tas bort. Så att man känner sig ’normal’ igen. 

Finns en framtid för andelsmejerier igen? Gäsene Mejeri i Ljung (Herrljunga kommun) tror på det och satsar. Det är Sveriges minsta mejeriförening som ägs av 43 bönder, varav 27 leverantörer inom en radie på endast två mil. Man tar emot 64 000 liter mjölk per dag, varav en femtedel kommer från Fröstorps gård med hundratals djur. ”Varför lämna till Arla som kör mjölken till Danmark”, resonerar man.

Vi var där på Öppet Hus i lördags. Först på kosläpp hos en av delägarna. Sen guidad tur i mejeriet. Fast av osttillverkningen syns inte mycket idag. Det sker i stora maskiner och tankar där det pyser varm ånga så kameran fick gömmas under plastrocken.

Gäsene är ett av några få mejerier som fortfarande verkar på egen hand. Specialiserad på osttillverkning, men har åter börjat sälja mjölk i mindre omfattning. 2000 ton ost finns ständigt i lager.

När Gäsene Mejeri startade 1931 var det vanligt med små andelsägda mejerier som växt fram under 1800-talets andra hälft. I början av 1930-talet hade Sverige drygt 1600 mejerier. Merparten var små, betjänade gårdar och butiker i lokalsamhället. Vid övergången till 1960-talet återstod 420 mejerier, en siffra som halverades till slutet av årtiondet då rationaliseringsivern nådde sin topp. Idag återstår knappt 50 mejerier som hanterar 50 gånger mer mjölk per dag än 1930-talets mejerier. Bondeägda Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) och Arla drev på rationaliseringen med uppköp och nedläggningar. 1937 års mejeristadga med höjda krav på hygien och hantering bidrog också.

Från 1940-talet har antalet gårdar i landet minskat från 300 000 till 70 000 idag, varav bara en tredjedel drivs på heltid. På 1940-talet hade nästan samtliga gårdar kor. Idag återstår knappt 9 000 mjölkgårdar och antalet sjunker stadigt. Korna avkastar tre gånger mer mjölk per år (nästan 8000 kg). Merparten fakta från Arla .

Hoppas det går vägen för de lokala mejerierna så att vi får ha kvar kogårdarna, även om de nu är enorma. Djurhållningen ska inte behöva bli sämre för att djuren är fler. Svensk djurhälsa är för övrigt långt bättre nu än i 1930-talets fuktdrypande och oventilerade lagårdar. Hoppas att många köper svenska lantbruksprodukter!