Medan mörka regnmoln passerat revy har frosseriet i gårdagens rikliga skörd av bilder och filmsnuttar från hästpremieringen fortsatt. Sorterat och sparat. Duggregn hela dagen. Promenaden bytt mot en tur på motionscykeln på inglasad veranda med vacker utsikt över trädgårdens regnvåta blommor och blader.

Lilla Huset gläds och förundras över Zlatans välkomstceremoni i Barcelona. EN MILJARD för vår svenske spelare. 490 miljoner i reda pengar. Plus bytet med Eto’o. Då finns det pengar. Ganska sjukt egentligen.

Gläds gör vi också med vår nya simstjärna Sarah Sjöstöm som i debuten vid VM i Rom satte TVÅ världsrekord och snodde en guldmedalj. Häftigt.

Husbonden har utfört en heroisk insats i trekammarbrunnens stenkista. Allt grus är upptaget för att bytas mot nytt. I två hela dagar har rensningen pågått. Medan jag roat mig… fast jag har ju mitt ryggskott att skylla på.

Hur botas nu detta. Med värme och rörelse. Lätta promenader med avslappade muskler, cykelturer som mjukar upp ryggmusklerna och ökar genomströmningen, inmassering av Zon gel tre gånger dagligen, byter ställning ofta, rörelse så långt det går utan smärta, värktabletter som får musklerna att slappna av och öka blodgenomströmningen, korsett vid behov, samt en tröja knuten runt midjan för att hålla värmen. Svettigt värre. 

Och när ischiasnerven känns av, mitt specialknep… knäskura golv ;-) Så gammeldars är jag. Nä, inte på riktigt. Det är bara fejk. Jag låtsas alltså knäskura golven. Utför rörelserna. Precis som om det var äkta. Det är mitt sätt att hindra ischiasen att fastna i kläm. Upptäckte nämligen en gång i skarpt läge att detta hjälpte. Sjukgymnasten instämde i att det var en bra rörelse som kan hjälpa. Så jag skurar på.

Ett sista inlägg ur hästperspektiv. För denna gång. Men det är varken första eller sista gången det skrivs om hästar här. En så lyckad dag måste ju dokumenteras grundligt. Ovan: Shirehingsten Zeke igen.

Lindar (9 år) i härlig trav med flygande man och svans så som nordsvenskar hava för sed. En svensk lantras.

Zeke ännu en gång. Som balsam för mitt ryggskott.

- Hejdå allihop! Gjorde jag succé eller.., ropar Zeke när allt är över.

Jaaaa, det var en oförglömlig dag som för mig fortsatte framför datorn. Jag höjer ljudet på hög volym och hans gnäggningar ekar i Lilla Huset.

Vilken dag!

Gissa om jag följde den maffiga shirehingsten som en liten fluga. Med ens var alla bilder på nordsvenskarna lite mindre värda. Det här överträffar nästan mina försvunna englandsbilder där jag på 1970-talet fotade shirehästar på Royal Agricultural Show.

Många bra bilder blev det också, men filmerna vill jag absolut bjuda på först. Här visas Zeke för premieringsförrättaren i olika gångarter. Den granna hingsten är nio år och uppstallad i närheten där vi bor. Alla kameror smattrar för fullt.

Stod just och sörjde att jag missat ardennerna vid hästpremieringen idag. De var på annat ställe i går, när jag istället kikade på knabstruppare, man kan ju inte vara överallt. Men så hände nåt...

Kloppeti-kloppeti-klopp... hördes det borta i allén. Det klack till i mitt hjärta och ett sus hördes i publiken när det gick upp för alla vad det var... en SHIREHINGST (världens största hästras). Min absoluta favorit. Jag rös av glädje och tårarna rann till.

Fick därmed en riktig drömdag på Byns hästpremiering och stannade extra tid för att fota och filma så mycket jag orkade. Kameran måste ju testas. Att jag därtill fick in den på You Tube är en höjdare i sig. Maxat!

Grannbyns utställning med knabstrupper lockade. Nya kameran hoppade av glädje i väskan. Inte kunde jag göra den besviken. Slängde med Väninnan på en kvick utflykt… bara så där. Jag gillar hästar. Jag visste att knabstruppern finns och att den är prickig (skrev t.ex om Maverick HÄR).

Knabstruppern är lite speciell. Knabstruppern är både en ras och en färg. Den har sitt ursprung i Danmark med anor från 1800-talet. Används till rid- och sporthäst, körning, lite western och cirkus. Färgen som minst sagt är speciell heter tigrerad, INTE prickig. En senare tolkning till benämningen sägs vara att "jaguar heter 'tigre' på spanska".

För knabstruppern föreskrivs ingen bestämd storlek men man vill helst att den ligger mellan 148 - 165 cm i mankhöjd. En lång rad olika hästraser godtas för inkorsning.
Antal hästar i Sverige: C:a 120 registrerade. Många fler har importerats tidigare. C:a 20 ston i avel/år. 7 godkända avelshingstar, varav en är dansk och finns tillgänglig via fryst semin.

Den som vill veta mer om knabstruppern kan läsa HÄR. Där finns sidor om historik och tigerfärg. Mycket intressant.

Bilder: Överst t.h Gil-Galad (Sillen), huvuden fr.v Stavsdals Prinzenskiold och Vivax. Övriga namn saknas.

Sitter vid köksbordet och äter en stilla macka med ögon och öron på våra fåglar i voljären utanför. Ständigt full aktivitet. Husbonden monterar tillbaka fönstren som ska stå öppna ännu ett tag, mer målning behövs. Tur att det inte blåser!

Lilla Huset eldar i kaminen för att få tillbaka ett gott inomhusklimat efter en fuktig natt utan tre fönster. Det sprakar mysigt och ryggen har lugnat sig efter lätt promenad. Bästa medicinen.

Läser om "Folket före oss", en artikelserie i tidningen Land. I mitten av 1800-talet, cirka tre generationer tillbaka, var det vanligt att folket i skogsbygderna bodde i jordkulor, ungefär som jordkällare med stampat jordgolv med en låg torvtäckt träbyggnad över jord med bara en liten fönsterglugg i. Här genomlevdes vintrarna intill spisen med granris på golvet och här föddes barn efter barn av vilka inte alla överlevde. (Fina bilder på en sådan HÄR.)

Hårt och fattigt, men bättre än att vara slav under storbönderna, står det. De var tämligen fria och skötte sig själva, men fick ibland vandra långt för att skaffa arbete. En man gick med fru och barn nästan 40 mil för att bli rallare, berättas det. 

Det är väl så högern vill att vi ska göra när vi blir arbetslösa. Ut och vandra bara… och gärna utomlands så att dom slipper oss. Skillnaden mot dessa gamla tider är ju bara att vi betalat skatt för att ha en välfärd värd namnet.

Livsvillkoren för "Folket före oss" borde ingå i skolundervisningen så att ungarna får lära sig att alla våra moderniteter inte är självklara.

När jag brukar raljera om att det var bättre förr och att "utvecklingen till och med kan gå bakåt - om vi har riktig tur" så menar jag förstås inte 1800-talet.

Nä, jag menar snarast 50-60-talen. En tid jag själv upplevt och verkligen inte skulle ha något emot att få tillbaka. En tid med framtidstro och tillförsikt, en levande landsbygd, frisk miljö och många arbetstillfällen såväl på landet som i stan.

Vilka tror dom egentligen att dom är?

Rymdforskarna, alltså… I Vetenskapsradion P1 presenteras den ena vansinnigheten efter den andra som vore de självklarheter. Nu ska Månen exploateras. Vänta bara…

Inte hejdas dom av finanskriser. Och inte av klimathotet. Nej, dom bara ångar på. Miljarders miljarder ställs till deras förfogande. Amerikanska NASAs budget är på 140 miljarder dollar. Årligen.

Månens verkliga guldgruva är tydligen Helium3, en isoptop av helium som kommit med solvindar genom årmiljarder och fångats in på Månens yta. (ÅRMILJARDER!) Nu planeras att gräva ut och frakta detta till Jorden för att nyttjas som bränsle i nästa generations kärnreaktorer. Av 100 miljoner ton månmaterial kan 1 ton Helium3 utvinnas, så man måste gräva enorma mängder material för att få tag i detta. Teknologin finns inte än, men den kommer… 2050 ska det visst vara klart. Tur att man lär vara död då.

För att klara Jordens energiförsörjning med Helium 3 krävs 100-200 ton per år. Vilken trafik…!! Men det kvittar tydligen så länge det sägs "gagna hela Jorden". Och många uppskjutningar med raketbränsle blir det…!

Men nej, Månen tar inte slut, sa han. Astronomen. "Inte om vi hanterar Månen på ett bättre sätt än vi hanterat Jorden. […] Månen är en fantastisk energiresurs för Jorden. […] Den kommer vara en miljö vi kan återanvända på ett helt annat sätt." ÅTERANVÄNDA…!? Ja, det börjar ju bra… med rovdrift och skytteltrafik!

Att dom ska till Mars är ju redan bestämt. Månen ska vara avstamp. Ur militärstrategisk synvinkel är Månen också åtråvärd. Därifrån har man t.ex bra koll på Jorden. Det blir sannolikt en ny kapplöpning. USA, Ryssland, Kina, Japan, Indien och europeiska ESA är på tårna. Det blir konflikter, förstås. "Månen är tänkt att vara en internationell samarbetsplats som utnyttjas för mänsklighetens bästa", sa han. UTNYTTJAS…!? Har VEM sagt och lovat? Gud själv?

Jamen… hallå! Har människan alls rätt att klampa ut i Universum och roffa åt sig av planeterna så där??? Månen är inte vår livegna slav. Inte Mars heller. Månen är sig själv nog. Planeterna borde fridlysas för Det Hemska Rovdjuret Människan som girigt plundrar allt i sin väg.

Att åka dit är en sak. PLANERAD PLUNDRING är nåt helt annat. (Programmet kan höras HÄR.)

Det skrämmer när Människan börjar tafsa på Universum, upprinnelsen till själva vår existens. Jag gör därför en ny tolkning av Armstrongs berömda citat:

Ett litet steg för människan blev till ett gigantiskt kliv BAKÅT för mänskligheten.